Att vända den sjunkande arbetarskutan

I Demoskops senaste mätning får Moderaterna hela 35,5% och är nu större än Socialdemokraterna (som fick 30.9% i samma mätning) och därmed Sveriges största parti. Inte konstigt med tanke på att både Borg och Reinfeldt båda sköter sina jobb, men framförallt kan Moderaternas framgångar härledas i ett allt svagare Socialdemokratiskt parti som fortsätter att försvagas. Jag har tidigare skrivit om Ibrahim Baylan och hur svag jag anser att han är för partiet och är i mina ögon en helt felaktig partisekreterare i ett parti där förtroendet hos flera framträdande ledare redan ifrågasatts. Senast ut var Wanja Lundby-Wedin som inte klarar av alla sina arbetssysslor, vilket självfallet drabbar hela arbetarrörelsen och därmed det Socialdemokraiska partiet. Mona Sahlin har inte lyckats som partiledare och har gjort ett par riktigt stora misstag som varit förödande för partiet hon representerar. Det som förmodligen anses som mest flagrant var att ställa Vänsterpartiet utanför skapandet av en vänsterallians, men som man sedan snabbt fick ändra på. Då var dock skadan redan gjord.

Personligen tycker jag Mona är en helt OK politiker som är trovärdig i mina ögon, men någon statsministerkandidat är hon inte. Däremot skulle hon säkerligen kunna vara en bra socialminister eller varför inte skolminister i en ev. framtida röd/grön regering? Vad ska Socialdemokraterna då göra för att vinna åter de 10-12% som tappat till Moderaterna sen Mona tillträde som partiledare för lite drygt två år sedan. Jag är övertygad om att partiet måste byta ut Mona snarast möjligt och i mina ögon finns endast en enda kandidat som skulle klara av jobbet att lyfta Sossarna ur detta ras och på kort tid (17 månader) vända på steken och tillsammans med V och MP få fart på ett gemensamt valmanifest. Valet är enkelt, Thomas Bodström är den enda som har den trovärdighet som krävs. Han har, trots sin relativt unga ålder(f.1962) en bred karriär bakom sig som framgångsrik advokat, företagare, riksdagsledamot och framförallt som justitieminister åren 2000-2006. Lägg sen till att han varit allsvensk fotbollspelare så har du även en folklig kandidat. Han har ett stort patos och har visat sig ha stort förtroende både bland manliga, såväl som kvinnliga röstare, vilket definitivt inte är fallet för Mona Sahlin. Till det negativa hör att han kanske står lite för långt till höger hos en del Socialdemokrater samt att han var en av initiativtagarna till den kritiserade FRA-lagen. Överlag är han dock den enda kandidat som skulle kunna vända på skutan för Socialdemokratiska Arbetar Partiet i detta läge. Jag ser honom som en snyggare Fredrik Reinfeldt med en något mer vänsterinriktad politik. Det låter väl inte så tokigt? I mina ögon är det precis vad Sossarna och Sverige behöver just nu.