Gott nytt decennium

Så är nollnolltalet snart slut. Ett decennium som inleddes med studier och studentlägenhet i Jämtland och avslutas med eget företagande och radhus i Södertälje.

Mycket har hänt. Två kärlekar, där en tog slut och en består. Att jag träffat min fina och kära Anna är sjävlklart det passerade årtiondets höjdpunkt. Andra höjdpunkter är alla nyfunna vänner, alla möten, resorna som tagit mig till Oceanien, Afrika, Asien och Europa, förmånen att få utvecklas mentalt och tryggheten som kommer med livserfarenhet.

Men milleniets första årtionde har även inneburit sorger, där den största sorgen inträffade 21 juli 2003 då min älskade far, Bernt hastigt gick bort i en hjärtinfarkt. Denna händelse har självfallet påverkat mig, min familj och på sätt och vis hela min omgivning. Att tappa en förälder för tidigt gör väldigt ont och många är gångerna då saknaden värkt riktigt djupt i själen. Det gör ont att leva vidare, men minnet finns kvar och det är värt massor. Har även förlorat två nära och fina vänner som jag lärt känna genom jobbet. Eva och Inge, ni finns med mig hela tiden. Tack för att jag fick lära känna er och för att ni lärt mig massor om livet.

På arbetsfronten har jag hunnit med en hel del där resan började på Learning & Development på AstraZeneca. Där hann jag med att arbeta med bl a inköp, projektledning, implementering- och introduktionsfrågor samt mycket med utbildningfrågor. Sen blev det ett år inom elitidrotten med SSK och arbete med marknadsföring och sälj. Spännande med en helt ny miljö med många nya möten och massor med nya arbetsuppgifter. Detta kunde dock inte hålla mig kvar då jag lockades tillbaka till läkemedelsjätten för att där arbeta med studenter och unga forskare. Väl där, blev jag kvar i ett par år innan jag kände att jag var tvungen att utveckla mig själv och inte bli fast i det berömda "ekorrhjulet". Tjänstledigt för att starta eget blev konsekvensen och jag ångrar det inte en enda sekund. De senaste åren har jag kombinerat eget företagande med socialt arbete med individer med Aspergers Syndrom. Att kombinera och alternera arbetsuppgifter är det bästa jag gjort (arbetsmässigt) och något jag rekommenderar varmt. Nya projekt och utmaningar är på gång och mina förväntningar är stora. Många av er kommer bli överraskade, andra kommer skaka på huvudet. Jag är dock övertygad om att tiotalet blir spännande och en sann utmaning på många plan och mitt enda riktiga mål är att forsätta träffa och arbeta med med människor och lägga dessa möten i min största skatt - säcken jag kallar livsempiri.

Gott nytt decennium alla fina vänner!

När det blev OK att slå ett barn ...

Just nu pågår något intressant i mörkaste Småland. Det jag tänker på är efterspelet till den misshandel som 70-åriga Ronald begick i somras då han gav en 13 årig pojke en örfil. Det hela hade föregåtts av att pojken hade kallat Ronald för "gubbjävel" och inte heller lyssnat då han blivit tillsagd att han inte fick cykla bland picknickborden vid Värnamo Folkets Park, där Ronald arbetar ideelt.

Just nu vallfärdar pensionörer till Jönköping för att demonstrera mot åtalet som väckts mot Ronald och samtidigt följa rättegången. På Aftonbladets nätsajt har en omröstning engagerat rekordmånga och just i skrivande stund har 195708 personer(!!!) röstat på frågan som forumlerades så här "Vad tycker du om Ronalds agerande?". Och resultatet har fått mig att bokstavligt talat nästan ramla baklänges! Hela 83% (motsvarar drygt 160 000 personer av de som röstat) tycker att det är "Helt rätt!". Detta gör mig upprörd då vi helt plötsligt tycker att det är OK att använda våld mot barn då de inte gör som de blir tillsagda. Även tidningars och annan medias rapportering gällande händelsen vinklas, i mina ögon, en del till fördel för den "gamle" Ronald.

- Det är aldrig OK att slå ett barn oavsett om man är 70 + eller ej
- Det är aldrig OK att slå ett barn oavsett om han är en ligist eller ej
- Det är aldrig OK att legitimera våld som maktmedel för annat än i nödvärn

Hoppas hoppas hoppas

Ute är det helt vitt och den där härliga vinterkänslan börjar sakterliga infinna sig. Hoppas det håller i sig över jul så att jag för första gången på jävligt länge får pulsa genom snö när jag ska tomta hos mina vänner.

Tänk om ...

Jag lekte lite med tanken idag. Tanken jag pratar om är tanken på hur det hade varit om S+V+MP hade varit i regeringsställning idag istället för borgarna. Jag tror att flera saker deifintivt inte hade varit bättre, men något som definitivt hade varit det är trovärdigheten i frågor som rör klimatet, och just den frågan är i mina ögon av allra störta vikt just nu.

Jag tänker självfallet på Sveriges ordförandeskap men även på det globala klimatmöte som just nu äger rum i Köpenhamn. Att en svensk ledare från Moderaterna är den som är ytterst ansvarig* för Sveriges klimatfrågor är lite av en fars då denna fråga aldrig varit, vare sig aktuell eller prioriterad för än man kom i regeringsställning för tre år sedan. Att på så kort tid få en så viktig ställning i denna fråga på det europeiska planet är inte bra för Sveriges trovärdighet i frågan på det globala planet. Sen att Moderaterna numera ställer sig bakom flera viktiga klimatfrågor som klubbades under förra regeringen(som man då självklart var emot), säger en hel del om de frågor som Moderaterna nu gjort till sina, utan att egentligen ha gjort ett dyft tidigare. Tänk om Maria Wetterstrand & co. fått vara Sveriges och Europas officiella kandidater under köpenhamnsmötet som nu kört igång. Då hade vi i Sverige kunnat ta en ledande roll i klimatfrågorna. Nu kommer vi med största sannolikhet drunkna i sorlet av de stora aktörerna medan Fredrik från Täby statsmannamässigt myser av att stå bredvid de stora elefanterna.

* Anders Carlgren har i mina ögon ingen direkt makt eller pondus utan det är Herr Reinfeldt som bestämmer Sveriges miljöpolitik

Ett lågvattenmärke inom modern europeisk politik

Idag röstade Schweiz för ett förbud mot nybyggnationer av muslimska bönetorn, så kallade minareter. 57,5 procent röstade på den linje som landets högerpopulistiska borgerliga parti, SVP föreslagit. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Tyvärr känns det sistnämnda närmast till hands, när ett av de länder i världen som ofta framhävs som ett föregångsland genom sin neutralitet och för en stark demokratisk anda. Å ena sidan är det väl högst demokratiskt att folkomrösta om allt mellan himmel och jord, men när det inskränker på yttrande- och religionsfriheten har det tamejfan gått för långt! Hoppas nu att omvärlden väcker debatt i denna fråga och att det inte innebär att europas övriga populistiska högerpartier hänger på sina schweiziska rassekollegor.

Jävla ostfascister!

Svinigt bra gjort!

Perfekt tajmat precis lagom innan juletiden tar fart på allvar publiceras bilder och filmer på vanvårdade grisar från ett flertal grisgårdar runt om i Sverige. All media hänger på och nyheten slår med full kraft mot kött- och charkindustrin. Bönderna har inget försvar utan står med sina hängselbyxor neddragna till knäna och det känns inte mer än rätt. Någon krönikör försökte häromdagen ifrågasätta djurrättsalliansens metod, att bryta sig in och filma djuren utan tillåtelse från ägarna. Taffligt och tamt säger jag om den kritiken, då detta aldrig annars hade uppdagats, för vad hade hänt om man först frågat grisbonden ... hmm kanske hade han (för det är flest män) då städat undan döda kultingar och stympade suggor, och allt hade fortsatt precis som vanligt.

Den senaste nyheten kom idag och förutom att ett flertal grisgårdar fått stänga ned (tillfälligt) så kommer nu ett förslag på certifiering av grisuppfödare. Allt detta har blivit möjligt tack vare djurrättsalliansen. Civil olydnad när den är som bäst!

Djurrättsalliansens hemsida

Det är synd om folkpartister

Jag lider med alla ni socialliberaler som tidigare kallat er folkpartister. Skälet till min beklagan är er nyliberale och osympatiske partiledare Janne "Stridspitten" Björklund. Jag har oerhört svårt att att se hur partiet ska kunna behålla sina socialliberala väljare, vilka nu garanterat kommer ryckas i av både Socialdemokraterna och Miljöpartiet som ju i flera frågor är mer lika den liberalism som Bengt Westerberg en gång fyllde Folkpartiet med. Det ska nu bli mycket intressant att se hur Moderaterna ska agera för att behålla sina gamla kärnväljare som nu verkligen borde attraheras av FP´s nya linje. Personligen tror jag att denna borgerliga dragkamp om väljarna kommer gynna det rödgröna blocket.

Sveriges kallaste plats finns i Skåne

Jag blir mållös och sen riktigt förbannad. Det är ingen nyhet att Vellingeborna mest bryr sig om sig själva. Man har länge legat högt upp i skatteligan över de kommuner som har lägst kommunalskatt och medelinkomsten är självklart hög i en "homogen" kommun som denna. Det är längesedan kommunen gjorde klart över att man inte skriver några avtal med Migrationsverket gällande nyanlända flyktingar. Och uppenbarligen görs INGA undantag. När nu ett 30-tal flyktingbarn behöver utplacering och de hamnar inom Vellinges kommungräns så sätter en mobb av vellingemedborgare igång att opponera sig mot detta. Att det finns ett fåtal idioter som saknar minsta drag av empati är illa i sig, men vad värre är att allt indirekt sanktioneras av Lars-Ingvar Ljungman som är moderat kommunalråd och kommunens "starke man".

Kan man då inte tycka att en liten, i många sammanhang obetydlig, välbärgad kommun i landets sydligaste del, borde ställa upp för dessa redan så utsatta barn? Jo, självfallet kan man det, men likförbannat sker detta i Sverige 2009. Jag funderar allvarligt på om vi inte borde skära loss Vellinge kommun och knäppa iväg dessa rasisterkärringar och gummor över sundet till Danmark.

Det skulle vara mycket intressant att se hur medborgarna i denna lilla sketna rasisthåla skulle se på det hela ifall de och deras barn av något skäl skulle behöva fly till ett annat land. Ibland hoppas jag att karma existerar. För då skulle kanske vissa ögon som behöver öppnas att till slut öppnas. Samtidigt är jag emot allt vad hämnd heter och jag önskar därför allt gott till Lars-Ingvar Ljungman och hans lokala partikamrater (hans M fick 55% av rösterna i senaste valet). För kanske är det endast det goda som kan segra i rasismens kalla delar av Sverige.

För länk till Aftonbladet, klicka här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab

Nu får Reinfeldt ta och kavla upp ärmarna

Läser idag att den moderate riksdagsledamoten Staffan Appelros menar att ett samarbete med SD på lokalplanet i Malmö kan vara aktuellt efter nästa val. Skälet till detta eventuella samarbete är att Appelros antyder att det kan vara ett sätt för den nuvarande oppositionen i Malmö att ta tillbaka makten.

Vad ska man säga ... Moderaterna med Reinfeldt i spetsen måste sätta ned foten och ta avstånd från Appelros och göra det på ett bestämt vis! Ska bli intressant att se vad som nu händer.

Likt småbarn i en sandlåda

En rapport signerad FN´s människorättsråd, UNHCR har fått mycket uppmärksamhet de senaste månaderna. Skälet till uppmärksamheten för den så kallade Goldstonerapporten är att den granskat 23-dagarskriget i Gaza (27 dec, 2008 - 18 jan, 2009) och kommit fram till slutsatser som sätter hård press på framförallt Israels agerande och därmed indirekt på världens mäktigaste land USA.

