Det här tycker jag om

Osannolik tur ...

Föraren till den här bilen kom undan oskadd, vilket är nästintill omöjligt att föreställa sig efter att ha sett bilden på bilen!


Läs mer här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7154894.ab

En arg dokumentärfilmare

Jag och en god vän har en tradition att varannan vecka spela på trav för 100:-. Denna vecka var det min tur och det blev så att jag på väg hem från min syster svängde förbi spel-och tobaksaffären i Nykvarn. Väl inne i butiken möts jag av en sur farbror i sextioårsåldern som muttrar något om att någon stulit hans Travronden (en tidning om trav). Han går runt i butiken och stirrar misstänksamt på alla kunder och spelare som befinner sig där. Innan han lämnar butiken yttrar han "Det var väl då förjävligt att man inte kan lämna sin Travrond i en minut så kommer någon och tar den!". Jag frågar då vänligt om han är säker på att någon stulit den, varpå han svarar "Klart jag är!", sen lämnar han spelbutiken med bestämda steg.

Ingen märkvärdig historia kan man tycka, men det finns en viktig detalj som ändå gjorde den här historien lite mer intressant. Den sura farbrorn var ingen mindre än Tom Alandh , som nästan är lite av en idol för mig. Hans dokumentärfilmer har många gånger rört vid mitt hjärta och man blir ju lite besviken att när man väl träffar honom så ger han ett surt och buttert intryck. Undrar förresten vad han gjorde i Nykvarn? Jag har två gissningar:
1. Han besökte Annika Östberg, som nu avtjänar sitt straff på Basta arbetskollektiv, strax utanför Nykvarn. Kan ju varit ett uppföljande reportage på den dokumentärfilm Alandh gjorde för några år sedan, om den livstidsdömde fången i Kalifornien.
2. Han besökte sin dokumentärfilmarkollega Bengt Jägerskog som sedan många år är bosatt i Nykvarn.

Oavsett vilket det var så hoppas jag att Tom nu släppt det där med den försvunna Travronden och är på ett bättre humör.

Bilden är lånad från Expressen.se

Mikael Wiehe - Ta det tillbaka

Herr Wiehe är arg. Riktigt jävla förbannad efter snart fyra år av spirande nyliberal politik. Det låter han oss veta redan på plattans tidiga spår. Till skillnad från de senaste skivorna från Wiehe är politiken i fokus och kärleken kommer i andra hand, även om den även finns med här.

Han hinner hyvla av i stort sett alla ministrar i sittande regering. Han tar upp homohat, utförsäljningar av statlig egendom, gudsförakt, jämställdhet och chefsbonusar. Listan kan göras ännu längre, för så mycket energi Wiehe ägnar åt att från vänster angripa makten och i synnerhet nyliberalismen har vi inte sett sedan Hoola Bandoolas dagar för 35 år sedan.

Musikaliskt är det avskalat och akustiskt. Ofta rätt omelodiöst för att komma från denne mycket musikaliska herre. Jag undrar om det inte kan vara ett halvt medvetet val då fokus istället helt ligger på den politiska käftsmällen som utdelas. Denna käftsmäll är kärnan detta valår och titeln och titelspåret - Ta det tillbaka, syftar på det maktskifte som Wiehe hoppas ska ske i september.

Det känns befriande att se en politisk och arg Mikael Wiehe och det räcker rätt långt, även om det är långt i från hans bästa platta. Skivan räddas musikaliskt av den livespelning som utgör skivans ena halva, där vi bland annat för höra fina versioner av några av Mikaels finaste melodier. Mellansnacket som finns med mellan skivans livespår är riktigt underhållande och många gånger väldigt träffande.

Kort summering: Wiehe i politisk högform, där i alla fall jag gärna sett mer musikaliskt genomarbetade sånger.

Bästa låt: Ta det tillbaka och liveversionen av Den jag kunde va

28 februari - 1 mars - Punta del Este/Buenos Aires

En rejäl promenad till busstationen inledde vår söndag. Efter att vi köpt biljetter tog vi en taxi tillbaka till hotellet där vi, innan vi checkade ut, gick till supermercadon och köpte frukost. Sen hängde vi vid poolen mellan elva och tre varpå vi sen skulle ut och fixa en taxi som skulle ta oss till busstationen med all packning. Tror ni vi fick tag i taxi … inte det nej. Alla taxibilar var upptagna på andra sidan Punta del Este vid ett stort segelevent så vi fick ta våra packningar och traska de tre kilometerna i 27- gradig värme men vi hann ändå i god tid (15 minuter tillgodo). Tre och en halv timme senare var vi framme i Colonia där vi sen tog en försenad färja över till Buenos Aires och Argentina.

Framme i Buenos Aires får vi till slut tag i en taxi som vi sätter oss i och det visade sig bli en av de ruggigaste taxiresor vi åkt. Chauffören körde så fort han kunde och kryssade mellan andra bilar och missade fartbulor som han brände över i 70-80 km/h. Vid halv tolv på natten är vi dock framme hos Bromans. Jo sover och Broman är på väg att lägga sig. Vi lånade en nyckel av dem och gick ut för att äta, då vi inte ätit sen fyratiden. Vi tog Las Cabras, stället med de röda stolarna som vi ätit på en gång tidigare. Maten och stämningen på denna restaurang är helt fantastisk och vi bröt vårt löfte om en ”vit dag” med en kvart, då vi 23:45 beställde in vin och öl … Hemma igen i lägenheten vid ettiden – vi slocknade direkt.

