Likt småbarn i en sandlåda

En rapport signerad FN´s människorättsråd, UNHCR har fått mycket uppmärksamhet de senaste månaderna. Skälet till uppmärksamheten för den så kallade Goldstonerapporten är att den granskat 23-dagarskriget i Gaza (27 dec, 2008 - 18 jan, 2009) och kommit fram till slutsatser som sätter hård press på framförallt Israels agerande och därmed indirekt på världens mäktigaste land USA.

Israel och Hamas beskylls i rapporten för människorättsbrott och FN ställer genom den krav på att respektive myndighet tar tag i och prövar de påstådda övergreppen i de egna domstolarna. För att säkerställa att detta görs föreslår rapporten att FN ska tillsätta en kontrollenhet som ska övervaka och se till så att processen på båda sidor går rätt till. Om så inte skulle vara fallet skulle det i sin tur kunna leda till åtal i krigsförbrytartribunalen i Haag. Inget konstigt med det kan man tycka. Men det tycker Israel (och Hamas också för den delen). Skälet till att Israel (som vanligt) motsätter sig FN är att man känner sig utsatt för antisemitism. Detta argument är det enda argument man får höra från Israel då landet utsätts för kritik oavsett var kritiken kommer från eller vad kritiken innebär och varje gång finns USA där och håller Israel i handen.

Nu är det tamejfan dags för den demokratiska staten Israel att öppna upp mot omvärlden och framförallt ändra sin inställning mot FN. Problemet är att Hillary Clinton och Barack Obama börjar backa i sina krav på Israel i bland annat den så känsliga bosättningsfrågan och nu även i Goldstonerapporten.

Förresten, nämnde jag att den som ledde rapportarbetet Richard Goldstone själv är både jude och sionist. Detta gör, i mina ögon, Israels kritik ännu mer oförklarlig.