Israel och Hamas beskylls i rapporten för människorättsbrott och FN ställer genom den krav på att respektive myndighet tar tag i och prövar de påstådda övergreppen i de egna domstolarna. För att säkerställa att detta görs föreslår rapporten att FN ska tillsätta en kontrollenhet som ska övervaka och se till så att processen på båda sidor går rätt till. Om så inte skulle vara fallet skulle det i sin tur kunna leda till åtal i krigsförbrytartribunalen i Haag. Inget konstigt med det kan man tycka. Men det tycker Israel (och Hamas också för den delen). Skälet till att Israel (som vanligt) motsätter sig FN är att man känner sig utsatt för antisemitism. Detta argument är det enda argument man får höra från Israel då landet utsätts för kritik oavsett var kritiken kommer från eller vad kritiken innebär och varje gång finns USA där och håller Israel i handen.

Nu är det tamejfan dags för den demokratiska staten Israel att öppna upp mot omvärlden och framförallt ändra sin inställning mot FN. Problemet är att Hillary Clinton och Barack Obama börjar backa i sina krav på Israel i bland annat den så känsliga bosättningsfrågan och nu även i Goldstonerapporten.

Förresten, nämnde jag att den som ledde rapportarbetet Richard Goldstone själv är både jude och sionist. Detta gör, i mina ögon, Israels kritik ännu mer oförklarlig.

Inspirerande att inspirera

På måndag är det dags igen. Då beger jag mig till Uppsala Universitet för att hålla ett föredrag för ingenjörer i Ångströmslaboratoriets lokaler. Temat som jag tillsammans med Hanna Nordgren ska föredra är "Ditt personliga varumärke", även kallat personal branding. Hanna arbetar med marknadsföring på EON och vi har tidigare samarbetat ut mot studenter med mycket gott resultat och jag är övertygad om att det blir riktigt bra även denna gång.

Att få inspirera och delvis navigera dessa unga ambitiösa tjejer och killar är något av det roligaste jag vet. Frågorna man får under och efter föreläsningen eller workshopen är ofta utmanande och leder till bra diskussioner. Men det bästa och mest intressanta är de mejl och frågor man kan få dagarna efter ett föredrag. Då de som kanske inte "tog för sig" eller fick tillfälle att ställa sin fråga gör det. Det som för en person är enkla konkreta självklarheter är för en annan verktyg för att öppna nya dörrar och det är just de samtalen eller mejlen som engagerar och värmer en allra mest. Tanken med vårt föredrag på måndag är just att ge några enkla verktyg på vägen till att utveckla sin professionella personlighet och slipa på sitt alldeles egna varumärke. Jag kommer bland annat ta upp mina teorier kring "den sociala kameleonten" och ge dem reflektionsaxeln som ett av verktygen man kan använda för att utveckla sitt personliga varumärke.

Uppseendeväckande, intressant och oroväckande

I den senaste väljarbarometern, signerad United Minds får de rödgröna en rätt klar majoritet, 48% av väljarsympatierna mot borgarnas 41,4%. Men det är ändå inte det som i mina ögon är mest anmärkningsvärt utan det är Sverigedemokraternas ökade väljarstöd, partiet är fjärde största parti i undersökningen med sina sex procent. Ett rekordresultat för detta uppseendeväckande parti. Varför denna uppgång och vilka är det som bytt parti? Jag skulle gissat på att det var soffliggare, sossar och moderater och det är delvis riktigt. Men anmärkningsvärt är att ungefär hälften av SD´s nya supporters (sen partiet gick från tre till sex procent) kommer från Moderaterna, medan en fjärdedel kommer från sossarna och en fjärdedel från övriga borgerliga partier.

Detta kan självfallet bero på flera faktorer och den kanske mest troliga är i mina ögon att Moderaterna upplevs närma sig den politiska mitten, vilket lämnar högerflanken öppen. Om det nu är så att alla partier, både till höger såväl till vänster närmar sig mitten, lämnas självfallet utrymme för extremistiska partier av SD´s slag. Därför kan man se det som av extra stor vikt att vi i Sverige har tydliga inomparlamentariska höger och vänsterpartier.

SD´s goda reslutat till trots får de inte den vågmästarroll man så gärna strävar efter då S, MP och V tillsammans är större än vad alliansen och SD tillsammans är.

Populistiskt och oroväckande

Igår tog Sverigedmeokraterna (SD) kanske ett steg närmre riksdagen. Vid sitt partikonvent, som de kallar Landsdagar levererade den slipade och välsmorde (återvalde) partiledaren Jimmie Åkesson fler lösningar på de sanningar som han menar att våra etablerade partier blundar för. Som vanligt var det invandrarna som fick den största slängen med sleven, men även brottslingar (samt fd. brottslingar) hamnade i blickfånget. Det tjatades om för höga ersättningar till äldre invandrare som inte arbetat en dag i Sverige samt om ett register för sexualbrottslingar, "för att skyda våra barn", som man uttrycker sig. Och det är inte konstigt att det är dessa frågor man använder sig av, då dessa, som Lena Melin (Aftonbladet) uttrycker så väl, spelar på vår medfödda osäkerhet.

Jag har (och säkert ni som läser detta) på flera arbetsplatser hört kollegor och chefer beklagat sig över att "mångfalden inte fungerar" och att "invandrarna har det för bra". Det är dessa personer, oavsett om de är sossar eller moderater, som Jimmie Åkesson vill nå fram till med sina "raka" budskap. Samma personer tilltalas av löften som hårdare straff och hårdare tag mot våldsbrottslingar, även om forskning i stort sett ensidigt pekar på att hårdare straff inte leder till minskat våld i samhället. Det finns all anledning att vara på sin vakt. Det värsta är att det finns en stor risk för att SD kommer lyckas. Det som i dagsläget talar för partiet är tre punkter.

1.) Lågkunjunkturen slår hårt mot potentiella SD-väljare, vilket skapar starka missnöjesväljare
2.) Jimmie Åkesson både ser ut som och agerar (i de flesta fall) som en etablerad politiker
3.) Många kan känna igen sig i det SD uttrycker, då man spelar på vår rädsla och vår medfödda osäkerhet.

Därför är det av största vikt att ni vågar ta diskussionen med människor ni möter som uttrycker åsikter som tangerar Sverigedemokraterna. Ta ner ämnet och avdramatisera det. Använd fakta och gärna egna exempel för att levandegöra motsatsen. Det brukar fungera eller i alla fall öppna upp för reflektion. Och kanske, kanske kan det räcka. Måtte inte populismen segra i nästa års riksdagsval.

En knuff i rätt riktning?

Nyheten att Barack Obama mottar Nobels fredspris har delat kritikerna. Dels har vi de som tycker valet är genialt och ett bra sätt att sätta press på Obama (och USA) i hans framtida utrikespolitik. Och så har vi de som anser att Obama är helt fel pristagare och syftar då främst på att en man som driver två krig, de Irak och Afganistan, inte kan få ett pris för att man verkar för fred. Jag personligen ställer mig någonstans mittemellan. Min första känsla var att det kändes konstigt att en president som inte ens verkat i ett år och ännu inte genomfört särskilt mycket, även om han påbörjat en hel del, får detta prestigefyllda pris. Nu när det gått ett par dagar så kan jag se mer positivt på priset och hoppas att Obama främst ser till att verka aktivt för en fredlig lösning i Mellanöstern och där, som första president på länge sätter press på Israel att ta sitt ansvar i den blodiga konflikten.

På hemmaplan i USA, rapporterar medierna om Obamas fredspris med stor förvåning. Dels beror detta säkert på att han suttit kort tid på sin post, men också på att hans popularitet dalat under sommaren och nu under senhösten i och med flera impopulära beslut kring de amerikanska sjukvårdsförsäkringarna, och det faktum att lågkonjunkturen fortfarande är stark i USA´s 50 stater. Det ska bli intressant att se om Obamas senaste utspel kommer öka hans popularitet hemmavid? Utspelet jag talar om är hans löften om att ge homsexuella ökad rätt. Exemplet som ges är att på sikt tillåta öppet homsexuella inom militären, vilket idag är förbjudet i amerikansk lag!!! När man får reda på såna saker om världens ledande marknadsekonomi och demokratiska stat så inser man att en president som Obama inte kom en dag för tidigt. Sen har han mycket mer att bevisa. Både på hemmaplan och internationellt. Ska bli mycket intressant att följa hans resa.

Poliser slår också sina kvinnor

Ny brottstatistik visar något jag finner mycket intressant och uppseendeväckande. Statistiken visar att polisers vanligaste brott är kvinnomisshandel. Detta kan jämföras med att övriga svenskars vanligaste brott är trafikbrott och kvinnomisshandel hamnar där först på 13 plats. Den viktigaste frågan att ställa är i mina ögon, varför?

Min teori är inte särskilt invecklad utan bygger på att poliser brukar våld i sitt dagliga arbete och att våld för dem är ett sanktionerat arbetsvertyg. Detta torde rimligen innebära att poliser generellt sett har ett närmare (inte nödvändigtvis naturligare) mer intimt förhållningssätt till just våld. Jämför med gemene man som endast ser våldsbrukande som någon man sällan om än aldrig tar till. Gör man det är det oftast i ett fåtal extrema situationer där man inte ser någon annan utväg. När polismannen kommer hem från en arbetsdag är det således svårt att helt ändra syn på våld och våldsutövande. Man kanske sitter och ruvar på uppdämda aggressioner som uppstått i detta stressiga arbete och man släpper då lättare än andra ut det på, i detta fallet sina fruar eller flickvänner. Sen kan man även spekulera i att det är fler våldsamma personer som utbildar sig till poliser än man kan se i andra yrken. Men det kanske å andra sidan är en nödvändighet då våldet hela tiden är påtagligt i detta speciella och krävande yrke.

Varför är det då just våldet mot kvinnor som dominerar denna lista? Här kanske vi kan finna svaret i att polisyrket är kraftigt mansdominerat och att jargongen och kvinnosynen eventuellt påverkas av detta. I och med det påståendet påstår jag indirekt att poliser då generellt sett skulle ha en sämre kvinnosyn än den manliga populationen i övrigt, vilket jag känner är svårt för mig att bevisa eller ens påstå. Hursomhelst väcker det många frågor och oavsett förklaring är det mycket tragiskt att det finns poliser som slår sina kvinnor. Och i den bästa av världar skulle ingen slå sina nära och kära. En sån värld vill jag leva i. Frågan är bara hur vi når dit?

Illustrationen kommer från dn.se

Tillägg efter publicering: Ingen direkt jämförande statistik huruvida poliser slår sina kvinnor i större utsträckning än rikssnittet har jag inte funnit, utan baserar mitt inlägg på det faktum att kvinnomisshandel är det vanligaste brottet bland poliser och medan det i rikssnittet hamnar på en trettonde plats.

Stieg Larssons andra - inte alls dum

Såg idag den andra delen av filmatiseringen av Stieg Larssons Millenium-trilogi, Flickan som lekte med elden. Daniel Alfredsson står nu bakom kameran och gör ett bra jobb med att förmedla kärnan av boken. Filmen är välcastad och överlag välspelad. OK, det märks väl att Paolo Roberto inte är någon skådis och att Lena Endre spelar över och lite obalanserat (förvånade över detta), men annars är det habilt på skådespelarfronten.

Om vi kikar på historien är den rätt svår att förmedla i långfilmsformat och det känns på några ställen att man utelämnat en del viktiga delar som fanns med i boken. Kanske finns dessa med i teveserieversionen som visas på SVT i mellandagarna? Men överlag är det en bra film som levde upp till mina förväntingar. Extra kul att se Per Oscarsson i en liten roll. Än finns det krut i den gubben.

Parga - över förväntan

En vecka kan kännas som lång tid och en vecka kan kännas som väldigt kort tid. Jag och min kära har nu spenderat en härlig vecka tillsammans i Parga, som ligger på Greklands västkust. För mig var det första besöket i Grekland på över tio år. Mina tidigare besök i Hellas har varit sköna solupplevelser, men egentligen inget mer. Därför var mina förväntningar därefter inför den här resan. Resan blev riktigt lyckad!