Upp tidigt och direkt iväg till tunnelbanan för att åka till centrum och shoppa lite. Vi tog dock en kaffe med giffel till frukost innan började handla. Massor av affärer in-ut-in-ut, skoaffärer, sportaffärer, klädaffärer och efter ett par timmar känner vi oss rätt mätta för stunden och slår oss ner i en fin park med varsin isglass. Härligt att svalka sig när temperaturen är kring 27-28 grader. Efter den välbehövliga pausen kikade vi i lite fler affärer innan vi strax efter tog en taxi hem till hotellet där vi nu hade checkat in. Broman kom över och hängde med oss vid vår pool. Vi åt empanadas (piroger med kyckling och/eller kött) och spelade Letra-mix och badade. Vid halvfem tiden gick och bytte om och medan Anna och Jo gick iväg för att kolla in en för oss ny del av stan, begav sig jag och Broman till en närliggande basketplan. Väl där sköt vi lite på en rätt låg korg som låg bredvid den stora planen. Jag bestämde mig för att ta en löprunda medan Broman gick med i ett av lagen som spelade. Det blev ett kort intervallpass på ca. 20 minuter och när jag kom tillbaka till basketplan behövde det ena laget en spelare så det blev dubbel träning för mig … Klockan nio på kvällen begav vi oss sen hemåt, trötta men nöjda över kvällens fysiska övningar. Kul med basket och skönt med ett intervallpass! Broman och Anna lagade sen en riktigt god middag åt mig och Jo som vi avnjöt på vår balkong i tropisk nattemperatur. Gott vin ackompanjerade vår måltid. Vid ettiden gick paret Broman hem de fem kvarteren som skiljer våra boenden åt.

26-27 februari - Punta del Este

Återigen vaknar jag pigg och utvilad och bestämmer mig för att ta ett löppass direkt på morgonen så jag gav mig ut på ett rätt tufft 35-minuterspass där halva tiden utgjordes av löpning på stranden. Trots att klockan var rätt tidig (strax efter tio) var det varmt. Väl hemma blev det ett välbehövligt dopp i den svalkande poolen. Anna hade redan lagt sig i ryggläge på solstolen och vi förblev båda där hela dagen läsandes våra böcker. Vi gjorde dock en avstickare på dagen för att gå iväg till närmsta supermarket och köpa färsk frukt, baguette och mjukost som fick utgöra vår lunch. Framåt kvällen kände jag mig väldigt pigg i kroppen och bestämde mig för att ta ett kort löppass innan solen gick ner. Vid strax innan åtta gav jag mig iväg och kom åter ca. 25 minuter senare. Törstsläckningen efteråt bestod i kall öl och gott vin(!) som avnjöts samtidigt som vi spelade lite Letra-mix. Vi åt ”som vanligt” på hotellets restaurang, men bestämde oss för att imorgon ta middagen inne i Punta del Este istället. Som vanligt blev det till att kolla på ESPN´s OS-sammandrag innan vi somnade.

______________

Vi vaknar på lördagsmorgonen av att det är riktigt varmt på vårt rum och att vare sig AC eller takfläkt varit igång under natten. Vi går iväg till supermarket och handlar frukost som vi sen avnjuter utanför vårt hotellrum. Under dagen hinner vi med att både hänga vid poolen samt ligga på stranden och njuta av saltstänk och sol och kan båda konstatera att det är jävligt skönt med riktig semester! Anna hann avsluta sin sjätte bok(!) och påbörja sin sjunde, på semestern. Själv är jag snart klar med min tredje. Att ligga i solen eller i skuggan med en bok är ren semesternjutning och avkoppling när den är som bäst.

På kvällen gav jag mig ut på ett drygt 40 minuter långt löppass. I lurarna repriserade jag P3 Dokumentär om fallet Dagmar Hagelin som försvann i Buenos Aires 1977. Tänkte lyssna in mig på den Argentinska militärjuntan som varade mellan 76-83 inför veckans återbesök i Buenos Aires. Jag kan återigen rekommendera att springa med dokumentärradio i lurarna. Tiden flyger förbi och man vill verkligen inte sluta springa. Efter löpningen blev det en snabbdusch innan vi åkte in till Punta del Este.

Vi tog en taxi till busstationen och promenerade sen genom centrum som så här dags (klockan var runt 21) börjat fyllas. Liv och rörelse, fina dyra bilar kantar gatorna och glider fram längs esplanaden. Anna stannar och kollar lite kläder i några butiker men vi kommer så småningom fram till hamnrestaurangerna och beställer där riktigt god mat i form av musslor, skaldjurspasta och så pizza. Till det drack vi ett väl kylt chardonnayvin som verkligen förstärkte skaldjurens läckra smak. Mycket nöjda beger vi oss hemåt i den Uruguayanska natten och kommer i säng vid ettiden. Imorgon är det utcheckning och på eftermiddagen bussfärd till Colonia och sen överfärd med färja till Buenos Aires.