Aldrig förr har jag vandrat genom olivskogar. Olivskogar som famnar om dig samtidigt som solens strålar löper genom trädkronorna och ger dig värme på samma gång som den ljumma medelhavshöstluften smeker din svettiga panna. Stränder och byar är precis lika vackra som på alla de greklandsvykort man matats med sen barnsben. Vatten som är så lent ljusblått och salt, i denna vackra bölja såg vi även ett stim med delfiner. Inte första gången jag har lyckan att se dessa vackra djur, men den här gången var de riktigt nära vår båt och därför var mötet extra spännande. Delfinmötet fick sätta punkt för en underbar utflyktsdag med stopp på öarna Paxos och Antipaxos.

Nu till det som kanske var allra bäst med hela semestern, maten. Det grekiska köket med alla sina små rätter tilltalar min gom och alla mina smaklökar. Fräscha nyplockade grönsaker, läcker vitlök och ostar från ortens bönder. När allt sen inramas av trevliga och lagom återhållsamma värdar och vackra miljöer har i alla fall jag svårt att se hur en matupplevelse kan bli mer komplett än så här! Grekisk kokbok är inhandlad och det är ingen vild gissning att det kommer lagas en hel del grekisk mat här hemma den närmsta tiden.

Som ni kan läsa är superlativen många, och faktum är att vi är mer än nöjda med vår greklandsvecka och Parga rekommenderas varmt. Fler bilder från semestern kan nog dyka upp senare under veckan.

Summeringen är enkel. Parga rekommenderas varmt!

Streckkod 729XXXXX

Varje dag byggs nya byggnader på ockuperad palestinsk mark. Byggherrarna är israeliska företag och de som bosätter sig på marken är israeler från samtliga klasser. Bland annat bor där bönder, säkert en och annan lärare men även landets utrikesminister Avigdor Lieberman är bosatt på ockuperad mark, närmare bestämt i Nokdim. Dessa bosättningar (och övriga bosättningar på Västbanken och i Gaza som tillkommit efter 1967) bryter mot internationell rätt. Detta sker samtidigt som Israel systematiskt fortsätter att bryta mot FN konvention efter FN konvention. Detta håller tamjefan inte! Israel utger sig för att vara en modern demokratisk stat (enligt dem själva, den enda i Mellanöstern) men då bör man också agera som en sådan!

Vad kan vi göra för att visa vårt missnöje med denne "enda" mellanösterndemokrati? Jag har under de senaste åren avstått att köpa israelisk frukt och har i dagarna även börjat bojkotta övriga israeliska livsmedel. Detta är enklare än man kan tro då man på streckkoden kan se om en vara är från israeliskt territorium. Siffrorna 729 i början av en streckkod anger att varan/produkten är från just Israel. Ni får göra som ni vill, jag vet vad jag gör och det är att kolla streckkoder.

Blå, blå vindar och inte lika många vattenbrunnar i tredje världen

Skattesänkningar för de allra rikaste samtidigt som vi minskar vårt bistånd ... när ska folk vakna?!

Ett litet litet litet problem som skjuts på

Vi har nu bott i vårt radhus i lite drygt två månader. Till radhuset hör en liten gräsplätt, som är ungefär lika stor som en kubbplan (ca. 6x12 meter). Gräset på denna yta växer så inihelvete och jag får lite panik över att jag inte hunnit (läs: tagit mig tid) klippa gräset på snart tre veckor. Nu har det vuxit sig riktigt långt vilket i sig gör klippningen svårare då vår klena lilla svanenmärkta elgräsklippare inte klarar längre och tätare gräs. Lägg sen till att gräsuppsamlaren är modell mindre och behöver tömmas fyra gånger under en klippning. Sen har vi problemet var vi ska tömma gräset ... sen kan det vara bra att klippa två gånger när man ändå är igång och klipper så att man får med alla långa strån som missades vid första klipprundan, ja ni hör! Det är ingen lek att vara fastighetsägare. Jag tycker synd, riktigt synd om de som har villagräsmattor. Fy fan! Funderar på att plantera mossa istället för gräs. Undrar vad grannarna skulle säga då, när mossan sprider sig över på deras fina gräsmattor och stenläggningar.

Fortsättning följer ...

Allt mindre nationalist

Såg Malta spela fotboll mot Sverige på teve idag och jag kände nästan ingenting. Med "kände" så menar jag känslor för Sverige som lag, som nation. Vad har jag gemensamt med Mellberg, Isaksson och Svensson, mer än att vi förmodligen sett på samma barnprogram, läst samma serietidningar och gått i ungefär likadana skolor? Jag blir för varje år som passerar allt mindre nationalistiskt lagd. För mig blir Sveriges landslag i olika sporter mer som ett lag bland andra lag, men med den skillnad att tröjorna är gula istället för röda, vita, gröna eller blå. Jag identifierar mig också mindre med "svenska" intressen i utlandet.Jag minns när det var annorlunda. Jag minns en tid då en SAAB eller Volvo i en amerikansk film kunde få det att dunka i bröstet på mig. Tänk, där åkte minsann den där skådespelaren runt i en svensk bil och det var ju riktigt bra ... för bilen var ju svensk. Eller när jag på någon utlandsresa gick förbi ett IKEA-varuhus eller en H&M-butik. Någon form av stolthet kunde jag då nästan alltid känna. Så känner jag inte längre, inte alls faktiskt.

Hela nationalistfenomenet bygger på en sak och det är igenkänning. Är det så att jag inte längre känner igen mig i det som är "svenskt"? Och vad är "svenskhet" egentligen? Det är snarare frågor jag numera ställer mig. Det gjorde jag inte förr. Kategorisering är ofta lätt men sällan rätt. Jag vet i alla fall att jag hellre ser mig själv som internationalist än som svensk. Men även det blir ju en kategorisering, om än inte lika snäv.

40 piskrapp för en bralla

Lubna al-Hussein. Så heter hon. Sudans främsta kvinnorättskämpe som nu prövar landets lagstiftning genom att göra något som i Sudan är mycket skamligt, hon bär byxor. Polisen anhöll henne den 3 juli och just nu är hennes fall uppe i huvudstadens Khartums domstol. Lagen säger att en kvinna som bär byxor ska straffas med minst 40 piskrapp, vilket är det straff som troligen väntar Lubna.

Lubna - en modig kvinna som prövar det sudanska patriarkatets ,till synes, orubbliga makt. Rättegången är oerhört viktg på många plan och det är av största vikt att omvärlden inte tittar bort, utan följer utgången av denna makabra tillställning. Kanske, bara kanske, kan även det sjukaste av samhällen förändras om tillräckligt många ställer krav och synliggör dessa sanslösa orättvisor som omger oss.

Ren Idrott ... lägg ner

Magnus Hedman fälldes idag för ringa dopningsbrott och straffet blev 30 dagsböter á 180 kronor. En struntsumma för det fd. fotbollsproffset och landslagsmålvakten. Däremot är straffet en STOR skam för varumärket och personen Magnus Hedman. I mina ögon kan verksamheten Ren Idrott som arbetar mot dopning och droger lägga ner hela sin verksamhet. Affischnamn som Nylander och nu Hedman har varit de sämsta pelare man kunnat ha och organisationen tar nu "krafttag" och sparkar Hedman. Jag säger att detta är ett tomt slag i luften! Riv skiten och bygg nytt! Släng varumärket Ren Idrott åt helvete, byt ut de personer som rekryterat dessa så kallade förebilder och börja om från början. Denna gången utan rötägg!

Solens mat - så som bra teve ska vara

Jag har nu totalt fastnat för SVT´s matkulturserie Solens mat. Serien som är producerad och leds av Bo Hagström har ett djup som klamrar sig fast. Bosses intervjuer är raka och personliga och han låter tittaren få en inblick i hela den italienska matkedjan genom att intervjua alla inblandade. Från fåraherden till restaurangägaren som serverar lammet. Lägg sen till Per Anders Rudelius bländande foto så har du mkt välproducerad teve i världsklass!

Solens mat hemsida: http://svt.se/solensmat

Du kan på SVT Play se avsnitt från säsong 4 som repriseras just nu.

Israel – en vacklande demokrati

Man kan fråga sig hur stabil en demokrati är när man går in och ifrågasätter en annan demokratis yttrandefrihet utan att själv uppvisa någon. Men detta händer just nu när Israel begär att Sveriges regering ska gå in och fördöma Aftonbladets artikel om Israeliska soldater och påstådd organhandel som publicerades i förra veckan. Aftonbladet i sin tur har nu ett extra stort ansvar att följa upp sin artikel med bevis, men detta är dock ett helt annat ämne än frågan kring den svenska yttrandefriheten som Israel nu ger sig på.

Igår kom information från Israels regerig att man från och med nu skulle kräva att samtliga svenska journalister som vill verka i landet skulle genomgå en prövning där samtligt material man skrivit om Israel tidigare skulle godkännas!?! Detta beteende är samma beteende som uppvisades i Sovjet under det kalla kriget. Israel är, precis som Sovjet var, en propagandastat som vill tillrättalägga det som skrivs om landet och detta är inget som hör en demokrati till och det verkar Israel idag ha insett och har därför tagit tillbaka den information man gick ut med igår. Israel är som sagt en demokrati, och kanske är det dags för Israel att börja bete sig som en sådan när det kommer till press- och yttrandefrihet OCH inom det så länge förbisedda området mänskliga rättigheter.

Hat kväver kärlek

Idag presenterade människorättsorganisationen Human Rights Watch en ny alarmerande rapport. Rapporten pekar på den Irakiska regeringens ovilja att agera när shiamuslimsk milis dödar homosexuella män. Detta sker mitt i landets huvudstad Bagdad dagligen och man räknar med att flera hundra offer fått sätta livet till under den senaste tiden. Att denna regering som är sanktionerad av ockupanterna USA (med allierade) agerar slapphänt i viktiga grundläggande mänskliga frågor som denna är mycket alvarligt och ytterligare ett bevis på hur dåligt landets regering fungerar. Det som i mina ögon är mest avskyvärt är att det ofta är familjemedlemmar som dödar andra familjemedlemmar, och detta görs av ett enda skäl. Kärlek - förbjuden kärlek.

Botten Mes-Eskil

Minns ni Lennart? Ni vet Lennart Daleus. Inte det ... Hmm, om jag säger att han var den som efterträdde Olof Johansson som partiledare för Centerpartiet 1998. Minns ni Lennart nu då? OK, visst var han jäkligt anonym och satt inte särskilt länge på sin partiledarpost innan han efterträddes av den långt mer färgstarke Maud Olofsson 2001, men visst borde ni minnas honom nu. Nåväl, efter det senaste partiledarbytet har partiet gått allt mer åt höger och samtidigt släppt sin profil som ett "borgerligt miljöparti" genom att bland annat byta åsikt i den för partiet tidigare så viktiga kärnkraftsfrågan. En av de få ministerposterna som tilldelades Centerpartiet i den nya alliansregeringen 2006 var jordbruksministerposten. Denna post tillträddes av Eskil Erlandsson som under sina tre år som minister kanske är mest känd för ett mycket (omedvetet) roligt anförande i riksdagens kammare gällande sex med djur. Nu ger sig då den gode Eskil sig in i en ny debatt. Den här gången handlar det om en diplomatisk kris med vårt danska brodersfolk ...

Fladen och Lilla Middelgrund är känsliga havsområden på den svenska västkusten där danska fiskare fiskar med hjälp av en teknik som kallas bottentrålning som kort och gott kan beskrivas som att man dammsuger botten på fisk och andra djur. Detta vill miljöorganisationen Greenpeace sätta stopp för och ska i dagarna transportera ut stora stenblock som man avser att sänka i Fladen och Middelgrund. Dessa block är tänkta att försvåra bottentrålningen avsevärt och detta är något som upprört den danska fiskeministern Eva Kjer Hansen så mycket så att hon bland annat uttryckt hot om att riva upp det dansk-svenska avtalet om att skydda torskens lekvatten. Hennes främsta argument är att det i Danmark är olagligt att genomföra en aktion som denna. Erlandsson går ut på DN Debatt och kritiserar Greenpeace för att försämra de diplomatiska förbindelserna med både Danmark och EU. Det som Erlandsson dock glömmer är att Greenpeace har fått OK från Länstyrelsen i Halland samt att Naturvårdsverket
godkänt stensänkningarna. Svensk lagstiftning tillåter med andra ord en fredlig aktion som denna, men ändå vill alltså Eskil Erlandsson att dansk lag ska gälla i Sverige!? I mina ögon är Eskilssons agerande bara ännu ett bevis på att Centerpartiet inte längre prioriterar miljöfrågor.

Hur var det då med den där Lennart som jag nämnde i början. Jo Lennart är idag Generalsekreterare för Greenpeace Norden. Jag kan även tillägga att han inte längre är medlem i Centerpartiet ...

En för mig outforskad pärla

När jag var tolv år besökte hela klassen Barnens Ö, på Väddö. Det var en avslutningsresa i maj och jag minns att Robban Sjöström retade gallfeber på våra lärare och de föräldrar som följt med på resan. Sista dan på Väddö åkte jag på vattkoppor, fler minnen har jag inte. Så när jag nu, 22 år senare befinner mig på Väddö så är det som att komma till en helt ny plats. Igår stod loppisar och grillning på programmet och idag ska vi ut med en båt och inspektera kobbar och skär.

Härligt med sommar. Härligt att man bara kan få vattkoppor en gång i livet.

Urholkat strandskydd

Ingen har väl undgått nyheten om att Gotlands landshövding Marianne Samuelsson har gett en viktig företagare en "gräddfil" gällande bygglov på mark som är strandskyddad. Detta verkar nu inte vara så ovanligt, som i alla fall jag trodde, då vi idag kan se statistik som visar att allt fler ansökningar för att bygga på strandskyddad mark går igenom, dvs strandskyddet urholkas. Hur detta går ihop med vår allemansrätt, som i sin tur är skyddad i grundlagen har jag mycket svårt att se. Vilka som gynnas av detta, ja det är enkelt att se. De som har mycket pengar kommer i framtiden kunna nyttja "sina" stränder, medan vi andra får stå lite längre upp på land och titta på det vackra folket medan de roar sig på sin dispenserade mark.

För jävla dumt påfund

Idag kommer uppgifter om att två av tre barnkirurger uppger att de inte vill utföra omskärelse på små pojkar och hela 12 av 21 vårdregioner/landsting vägrar att utföra omskärelse på så kallade icke medicinska grunder. Min reaktion på dessa uppgifter är en känsla av hoppfullhet. För varför i helvete ska man skära bort delar av det manliga könsorganet i religionens namn!?! För det är inget annat det handlar om. Förhuden, som är den del som till stor del avlägsnas vid manlig omskärelse har en funktion och den funktionen är att skydda snoppens ollon.

Socialstyrelsen menar dock att dessa barnkirurger har en skyldighet att utföra dessa stympningar(ingreppet ska erbjudas i alla landsting). Man hänvisar till att ett förbud skulle inskränka på religionsfriheten. Kanske bör vi tillåta kvinnomisshandel, barnarbete och slavarbete i religionens namn ... Mitt fråd till majoriteten av Sveriges barnkirurger är: STÅ PÅ ER och låt humanismen styra.

Lite motgång blir nog snart medgång ... hoppas jag

En förkylning som hållt i sig i snart två veckor börjar äntligen ge vika. Febern och ledvärken börjar avta och endast halsontet består. Skönt tänkte jag och vad händer då, jo muskelbristning i höger lår. GRRRRRRRRRRRRRRRRR!!! Jag som såg fram emot att senare i veckan få pröva löpstigarna vid vårt radhus. Nu får jag vänta tills sensommaren innan löparskorna snörs på igen :-(

Kanske måste jag inse att kroppen börjar åldras. En sak är i alla fall säker. Jag måste tappa 5-10 kilo det närmsta halvåret för hela min hälsas skull. Denna gången ska viktminskningen ske genom bättre kost (bland annat en eller ett par helvegeteriska dagar per vecka) och regelbunden motion. Sätter igång så fort låret är friskt. Det låter väl bra?

Vår uteplats

Radhuslivet here we come

Nu har vi varit på plats i vårt "nya" radhus några dagar och känslan är riktigt bra. Vi kommer äntligen få plats med alla kläder och prylar. Sånt som vi tidigare fått lägga i förråd eller tränga in i vrår kommer utan problem få plats på Dalahagavägen 11. Idag står IKEA på programmet och vår förhoppning är att vi ska finna utemöbler, tevebänk, mörkläggningsgardin och duschdraperi. Min gissning är att vi endast kommer hem med de två sistnämnda :-)

Vilka dagar ...

... har haft ett par riktigt tunga dagar. Blir nog bättre snart.

Företagarföreningar stoppar musikanter

I Göteborg kommer turister och Göteborgare från och med onsdag inte kunna höra gatumusikanter mellan 11-15. Detta är reslutatet av det beslut som Göteborgs kommun tagit på initiatv av ett antal företagarferingar som menar att deras personal och kunder påverkas negatvit av stadens gatumusikanter. Detta har fått artister som Håkan Hellström, Lasse Kronér och Ebbot Lundberg (mfl) att rasa mot Göteborgs kommun. De menar att staden gör helt fel med införandet av ett förbud och jag är beredd att hålla med. Jag anser att företagarföreningarna får för mycket makt i frågan och ensidigt fått påverka kommunen i denna riktiningen som till slut ledde till ett musikantförbud i stadens centrala delar. Det ska bli riktigt intressant att se ifall alla västsveriges musiker går man ur huse på onsdag då de nya reglerna börjar gälla. Jag håller i alla fall tummarna för att så ska bli fallet.

Läs artisternas insändare/upprop här: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=503293

Sliten efter Slandön

Igår var det dags för årets första (och enda?) svensexa. Johan Forssén ska snart gifta sig och han fick förutom dragspelande på stan även åka folkrace och spela paintball innan vi på kvällen begav oss ut till vackra Slandön i Mälaren utanför Enhörna. Kort summering följer nedan:

Paintball
Var väl sådär kul. Man blevsvettig och var som fan och adrenalinet slog spå rejält. Hade kanske lite för stora förväntningar, då jag aldrig tidigare provat på paintball. Halkade på en sten och slog i knäet och skar mig i handen.

Folkrace
Jävlar va kul det var! Ett kvalheat och ett finalheat. Av elva förare var jag snabbast i kvalheatet och kom två i finalen, vilket jag är nöjd med. Johan (som vi annordnade svensexan förr) slog mig med knappt 2 sekunder.

Slandön
Sol, bad bastu och grillat vildsvin. Underbart väder och trevligt sällskap innebar sent nattande. Kom inte i säng för än kl.4 i i morse. Varför tog vi fram snapsen kl 03 för?!?! Idag blev det bad och solande innan vi vid halv två tog båten till Sandvikens brygga.

En mycket lyckad helg är snart till sin ände och jag är trött men mycket nöjd.

Sorg, saknad och glädje på samma gång

Tänkte först skriva ett inlägg om att jag och Anna idag börjar flytta våra första saker till vårt inköpta radhus, men en tanke fick mig att ändra mig.

Jag insåg att jag inte kommer få träffa en av mina allra bästa vänner på mycket länge. Henrik Broman flyttar idag till Argentina tillsammans med sin fru Johanna. Något slog mig riktigt hårt i magen och det var sorg. Jag började tänka på hur fin Henrik är och hur mycket han betyder för mig och då var det saknaden som slog till mig med en riktigt hårda käftsmäll och tårarna började sakta rinna ner för mina kinder. Sen kom den hårdaste smållen av dem alla, glädjesmällen! Fan vad dom (Broman och Jo) är modiga, som vågar göra något som dom tror på, av sitt enda liv. Att stanna upp. Gråta en skvätt och inse att man har modiga, härliga och underbara vänner är en mäktig känsla. Tack fina Henrik och Jo som får mig att känna lycka och glädje över att ha er som mina vänner. Lycka till med ert nya liv i Buenos Aires!

Lyckat som vanligt

Årets midsommarhelg går mot sitt slut och som vanligt är jag nöjd. Årets firande i Broberga, Enhörna var det elfte i ordningen och självklart lyckat som alltid! I år sänkte vädret helhetsintrycket något, men å andra sidan var skratten och mötena extra många och maten fullkomligt ljuvlig (grillad oxfilé med bakpotatis och härliga såser)så totalt sett en mycket lyckad dag/kväll/natt. Hoppas det blir fler midsomrar i Broberga, även om gräsmattan igår såg ut som efter VM i tractor pulling.

Glad midsommar

Nu är det dags för min favorithögtid på hela året. En tradition som inte innehåller något jungfrufött gossebarn, inga korsfästa nakna män, inga helgon* överhuvudtaget. Bara skratt, dans och en massa sprit. Glad midsommar på er!

* Om man inte räknar alla härliga helgon som är ute i Broberga och firar på midsommar.

Andra klassens elever ska inte ges en andra chans i stridspittens Sverige

För några inlägg sedan så skrev jag att jag för en gångs skull höll med Jan Björklund i en fråga(om obligatorisk sexualundervisning i skolan) och jag kunde inte ha mer rätt i det jag skrev. Det jag syftar på är att jag skrev att jag "för en gångs skull" höll med Jan Björklund. Nu är den gamle militären igång med hårda tag igen och han slår hej vilt åt alla håll och denna gången är det Sveriges komvuxelever som är i skottgluggen. I Jan Björklunds elitsverige så är dettydligt att komvuxelever är andra klassens studenter. Studenter som borde gjort bättre i från sig under sin ordinarieskolgång och därför ska de nu självklart straffas av major Björklund. I dennes nya skollagförslag vill han ta bort möjligheten att läsa upp ett betyg man kanske inte var nöjd med, eller som av någon anledning inte blev som man tänkt sig. "Det kostar pengar att utbilda någon i samma utbildning två gånger." Förklarar sig stridspitten. Detta är så inihelvete dumt och ogenomtänkt och jag förstår inte hur han ska få igenom detta (vilket jag sätter en peng på att han inte får)!?

Hur ska killar och tjejer som inte fick en rättvis bedömning av sin lärare få upprättelse (min gissning är att det är fler än man)? Eller den tjej eller kille som varit sjuk under sin skolgång, säg i ex. anorexi, kunna ges en rättvis chans att får ett rättvist betyg? Eller varför inte ta exemplet med de tusentals ungdomar som har problem hemma, med en eller flera missbrukande föräldrar eller familjemedlemmar. Dessa unga människor ska istället bita ihop och skaffa sig bra betyg från första början. Jag vet inte vilken verklighet Jan Björklund lever i, men jag får mer och mer svårt att se att det skulle vara samma verklighet som de flesta av oss andra lever i. Jan kanske skulle göra bäst i att återigen ta värvning i det militära och bege sig riktigt långt ut i skogen där han kunde skrika på unga killar och tjejer som gör lumpen. Där kanske han skulle göra någon nytta ... nej förresten. Inte ens där tror jag han skulle göra nytta. Men han skulle i alla fall få utlopp för sin extremt elitistiska människosyn och kunna trycka ner de som inte håller måttet och det är ju alltid något.

Bilden är lånad från DN.se

Riktigt rolig parodi av Skatan-gänget

Klicka på spelaren ovan för att starta klippet. Tyvärr får ni leva med reklamen innan klippet :-/

Bättre diagnos på kortare tid ... hur går det ihop?

Att jag är skeptiskt till bonussystem, oavsett vad det gäller kommer kanske inte som en nyhet för er som känner mig. Därför blir jag extra upprörd, eller kanske snarare ledsen och lite uppgiven när bonussystemen nu spridit sig även till vårdsektorn. Inte så konstigt egentligen då vi ser en ökad privatisering inom denna snabbt växande sektor. Den viktigaste frågan man måste ställa sig är vad som händer med kvaliten på den vård och de diagnoser som ställs av en läkare som premieras att beta av så många patienter som möjligt under ett arbetspass?