24-25 februari - Punta del Este

Rätt tidig uppstigning och taxi till busstationen. Det slår oss hur väl utbyggda bussnäten är i Argentina och nu Uruguay. Bra logistik och överkomliga priser. Busstationerna är stora och känns säkra även om slumområden verkar omge dem som ju är vanligt kring stationer av olika slag i storstäder. Bussresan österut mot atlantkusten tar ca. två timmar och det finns mycket att titta på längs vägen. Vi åker bland annat förbi Montevideos nyinvigda internationella flygplats med en mäktig välvd marmorliknande huvudbyggnad. Vegetationen påminner en del om den jag såg i Kambodja, med mycket grönska som varvas med fält, träskmark, småbyar och sanddyner. När vi väl kommer fram till kusten slås vi av de mäktiga breda stränderna som breder ut sig. I horisonten ser man även de stora hotellkomplexen som blivit signifikanta för detta Sydamerikas Monte Carlo.

Bussen stannade mitt i centrum och vi tog därifrån en taxi till hotellet som vi bokat. Som tur var låg inte vårt hotell i stadens mitt utan kanske 2,5-3km utanför i ett skogsområde fyllt med riktigt fina och mycket charmiga villor. Hotellet i sig visade sig vara en fullträff med fräscha rum och direkt utgång till poolen och bara ett par hundra meter ner till den milslånga stranden. Vi checkade in och tog oss sen ut på en promenad för att utforska området kring hotellet.

Nedanför hotellet ligger ett före detta kasino som förmodligen strök med i krisen som drabbade Argentina, och därmed även Uruguay för tio år sedan. Spöklikt att se taket börja förfalla och samtidigt se att det inte för allt för länge sedan varit full fart och aktivitet på platsen. Min fascination för övergivna platser fick sig en rejäl dos. En viss aktivitet sker dock i det gamla casinot och jag misstänker att man så sakteliga försöker ordna upp det på något sätt. Vi vandrade sen igenom ett av de mäktigaste villaområden vi någonsin sett. Inte mäktigt för att alla villorna skulle vara flådiga, däremot mäktigt för att husen är helt unika. En del hus ser ut som tagna ur smurfarnas värld, medan andra ser ut som hollywoodhus, medan vissa ser ut som borgar och andra som konstnärliga projekt. Riktigt inspirerande och kul att promenera och titta på alla arkitektoniska kreationer. De vilda papegojorna (ev. stora undulater) bidrog till en underbar inramning


Åter vid hotellet åt vi en lättare lunch och lade oss tillrätta vid poolen. Det lite mulna vädret hade övergått i solsken så solsängsläge intogs mellan 15-18:30. Tiden är en timme före argentinsk tid så solen är uppe längre här, vilket verkligen gör skillnad. Jag hann även med ett bra löppass på nästan femtio minuter under eftermiddagen. Höll dock på att skita i byxan då jag inte uppfattade två pitbullliknande hundar som helt plötsligt sprang emot mig för att leka. Som tur var hann jag se dem i tid och stannade och fick dem att intressera sig för varandra istället för mig. På kvällen kollade vi in slutet på den nya Sherlock Holmes-filmen och vi var båda nöjda med filmen som helhet. Middagen åt vi på hotellets restaurang och smakade mycket bra. Till denna måltid avnjöts en utmärkt flaska Uruguayansk vin. Det känns som om portionerna här i Uruguay är något mindre än i grannlandet Argentina. Vilket kanske i och för sig är av godo för oss efter allt flottande de senaste veckorna …

__________

På morgonen var det riktigt mulet och vi kände oss lite besvikna på vädret. Vi bestämde oss ändå för att ta en promenad in till Punta del Este och kika in denna luxuösa casinostad. Även om solen inte skiner är det ändå rätt varmt och troligen en bit över 20-gradersstrecket. Vi tog en brunch och gick sen ner till stadens berömda hamn för att där kolla in lite människor och för att kika på lite fina båtar. Visst fanns där en massa båtar, men inget imponerade så mycket på oss som de vilda sjölejonen som simmade in i hamnen och fram till kajen och oss nyfikna åskådare. Att stå på armlängds avstånd med dessa imponerande varelser var en mäktig känsla och verkligen en av vår resas absoluta höjdpunkter.Vi dröjde oss kvar vid dessa djur ett bra tag innan promenerade ut på udden som utgör Uruguays östligaste punkt. Mycket blåst innebar många saltstänkta droppar över oss från havet som slog in över piren där vi gick. Samtidigt som vi vek av hemåt hotellet började solen tränga fram genom molnen och väl hemma var det strålande sol. Den långa promenaden på uppemot en mil kändes en del i fötterna då både jag och Anna bar tofflor. Nu fick vi i alla fall vila vår ömma fötter vid hotellets pool där vi hängde resten av dagen. På kvällen blev det liksom kvällen innan middag på hotellets restaurang.