I DN (10/6) kan vi läsa att en snabb läkare kan göra ca.3000:- extra om hon/han arbetar tillräckligt snabbt (dvs. tar emot ett visst antal "kunder"/patienter) på ett av sina jourpass. Dessa 3000:- är utöver den vanliga lönen, vill säga! Rätt mycket pengar om du frågar mig. Men pengarna i sig är inte problemet, utan jag ser hellre att läkare tjänar bra i det ordinarie lönekuvertet och förstår uppriktigt sagt inte hur en läkare ska kunna ställa bättre diagnoser på kortare tid!? För det måste väl ändå vara patientsäkerheten och bra diagnoser som är nyckeln till en bra vård? Men det är väl bra om fler kan få vård, skulle nog många hävda. Men jag kan heller inte se hur detta system skulle minska eventuella vårdköer, då snabbare diagnoser i min värld troligen leder till fler feldiagnoser och då indirekt till fler återbesök. Men å andra sidan innebär fler återbesök mer bonuspengar i fickan för läkarna. Vård i vinstdrivande syfte blir så lätt fel vilket detta lönebonssystem är ett ypperligt exempel på.

Tummen ned!

Länk till artikel i DN: http://www.dn.se/sthlm/snabba-lakare-belonas-med-bonus-1.888110

Det gick som väntat

VALRESULTAT EU-valet 2009
Socialdemokratiska Arbetarepartiet: 24,6 %
Moderata Samlingspartiet: 18,8 %
Folkpartiet liberalerna: 13,6 %´
Miljöpartiet de gröna: 10,9 %
Piratpartiet 7,1 %
Vänsterpartiet 5,6 %
Centerpartiet: 5,5 %
Kristdemokraterna: 4,7 %
-------------------------
Junilistan: 3,6 %
Sverigedemokraterna: 3,3 %
Feministiskt initiativ: 2,2 %
Övriga: 0,2 %

Det gick ungefär som väntat i EU-valet, med ett undantag och det var FP. Jag har inte sett storheten med Marit Paulsen och hade därför inte förväntat mig den stora framgång som partiet nu fick. Tydligt är att FP tog röster av av Moderaterna (gissningsvis 3-5%= som gjorde ett sämre val än väntat. Valets andra stora vinnare är MP som tog röster av S, V och kanske även Centern. Piratpartiet kom upp i 7.1% vilket var ungefär som väntat, men vilket självfallet är en stor framgång för detta enfrågeparti.

Om vi går över till förlorarna så kan vi där räkna in V som tappar ett mandat genom att tappa över hälften av sina röster gentemot valet för fem år sedan. Detta kan nog till stor del förklaras med att man förlorat röster till MP och FI som ju delar samma frågor som V, men med starkare kandidater och bättre profilering än V hade denna gång. Även SD måste ses som förlorare då de inte nådde upp till 4% och blev därmed utan mandat i EU-parlamentet. Troligvis på bekostnad av PP. Junilistan åkte inte helt oväntat ut, även om man inte var långt från de i sammanhanget så viktiga 4%.

Centern och KD gick ungefär lika dåligt som förväntat men behöll båda sina mandat i EU-Parlamentet.

Så in i helvete med vuxenpoäng

Igår skrev Anna och jag kontrakt på ett radhus. Sug på den, RADHUS!? Jo det är faktiskt sant. Vi har under den senaste tiden känt att vi inte riktigt får plats på våra 55 kvadrat, även om vi trivs i själva lägenheten. Vi har därför kollat på större boenden men egentligen aldrig siktat in oss på just radhus. Men för en dryg vecka sedan så gick vi på en visning och både jag och Anna kände att det är ett natruligt nästa steg att ta. Vi har varit tillsammans i sex år och har under den tiden bott på samma adress. Först på 35 kvadrat i ett par år och sen, i vår nuvarande lägenhet på 55 kvadrat i fyra år.

Vi stannar kvar i tokstan men byter kanalsida och kommer från och med den första juli(här är det snabba bud ...) bo på Dalahagavägen 11 i Karlhov. Ett rätt så anonymt och litet område(ett av Södertäljes minsta faktiskt) där det mest bor pensionärer. Men det blir det som sagt ändring på nu. Radhuset är byggt i engelsk stil och har tegelfasad, vilket kanske inte är det vackraste, men kräver nästintill inget externt underhåll. Våttrummen, i detta fall ett badrum, en toalett och en tvättstuga är alla nyrenoverade, vilket för oss kändes viktigt. Huset var varudeklarerat, vilket innebär att en besiktningsman gått igenom det och han fann nästan inga brister på fastigheten. De brister han fann var av mindre dignitet och inget som kräver kostsamma och akuta renoveringar. Visst komemr vi behöva göra om en hel del, men det är mest genom målning och tapetsering, så överlag känns den biten jättebra.

Jaha, då var man inne i bolånekarusellen precis som alla andra. För oss innebär detta självfallet ökade månadskostnader, men vi räknar ändå med att kunna ha en mycket låg månadskostnad i relation med de flesta andra i samma situation. Nu "får" vi 2.5 gånger så stor yta (90 kvadrat + 45 kvadrat biyta, som i detta fallet är en källare med tvättstuga och gillestuga) och ett modernare boende än vad vi tidigare haft. Vitvarorna är nya och stadsnät indraget, vilket också innebär standardökning mot vad vi tidigare haft. Vi kommer också få en egen liten(jäkligt liten vill jag lova) tomt där man kan grilla och ha ett litet grönsaksland och på husets framsida har vi en liten uppfart där man får plats med bilen och ett litet cafébord för morgonsol. Till nackdelarna hör att vi kommer ha längre till centrum (där jag ändå mycket sällan befinner mig) och en kilometer längre till pendeltågsstationen. Detta kompenseras dock till viss del av att vi har mycket god busskommunikation, med 6-8 bussar/h. Sen måste jag erkänna att vårt nya boende inte är lika charmigt som det vi har idag, men totalt sett känns allting väldigt bra och vi ser båda fram emot inflyttningen som alltså redan sker den första juli. Ingen längre semester med andra ord :-)

Bra jobbat Jan

Trodde aldrig jag skulle skriva meningen som följer denna. Jag håller till fullo med Jan Björklund i en skolfråga. Jo det är sant. Den mannen har i mina ögon inte många rätt i sin syn på pedagogik och skolpolitik men dennes utspel tillsammans med Nyamko Sabuni på dagens debattsida i DN står jag till fullo bakom. Det som det hela handlar om är att vi i en ny skollag förbjuder rätten till att bli befriad från lektioner om sex och samlevnad samt simundervisning. I dagsläget så är det möjligt för barn att avstå dessa lektioner av ex. religiösa skäl, vilket självfallet är urbota dumt ur alla tänkbara perspektiv. Bra jobbat Jan!

Ingen mara för mig

Kroppen håller inte ... eller den håller för löpning, men inte för så långa sträckor som 21 kilometers löpning. Detta innebär att det inte blir något lopp för mig nu på lördag. Trist, men jag känner att knäna tar lite för mycket stryk vid löpning över en timme. Jag låter mig dock ej nedslås utan tränar vidare. Dock kortare sträckor (5-12km), så får vi se om det kanske blir en halvmara till hösten?

Fullkomligt lysande skådespeleri och en helvetes bra filmupplevelse

Jag missade filmen In the valley of Elah när den kom förra våren. Den kom liksom i bakvattnet av No Country for old men, som jag förövrigt tyckte mycket bra om. Jag köpte dock In the valley of Elah på DVD i höstas för en mycket billig peng och i söndags bestämde vi oss för att kika på den. Satan så bra den var! Regin är tajt, musiken använd på rätt sätt och fotot briljant. Men allra bäst är ändå skådespeleriet och då främst från veteranen Tommy Lee Jones, som i denna film gör sitt livs bästa rollprestation (jag lovar er det).

Filmen är hård och rak i sin kritik mot den amerikanska armén och synen på vad manlighet är. Den slår dig hårt i magen gång på gång, dock utan att trötta ut dig som tittare. Allt är trovärdigt, med ett par undantag i den alltför manliga jargongen bland den kvinnliga polisutredarens kollegor, som känns lite överdriven. Men det är också det enda jag kan komma på att lägga en anmärkning på. Denna filmen är den första filmen på ett par år som förtjänar högsta betyg i mina ögon och jag rekommenderar er alla att se den. Känslan när filmens eftertexter sätter igång är otroligt stark och jag skulle bli mycket förvånad om inte tårarna faller längs era kinder, precis som de gjorde längs mina. Regissören Paul Haggis (bla. den oscarbelönade Crash) dedikerar filmen i eftertexterna med orden "For the children". Mer klockrent kan det inte bli.

Se denna pärla, om ni redan inte gjort det.

Varmt, roligt och välskrivet

Såg Henrik Schyfferts hyllade om omskrivna enmansshow The 90's - ett försvarstal och blev riktigt imponerad. Schyffert lyckades med konstycket att spela på hela känsloregistret med sitt högt personliga framträdande. Att det sen till råga på allt var direktsändning gjorde bara prestationen ännu mer imponerande. Om ni missade det hela kan ni streama hela showen här: http://svtplay.se/t/111146/the_90_s. Fan vad SVT är bra. Den enda tevekanalen som tar ett kulturansvar och sen lägger upp sina egenproducerade program för gratis streamning i efterhand. Leve Public Service, leve det! Hurra, hurra, hurra, hurra!!!

Fy fan för praktiseringen av flyktingkvotsystemet inom EU!

Såg precis på SVT´s Aktuellt där man bland annat beskrev hur EU´s kvotsystem tolkades av de olika mottagarländerna. Man berättade bland annat om hur Danmark enbart valt ut kristna flyktingar från läger i Darfur när det även fanns andra religioner(läs:muslimer) som var i lika stort behov av stöd. Hur i helvete kan man se till såna kriterier som religion när man bedömer vilka flyktingar som skall mottagas? I Sverige går vi istället främst på de så kallade humanitära kriterierna, men väljer samtidigt yngre flyktingar framför äldre. Även det en lite märklig selektering, dock ej så flagrant uttstuderad som Danmarks. Jag säger som Mikael Wiehe sa då han beskrev Danmarks syn på invandring och då muslimer i synnerhet. Jävla pölsefascister!

Barnens före detta ö?

Enligt DN så undersöker just nu Stockholms Stad om man kan sälja mark och fastigheter på Barnens Ö (på Väddö) till ett värde på ca. 1 miljard(!) kronor. Skälet till detta ska vara att EU´s konkurrensregler sätter stop för dagens verksamhet samt att underhållet på fastigheterna ska vara eftersatta och olönsamma att renovera.

Hmm, jag är skeptiskt och undrar om det inte finns en bakomliggande agenda någonstans. Ska bli intressant att se vilka som huserar på Barnens Ö om låt säga fem år. Kommer det vara barn från förorterna eller direktörer och andra välbärgade från innerstan?

Bilden är lånad från barnenso.gastrogate.com

Mara som blev halv

Jag må vara helt jävla dum i mitt stora huvud (det är över medelstort i alla fall). För mindre än fyra månader sedan gick mitt ledband i min vänstra fot (vid ankeln) av och jag är redan, mot alla odds, igång och springer lite lätt. Mitt stora mål i år var att springa Stockholm Marathon som går av stapeln den 30 maj. Självfallet så krossades mina marathondrömmar i och med min ledbandsskada i januari, men jag har nu reviderat den litegrann. Jag har nu, efter att ha känt på min fot i 6-7 löppass nästan bestämt mig för att ändå ställa upp i Stockholm Marathon den 30 maj. Nu kommer jag inte springa hela loppet då jag vet att min fot inte håller för det. Tror heller inte att mina knän klarar att bära upp min, just nu, allt för tunga kropp i över fyra mil. Därför har jag bestämt mig för att försöka springa halva loppet, dvs. springa en halvmarathon. Jag har ännu inte bestämt mig 100% men just i skrivande stund så lutar det åt att jag hasar mig runt de 21 kilometerna om två och en halv vecka. Kom och heja på mig vettja :-)

Skrattattack i morgonsoffan

Jag såg kungens syster, Birgitta (således en av de så kallade"Hagasessorna") på teve nu på morgonen och det var den kanske mest punschiga gamla borgarbracka jag någonsin skådat! Hon är 72 år, men ser ut som 82 och är totalt sönderplastikopererad, lägg sen till att hon verkade lite bakom flötet (jag är helt ärlig när jag skriver det) så har du det som framkallade en mindre skrattattack för mig och Anna under vårt frukostintag. Det var riktigt nära att apelsinjuicen kom ut genom näsan ... Visst är det härligt när vårt kungahus kan tillföra positiva känslor så här på morgonkvisten. Mer Prinsessan Birgitta åt folket. Leve henne!


Bilden är lånad från Stureplan.se

Friskolor - inte en helt lyckad reform

Friskolereformen skulle främja mångfald och samtidigt ge elever och föräldrar större rätt till valfrihet. Blev det så. Om inte, vem fick betala priset?

På vissa platser har detta säkert fungerat, men när det primära i en friskola blir att få dit "rätt" elever (bara muslimska barn, bara judiska barn, bara wizkids, bara antroposifiska barn, osv) blir det fel. Det liksom urholkar samhället i ett ännu tidigare stadie än innan friskolereformen 1992 (som efter det förövrigt blivit ännu mer liberal och marknadsanpassad i sin lagstiftning).

Visst kan jag se hur föräldrar tänker då de ex. vill stimulera sitt matematisk duktiga barn på ett bättre sätt. Eller de föräldrar som vill att sitt barn redan i årskurs sju ska lära sig företagsekonomi och entreprenörsskap. Men vad händer med samhället och de barnen som inte sticker ut? Jo det som händer är att vi får en ännu större uppdelning mellan rik och fattig, mellan akademiker och icke-akademiker, en större klyfta mellan invandrare och svenskar, osv. Exemplen på ökade klyftor kan göras många. Jag vill inte, att "valfrihet" ska innebära att vi kommer längre i från varandra. Visst fattar jag att den kommunala skolan inte alltid är optimal, men jag tror ändå att det är den skolan(eller en statligt finansierad skola), den gemensamma skolan som vi bör utgå i från, när vi bygger vårt framtida skolsystem.

Ett nytt problem med våra friskolor, som lyftes fram senast igår, är det faktum att färre och färre friskolor satsar på skolbibliotek. Detta kan tänkas bero på att man hellre ser att pengarna hamnar i friskoleägarnas fickor som vinst istället för att de investeras i kunskapsbanker som skolbibliotek. Ett följdproblem till detta blir att de kommunala biblioteken, på de platser där friskolor utan skolbibliotek finns, urholkas och töms av eleverna från skolorna som ju måste läsa de böcker som ingår i bland annat svenskundervisningen. Jag tycker det känns lite som att de som äger dessa friskolor vill ha kakan, samtidigt som de äter upp den.

Friskolor ... njae. Jag är skeptiskt.

Intressanta artiklar i ämnet från DN.se
Angående friskolors brist på skolbibliotek:
http://www.dn.se/kultur-noje/friskolor-sparar-in-pa-skolbibliotek-1.564053
Angående ägarnas vinst i friskolor:
http://www.dn.se/opinion/debatt/tre-av-fyra-vill-stoppa-agarnas-vinst-i-friskolor-1.829307

*Bilden är lånad från Lerum.se

Äntligen ... vågar dock inte ropa hej ännu

Idag gjorde jag mitt första joggingpass efter det att mitt ledband gick av 17 januari. Foten höll (peppar peppar) och flåset fanns där, trots att jag är 3-4 kilo tyngre än jag borde vara så här års. Förhoppningsvis tappar jag väl ett par kilo om jag nu får vara hel i foten och komma igång lite lätt. Årets stora mål, Stockholm Maraton kommer självklart inte gå att genomföra, men jag hoppas kunna ta mig runt Trosaloppet och Kraftprovet som ju går av stapeln lite senare in på sommaren. Håll nu alla era tummar för att mina ledband ska hålla!

*Bilden är lånad från teamsugar.com

En god grek

Lemoni. Så heter vår kvarterskrog. Jag har nämnt det förut här, men det tål att nämnas igen. Idag var jag och min käresta där och avnjöt underbar grekisk mat. För min del blev det saftiga lammracks som var sådär precis lagom rosa i köttet. Till det fick jag råstekt potatis garnerad med vitlöksolja olja och lite grönsaker. Slurp slurp och åter slurp! Fan vad gott det var! Lyxigt som fan att ha en riktigt bra restaurang bara 150 meter från hemmet. Och det i Södertälje!!!

* Bilden är lånad från recept.nu

En härlig sak med att bli vuxen

Ett tecken på att man börjar bli gammal, eller vuxen om man hellre vill kalla det så, är att man uppskattar skiftningar i naturen. Detta har nu på allvar träffat mig, då jag för kanske första gången lägger märkte till hur fälten blir gröna, hur just den där björken börjar slå ut eller hur underbart det är att se på de stora tranorna när dom letar mask och larver på åkern. En härlig och mäktig känsla som får en att stanna upp och se hur levande naturen är och att verkligen få ta del av den. Till min hjälp har jag nu även vår fina kamera med alldeles nyinköpt zoomobektiv. Förhoppningsvis ska jag visa er några fina bilder av naturens skiftningar. Ska bara ut och fota dem först.

Prag med omnejd, april 2009

Många är dom som sagt att Prag är vackert. Många är dom som sagt att där finns mycket att se. Många är dom som sagt att ölen är både billig och god. Alla som sagt allt det där hade helt rätt!

Att möta våren i Prag kan göras på många sätt. Jag gjorde det tillsammans med åtta kamrater där hela resan var en 30-års present till vår underbare vän Lill-Henke. Att det skulle bli en del öl och skratt, det kunde jag med lätthet räkna ut på förhand. Men att det skulle bli så jävla många skratt som det nu blev överträffade allt jag förväntat mig!

Öldrickning var en, minst sagt, återkommande aktivitet som självklart genomfördes varje dag. Att i ett 22 gradigt solsken sitta på en av stadens många uteserveringar och avnjuta en stor frostig färsk pilsner är livskvalitet av stora mått! Till ölen åts det massor. Pasta och pizzor, vilket kanske inte är typiska tjeckisk maträtter, men det kändes inte som om vi var särskilt sugna på köttgrytor och vita korvar, utan valde det säkra före det osäkra …

Kollektivtrafiken i Prag är bland den bästa jag skådat. Möjligen kan det bero på att det är ett före detta kommunistland, och var det något (troligen det enda) som funkade i det forna öst så var det just kollektivtrafiken. En lättillgänglig tunnelbana, spårvagnar och ett bussnät som tar dig precis vart du vill (kändes det som). En dag satte vi oss på tunnelbanan och åkte en bra bit, ut till en av Prags förorter. Väl där bytte vi till en lokalbuss som tog oss till en naturrodelbana(!) där vi hängde en hel dag drickandes öl och åkandes rodel. Lägg sen till en skitgod grilltallrik och solsken så förstår ni att dagen var hellyckad. Lill-Henke slog fartrekord med 50km/h. Bra jobbat Lillian!

Prag med omnejd är en plats med mycket historia och den del av historien som kanske intresserade oss allra mest var 1939-1945 då landet (dåvarande Tjeckoslovakien) ockuperades av Nazityskland. Därför tog vi en bussresa på ca. en timme (drygt 70km utanför Prag), till Theresienstadt (Terezín), som under andra världskriget var ett fång- och koncentrationsläger för judar och politiska meningsmotståndare. Lägret är mycket välbevarat och att spendera en halvdag där var på många sätt väldigt intressant men samtidigt också känslomässigt rätt jobbig. Det som kanske gjorde starkast intryck på mig var den pool som låg mitt i anläggningen. Poolen byggdes av judiska fångar åt fångvaktarnas familjer så att de på sin lediga tid kunde svalka sig medan judiska och kommunistiska fångar avrättades bara 50 meter bort. Det mina vänner, kallar jag kontrast!

När vi inte var ute på aktiviteter eller utflykter så njöt vi helt enkelt bara av staden i sig. Den vackra arkitekturen och och den naturliga grönskan som bäddar in allting gör Prag till en av de vackraste städer jag någonsin besökt. Ölstugorna är många och likaså restaurangerna. Det enda som inte höll måttet var servicenivån. Ofta bemöts man av allt annat än leende personal. Men man kan inte få allt ;-)

Min pragbeskrivning blev kanske lite spretig, men jag kan i vilket fall som helst rekommendera staden och dess omnejd för alla er som ännu inte varit där. Och ni andra, som redan varit där, tänker nog som jag. Dit vill jag åka igen!

Stort tack till alla helgon som var med på resan!

Hur många klarar du?

46 words

Speed test

Såg detta skrivtest på en kompis blogg och testade. Testa ni också! Klicka på bilden för att starta utmaningen.

Måste bara få visa ...

... mammas nya hund. En Dansksvensk gårdshund som fått namnet Leia. På bilden är hon åtta veckor gammal och är nu en vecka äldre. Visst fan är hon fin!?

By the way, Prag var grymt. Lite bilder plus rapport kommer inom de närmsta dagarna.

Pragvåren 1968 ... förlåt 2009

Imorgon bär det av till Prag. Har länge velat besöka denna stad och nu bär det äntligen av. Hoppas jag hinner rapportera därifrån under min vistelse. Annars kommer rapport när jag kommit hem.

Satan så bra det är

Det jag syftar på i rubriken är världens bästa radioprogramserie, P3 Dokumentär.Programmet är nu inne på sin femte säsong och skapades av Kristofer Hansson och Fredrik Johnsson. Det är också de program som har dessa två som producenter som är de som, i mitt tycke är allra bäst och mest välproducerade.

Idag lyssnade jag på programmet om Mattias Flink, fänriken som en sommarnatt 1994 begick ett av de värsta massmorden i Sveriges historia. Programmet skildrar flera aspekter av händelsen, och det är också där P3 Dokumnetärs styrka ofta ligger. Ni behöver inte sitta vid era radioapparater och vänta in nästa program utan ni kan helt gratis och helt lagligt ladda ner mp3-versioner av samtliga program (i skrivande stund 70 avsnitt!) sedan starten 2005! Detta är public service när den är som bäst!

Klicka på länken nedan så kommer ni till sidan där ni kan ladda ner P3-dokumentär till er dator, Ipod eller mp3-spelare!

http://www.sr.se/sida/laddaner.aspx?programid=2519

Tips på extra bra program:- John Ausonius (Lasermannen) från 2005
- Diskoteksbranden i Göteborg från 2006
- Styckmordsrättegången (Catrine Da Costa) från 2006
- Kongokrisen från 2007
- Bordellhärvan från 2008
- Mattias Flink från 2009

Ett litet steg i rätt riktning

Idag kom den första informationen om regeringens vårproposition (vårbudgeten). Lite oväntat så skjuter man nu till pengar till landets blödande kommuner och landsting. Totalt handlar det om 17 miljarder kronor som fördelas över tre år. Problemet är främst att pengarna inte kommer för än med start nästa år, 2010, då kommunsektorn får ett engångsbelopp på 7 miljarder. Detta borde rimligtvis innebära att varslen kommer forstsätta öka kraftigt under detta år samt en bit in på nästa år, innan läget förhoppningsvis stabiliseras.

I och med att jag tidigare här på sidan kritiserat regeringen för att fortsätta med skattesänkningar medan man tidigare sagt att man inte skulle skjuta till pengar till kommuner och landsting så måste jag delvis backa gällande det sistnämnda. Nu återstår att se i fall man fortsätter med skattesänkningar för de som är mest välbärgade. Självfallet hoppas jag att man inte genomför dessa, i mina ögon, totalt felriktade satsningar då jag inte kan se hur dessa pengar ska komma välfärden till gagn. Och i mina ögon är det just välfärden som sargats mest under de senaste två och ett halvt åren av blått styre i vårt land och därmed behöver pengarna och stödet allra mest i denna tid av ekonomisk kris.

Att vända den sjunkande arbetarskutan

I Demoskops senaste mätning får Moderaterna hela 35,5% och är nu större än Socialdemokraterna (som fick 30.9% i samma mätning) och därmed Sveriges största parti. Inte konstigt med tanke på att både Borg och Reinfeldt båda sköter sina jobb, men framförallt kan Moderaternas framgångar härledas i ett allt svagare Socialdemokratiskt parti som fortsätter att försvagas. Jag har tidigare skrivit om Ibrahim Baylan och hur svag jag anser att han är för partiet och är i mina ögon en helt felaktig partisekreterare i ett parti där förtroendet hos flera framträdande ledare redan ifrågasatts. Senast ut var Wanja Lundby-Wedin som inte klarar av alla sina arbetssysslor, vilket självfallet drabbar hela arbetarrörelsen och därmed det Socialdemokraiska partiet. Mona Sahlin har inte lyckats som partiledare och har gjort ett par riktigt stora misstag som varit förödande för partiet hon representerar. Det som förmodligen anses som mest flagrant var att ställa Vänsterpartiet utanför skapandet av en vänsterallians, men som man sedan snabbt fick ändra på. Då var dock skadan redan gjord.

Personligen tycker jag Mona är en helt OK politiker som är trovärdig i mina ögon, men någon statsministerkandidat är hon inte. Däremot skulle hon säkerligen kunna vara en bra socialminister eller varför inte skolminister i en ev. framtida röd/grön regering? Vad ska Socialdemokraterna då göra för att vinna åter de 10-12% som tappat till Moderaterna sen Mona tillträde som partiledare för lite drygt två år sedan. Jag är övertygad om att partiet måste byta ut Mona snarast möjligt och i mina ögon finns endast en enda kandidat som skulle klara av jobbet att lyfta Sossarna ur detta ras och på kort tid (17 månader) vända på steken och tillsammans med V och MP få fart på ett gemensamt valmanifest. Valet är enkelt, Thomas Bodström är den enda som har den trovärdighet som krävs. Han har, trots sin relativt unga ålder(f.1962) en bred karriär bakom sig som framgångsrik advokat, företagare, riksdagsledamot och framförallt som justitieminister åren 2000-2006. Lägg sen till att han varit allsvensk fotbollspelare så har du även en folklig kandidat. Han har ett stort patos och har visat sig ha stort förtroende både bland manliga, såväl som kvinnliga röstare, vilket definitivt inte är fallet för Mona Sahlin. Till det negativa hör att han kanske står lite för långt till höger hos en del Socialdemokrater samt att han var en av initiativtagarna till den kritiserade FRA-lagen. Överlag är han dock den enda kandidat som skulle kunna vända på skutan för Socialdemokratiska Arbetar Partiet i detta läge. Jag ser honom som en snyggare Fredrik Reinfeldt med en något mer vänsterinriktad politik. Det låter väl inte så tokigt? I mina ögon är det precis vad Sossarna och Sverige behöver just nu.

Vår vår är underbar

Fan vad härligt det kan vara med årstider ändå. Jag måste villigt erkänna att jag tvivlade en del under min resa i januari/februari och tänkte att, vafan ska man med årstider till. Varför kan det inte bara vara sommar hela tiden? Men med dagar som idag tar jag tillbaka de tankarna (kan man ta tillbaka tankar förresten?) och bara njuter av 13 grader och strålande vårsol som värmer alldeles underbart ända tills dess man går in i skuggan och blir påmind av kylan, bara för att sen skynda sig ut i solen igen.

Nya utmaningar

Imorgon, den 1 april inleder jag en ny bana i min något spretande (eller mångsidiga om man så vill) karriär ;-) Mer info kommer inom kort ...

Mina vänner - en kärleksförklaring

Något måste jag ha gjort rätt under mina snart trettiofyra år. Det jag syftar på med den meningen är det faktum att jag har så många underbara och fina vänner. Att höja sina vänner till skyarna kan lätt bli patetiskt, men jag vet inte hur jag på ett bättre sätt ska kunna beskriva dem, än jag gör nedan. Sen om det blir patetiskt eller larvigt. Det är upp till er att avgöra, men min tanke är i alla fall god :-)

- Antalet vänner jag har är helt otroligt. Mest killar, men även härliga tjejkompisar. Idag (läs:igår) träffade jag två av dem. Två som jag inte träffat tillräckligt mycket de senaste åren. Men gud vad härligt det är att bara få skratta tillsammans över gamla minnen och saker man delar fast vi inte setts på så länge!

- En av de gemensamma nämnare som jag uppskattar mest med mina vänner är att samtliga av oss (med något undantag ...) har barnet kvar i oss. Med det menar jag att vi har så nära till det barnsliga inom oss. De spontana skratten, som jag varit inne på under min första punkt, de skratten som man inte kväver, utan bara släpper fram, till hundra procent. Detta barn i oss låter oss åldras på rätt sätt, med ett ben kvar, där vi var för låt säga tio, femton år sedan, samtidigt som vi utvecklas och mognar till bättre människor.

- Prestigelösheten. En oerhört viktig egenskap som för mig är ett ledord i sättet jag försöker vara och agera som människa. Visst misslyckas jag ofta med det, men jag utvecklas hela tiden inom detta viktiga område och jag älskar att se denna egenskap vöxa hos mina vänner, på ett eller annat sätt.

Puss alla fina vänner för att ni finns och framförallt, tack för att jag får vara er vän!

Baylan inte så bra

Såg sossarnas nya partisekreterare, Ibrahim Baylan svara på frågor i SVT´s Agenda idag. Den förre detta skolministern Baylan gav inget stabilt intryck då han utfrågades av den rutinerade och mycket slipade Karin Hübinette. Han framstår, i mina ögon, som osäker och velande. Sossarna ser just nu allt annat än starka ut, då kombinationen Mona Sahlin och Ibrahim Baylan inte ger ett tillräckligt stabilt och tryggt intryck för väljarna. I mina ögon har både Miljöpartiet och Vänsterpartiet starkare ledningar i sina partier än vad Sveriges största (hur länge till?) parti har. Är dock mer och mer osäker på om det kommer räcka i nästa val? Ibland undrar man om Socialdemokraterna inte har någon PR-byrå att vända sig till ...

Enkelt, finstämt, perfekt, ja helt jävla genialt!

Ni hade kunnat fråga mig ...

Regeringen införde hårdare tag och mer kontroll på de som "vabbar" sina barn. De nya reglerna infördes 1 juli i fjol och innebar att skola och förskola skulle lämna in sjukintyg till Försäkringskassan så att de kunde kontrollera om föräldern verkligen "vabbade" och inte fuskade. Tror ni det funkade? Nej, självklart funkade det inte. De hade kunnat fråga mig innan så hade vi sparat en massa pengar och annat byråkratistrul. I stället för en minskning av VAB-dagar så har istället snitt-VAB-tiden ökat något samtidigt som byråkratin inom Försäkringskassan har ökat (som om den inte redan var tillräcklig ...) och även kostat 40 miljoner extra för skattebetalarna.

Jag tror inte på denna "hårdare tag politik" för fem öre. Inom alla områden så ska det bli "hårdare tag" och "mer kontroll". Inom skolan låter vi den fd. militären Björklund härja fritt och inom arbetsmarknaden lät vi neoliberalen Littorin gå fram som en slåttermaskin, med en sänkning av A-kasseskydet som följd, vilket även ledde till rekordhöjning av A-kassan. Nej det är dags att regeringen börjar lära av sina misstag och satsa krutet på riktiga reformer. Till att börja med borde pengar skjutas till för landets kommuner och landsting. Vänta ett halvår eller ett år med alla planerade skattesänkningar så kan dessa pengar ge tillfällig livskraft åt vården och skolan.

Naturen är mäktig!

Detta är vackert

Jag blir på så oerhört bra humör när jag hör Salem Al Fakirs nya Astronaut. Klicka på pilen ovan och lyssna ni också.

.....Jävla gubbjävel, jävla kyrka .....

Kardinal Battista Re i Brasilien gick ut och bannlyste det läkarteam som hjälpte en nioårig flicka med en abort. Flickan som systematiskt blivit våldtagen av sin styvfar blev till slut gravid och den katolska kyrkan, genom Battista Re fördömde denna abort och ansåg att den handlingen vida översteg de systematiska våltäkter som nioåringen utsatts för. Jävla gubbjävel, jävla kyrka som uttnyttjar sin ställning till helt fel saker. Tilläggas kan att påven hävde bannlysningen av läkaren och hans team som genomförde aborten. Skälet till hävandet var den massiva kritik som den katolska kyrkan fick. Annars hade påven och hans gubbgäng med största sannolikhet inte gjort ett endaste dugg!

Kvalserien ...

Usch, Kvalserien närmar sig för mitt kära SSK. Expressens hockeyexpert Magnus Nyström tippar SSK som trea, efter Rögle och Leksand, men jag vettefan om jag skulle sätta mina slantar på Rögle. Dels så avslutade laget Elitserien helt bedrövligt och lägg sen till att man efter sista elitseriematchen valde att sparka sitt tränarpar. SSK gjorde däremot sitt tränarbyte när det återsod ett par matcher, vilket innebar att den injektion som ett tränarbyte kan innebära hann slå in. Detta tror jag blir svårare för Rögle att lyckas med. Jag tror att det komemr handla om SSK och Leksand samt eventuellt även AIK. Det roligaste ur mitt hockeyperspektiv vore om SSK tillsammans med AIK tar klivet upp till Elitserien. Dels skulle täljepubliken få se fler hockeyderbyn, men det skulle samtidigt höja hockeypulsen i stockholmsområdet, vilket är viktigt eftersom det är längesedan ett 08-lag på allvar blandade sig i leken om SM-bucklan.

Män som hatar kvinnor - filmen

Boken överraskade mig och fullkomligt kopplade greppet om mig en semestervecka sommaren 2007 och nu var det dags för filmen. Vilka förväntningar kan man då rimligen ha, när nordens mest lästa roman (bland moderna verk) blir till film? Mina förväntningar var väl egentligen varken höga eller låga, utan jag förväntade mig en habil svensk kriminalfilm. Nu efter att ha sett filmatiseringen av Män som hatar kvinnor vet jag att det blev bättre än förväntat. Varför, kan man fråga sig. Jag försöker nedan förklara just det.

Skådespelarna
I en av huvudrollerna ser vi en känd och kanske, i svensk film, överanvänd, Michael Nyqvist medan den andra huvudrollen spelas av Noomi Rapace, som mer är känd på Sveriges teaterscener än för sina filmroller. Den sistnämnda spelar den komplexa Lisbet Salander på ett mycket övertygande sätt. Även birollerna är välcastade och speciellt Peter Andersson (alltid så jävla bra) och Sven-Bertil Taube briljerar.

Miljöerna
Producenterna har lyckats med att hitta rätt platser för att sen låta regissören levandegöra de platsern som historien utspelar sig på. Den med något så när lokalkännedom kommer känna igen Gnesta (som får agera Hedestad) och bron mellan Strängnäs och Enköping , som i filmen har en mycket viktig funktion.

Fotot
Proffsigt och ljussatt på helt rätt sätt. Hela bildproduktionen är proffsig och står sig internationellt.

Regin
Niels Arden Oplev som tidigare bland annat regisserat den utmärkta danska teveserien Mordkommissionen vet hur man skapar stämning och han lyckas utmärkt med att få alla skådespelare att dra åt samma håll.

Filmen är två och en halvtimme lång och det är ett riktigt bra drag då det innebär att det viktigaste från boken finns med i filmen. Jag ser fram emot filmatiseringarna av de två andra böckerna i Millennium-trilogin. Dessa visas på SVT nästa jul, men släpps även på DVD i december.

Att drömma sig tillbaka

Jag brukar vara en person som ser framåt, även om jag ofta reflekterar över det som varit. När det kommer till min nyss avslutade resa känns det lite annorlunda då jag inte nöjer mig med bakåtreflektioner, utan drömmer mig tillbka.

Under den vecka som jag nu varit hemma har jag flera gånger, varje dag, drömt mig tillbaka till platser jag besökte under januari och februari. Det brukar jag inte göra. I alla fall inte på det här viset. Platserna och mina upplevelser känns nära och det känns som om något saknas mig just nu. Jag kommer hem till prinsessförlovningar och mataffärsbränder. Kommer hem till tre plusgrader och slask. Men när som helst kan jag slunga mig tillbaka till stränderna på Koh Chang eller till Saigons eller Bangkoks puls. Det känns riktigt riktigt skönt just nu, här och nu.

Skojar dom med mig!?!?

Extrainsatt Rapport varje halvtimma ... Vad har hänt, tänkte jag. Har statsministern blivit skjuten, eller har ett terrorattentat inträffat i Stockholm, kanske hade Saab gått i konkurs? Nej ... Victoria ska förlova sig med Daniel Westling. Jag fattar inte hur fan någon bryr sig?! Nu kan tilläggas att jag är så lite royalist man kan vara, men att folk överlag är så intresserade gör mig både upprörd och lite förbannad om jag ska vara helt ärlig. Slog över på SVT 1 kl. 15 för att se ett av de många extrainsatta rapportsändningar som översköljt dagen. Vad får jag se? Jo en stel webfilm från hovet där kungen på sitt vanliga manér presenterar "Herr Westling" .. kom igen!!! Sen läser Silvia innantill från en lapp och hon verkar inte ha en aning om vad som står på lappen då hon har noll inlevelse i det hon läser.Förresten, vadå "herr", vilket jävla århundrade lever dom i? Efter att ha blivit herrpresenterad av kungen sätter sen Daniel igång med det kanske taffligaste tal jag någonsin hört. Nervös, stelt han läser innantill och allt han säger är totalt förutsägbart. I klippet efter ser jag en gammal kvinna på slottsbacken stå med tårarna i ögonen och uttrycka sin oerhörda glädje för de båda tu ... suck!!!

För att se Herr Westlings oerhört roliga och stela framträdande kan ni klicka på följande länk. Denna entreprenör ... jojo.

http://www.youtube.com/watch?v=z7fMsvsZe_c

17-19 februari Saigon/Bangkok

Storstad till storstad sen hem
Sju veckor. Sju långa eller sju korta, beroende på hur man ser på det. Blev min långa resa så bra som jag hoppades, var platserna så som jag förväntade mig och hur var egentligen alla möten som jag samlat på mig under dessa 2009 års första två vintermånader? När jag nu summerar min tid i Thailand, Kambodja och Vietnam så gör jag det med ett stort och mycket nöjt leende på mina läppar. Vad var bäst och vad var sämst. Vad gjorde mest intryck på mig och har jag förändrats något? Jag ska nedan försöka summera på bästa sätt, men vill inleda med att tacka alla som följt mig, här på denna lilla enkla blogg. Jag har verkligen överraskats av hur många ni är som faktiskt tittat in här och, nyfiket (förmodar jag) kollat hur det gått för Henkan borta i Asien. Över hundra kommentarer från er därhemma har det blivit! Uppmuntrande för mig att långt långt hemifrån höra vad ni har haft att säga om det jag tagit mig för här borta. Ibland, vet jag, att vissa av er har ansett att jag skrivit om allt för triviala saker, vilket säkert även har varit fallet, men jag vet även att fler av er har fått lära känna en liten annan sida av Henrik/Henke/Henkan, som ni kanske inte visste att jag hade. Jag kommer fortsätta skriva på den här bloggadressen även efter det att jag kommit hem. Det kommer dock inte bli varje dag, så som det varit under min resa, men kanske ett par, tre gånger i veckan. Jag kommer bland annat skriva om sånt som berör mig och den miljö jag rör mig i. Jag kommer även att publicera flera av de bilder jag tagit under min resa. Totalt har det blivit över 3 000 bilder, men jag lovar er att jag endast kommer visa er några, pärlorna i mina ögon. Det vore självfallet kul om ni även då ville delta med kommentarer och ev. kritik. Nu över till min sista rapportering.

Många av er därhemma överraskades av bilden i det senaste inlägget (16 februari) och visst var det så att jag och min fina Anna nu har gått och förlovat oss. Det var något jag tänkt på under hela min resa och det kändes därför helt naturligt att i måndags fråga min Kärlek om hon ville dela resten av sitt liv med mig. Det ville hon. Härligt för mig att få leva sida vid sida med denna underbara människa som älskar mig trots alla de svagheter jag besitter. I tisdags njöt vi båda hela dagen då vi strosade med lätta steg genom ett soligt och vackert Saigon. På kvällen åkte Anna hem till Sverige medan jag, ensam förberedde mig för att resa vidare till Bangkok.

Igår, onsdag, spenderade jag mesta delen av dagen vid det utomhusbadhus som jag tidigare varit vid ett par gånger. Maten var precis lika god som förra gången, och det kändes riktigt skönt att inte västerlänningarna ännu inte hittat hit. Att vara ensam västerlänning innebär dock att en del rätt intressanta situationer uppstår. Vad sägs om denna: Jag går in i duschen för att duscha av mig innan jag byter om till badbrallor. Utanför duschrummet står två vietnameser i fyrtioårsåldern. Jag märker att dessa båda herrar snabbt beger sig in i duschrummet då de ser att jag går in där. Jag tar av mig mina byxor och ställer mig i duschen och tvålar sen in mig. När jag sen tittar upp efter att jag sköljt bort tvålen från mina ögon, ser jag att dessa båda män står en meter i från mig och tittar på … min snopp. Förmodligen var de nyfikna på hur en västerlänsk pille såg ut och då min inte är särskilt märkvärdig (ser väl ut som snoppar gör i allmänhet) kanske de blev lite besvikna. Jag drog på mig mina badbyxor och gick upp och slängde mig i bassängen och simmade ett par längder och försökte samtidigt smälta det jag just varit med om. Jag tror inte att dessa båda män menade något särskilt med sin något påträngande naturstudie av mig, då jag vid ett flertal tilfällen, speciellt i Vietnam, sett hur nyfiket och helt ogenerat invånarna studerat saker och situationer som för dem varit nya (minns de två svarta adopterade pojkarna från Danmark jag berättat om tidigare). Efter en halvdag vid poolen tog jag mig sen till flygplatsen och satte mig på Air Asias flyg mot Bangkok.

Väl framme i Bangkok slås jag än en gång av hur dåliga de thailänska taxichaufförerna är på att hitta till den destination man vill åka till. Efter nästan en timmes färd är jag dock framme vid det hotell jag bokat för mina sista två nätter i Asien. Hotellet, Bhiman Inn, ligger ett par kvarter från från Khaosan Road, dvs väldigt centralt i Bangkok. Temperaturen är 33 grader, då jag kommer fram klockan nio på kvällen. Inte skönt alls. Lägg därtill en väldigt hög luftfuktighet så förstår ni att man kände sig rejält klibbig på hela kroppen. Detta råddes det dock tillfällig bot på eftersom jag så fort jag kommit in på mitt rum, slängde mig in i en lång iskall dusch. Sen bar det av till Khaosan Road för kvällsvard med tillhörande Chang-öl. Mycket gott. Efter att sen ha strosat runt och tittat på människor gick jag hem och redan vid tolvtiden sov jag sött i min stora dubbelsäng.

Jag vaknade tidigt imorse. Redan kvart över sju. Efter en lätt frukost (har ingen direkt aptit på morgonen …) tog jag en tuktuk till MBK, som är det största jävla varuhuskomplex jag någonsin skådat. Det måste vara en av de största i världen! Det visade sig dock att det inte slog upp sina portar för än klockan tio så jag beslöt mig för att ta en lång pormenad i väntan på att klockan skulle slå tio. Att vandra i Bangkok är aldrig tråkigt. Alltid händer det något och mycket riktigt hände det en hel de under min en och en halv timmes långa promenad. En liten krock mellan en tuktuk och en moped hann jag se. Jag såg vägarbetare som arbetade under de sämsta förhållanden jag sett, jag såg de högsta affärskomplex jag någonsin skådat, jag såg mat som jag aldrig sett, serveras från de mest primitiva stånd man kan tänka sig. En blandning som är oerhört extrem, men i en ”megacity” som ju Bangkok är ryms allt, och då menar jag precis allt. Genomsvettig rumlar jag isen n på MBK kvart över tio och slås av att det verkar ännu större när man väl kommer in!

Jag spenderade ett par timmar på MBK för att sedan ta en tuktuk och åka de dryga två kilometer som skiljer MBK och Phantip Plaza åt. Här finns en affärsbyggnad/inomhusmarknad som kallas Computer City World, och det var fanimej ingen underdrift. Här ryms allt man kan tänka sig inom elektronik. Piratkopior trängs med original och allt finns att få tag i. Jag såg till at köpa ett par programvaror som jag saknade och ett kamerastativ (50:- kostade det … dyrt … eller inte). Efter att även ha lagt ett par timmar här beger jag mig ut på stan. Klockan fyra är jag sen hemma på hotellet och tog en mycket välbehövlig dusch.

Denna sista kväll på min resa väljer jag att promenera längs floden Chao Phrayas strand. Där ser jag solen, den sol som jag så många gånger fotograferat då den sänkt sig i vattnet över Lantas, Krabis, Changs och Sihanouk Villes stränder. Den är precis lika vacker då den sänker sig bakom Bangkoks skyskrapor med floden som förgrund. Jag känner en oerhörd tillfredställelse när jag nu summerar min resa och minns mest mina möten med människorna, och så självfallet förlovningen med min vackra Anna. Platserna, de varma platserna kommer jag ta med mig hem till kalla vintersverige och kan med några enkla klick på min dator ta fram alla mina bilder och på så sätt slungas tillbaka till vilken plats jag helst vill, närsomhelst!

Det bästa mötet
Att få lära känna de underbara Lek och Malai på Koh Lanta. Detta par som jag bodde hos i nästan en vecka gav så oerhört mycket av sig själva. Jah lärde mig rätt mycket av dem, utan att de nog förstod det. En härlig känsla att få bättra på sitt eget patos. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag återser dem någon gång i en inte allt för avlägsen framtid.

De vackraste platserna
Havet väster om södra Koh Chang. Att stanna moppen uppe på ett berg och titta ut över det blåskiftande havet och dess små öar är en vacker syn som man bär med sig länge.

Hoi An. Vackra gamla byggnader som är helt tillgängliga för alla. Platserna här känns helt äkta och man mår bara så bra i denna stad/by.

Det jobbigaste/ Det nyttigaste
Att på nära håll få se riktigt fattigdom, som den i Kambodja. Det gör ont ända in i märgen. Det får en att tänka till. Tankarna försvinner inte, utan man bär med sig dem, vilket är oerhört nyttigt då jag far hem till Sverige. Flera är gångerna då tårar runnit ned för mina kinder, senast igår, då jag på nära håll betraktat mänsklig misär. Jag inser nu, mer än förr, att vi i den rika delen av världen måste göra mer än vad vi gör. Jag kommer försöka jobba mer för att få fler att bidra och jag önskar att fler får upp ögonen för de orättvisor som dagens ekonomiska och politiska system innebär för jordens alla fattiga.

Tack än en gång alla ni som följt mig på min resa. Jag hoppas ni tittar in här med jämna mellanrum framöver, för kanske, bara kanske, kan det komma något vettigt och tänkvärt som jag delar med mig av här i just denna blogg.