31 januari Saigon

Blöta barn och svettig läsande man
Andra dagen i Saigon löper nu mot sitt slut. Dagen inleddes med att jag tvärvaknade (kan man säga så?) av ett otroligt oljud som skar genom hela mitt huvud. Vad var nu detta?! Jag sköt gardinen åt sidan och kikade ut genom fönstret och kunde se två små vietnameser stå med varsin(!!!) kobraborr (en sådan man hackar sönder asfalt och betong med. Jag tror ni alla har hört hur en av dessa kan låta, dubbla det oljudet och ni har det skrän som väckte mig. Nu var ju faktiskt klockan redan nio så det var ändå dags att gå upp, så jag ska egentligen inte klaga.

Jag hade idag bestämt mig för att besöka en av stadens vattenparker. Ni kanske undrar vad jag är för pucko som vill besöka en vattenpark när det finns så mycket annat att se här. Nu är det ju så att jag har fyra hela dagar här så jag kommer hinna med lite annat också. Jag lovar. Det var så enkelt som att jag helt enkelt ville ha lite sol och vatten, som jag nu inte fått sedan i måndags i Sihanouk ville. Jag hade fått namnet på en park och lämnade över lappen till chauffören till cykeltaxin. Han skrattade lite och cyklade sen iväg. Sträckan i sig var inte särskilt lång, men den tog ändå 20 minuter då traffiken är tät och cykeltaxi kanske inte är det snabbaste av färdmedel. Väl framme pekar föraren på en gränd och jag ser lite örvånade ut och går in i gränden. Det visar sig att detta var bakvägen till ett utomhusbadhus med ett par vattenrutschkanor. Hmm, inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag betalade inträdet och tyckte att alla tittade lite konstigt på mig. Jag gick in i herrarnas omklädningsrum och bytte om och gick ut. Det var fullkomligt smockat med barn i åldrarna 5-13 och sen en småfet västerlänning … ni fattar synen.

Jag hade sett framför mig att kunna sitta i en solstol och läsa i en park där det fanns lite pooler som man kunde svalka sig i var och varannan timme. Inte riktigt så var det. Jag gick fram till en vakt som verkade titta efter min son eller dotter, då de få vuxna som var där var där med sina barn. När han såg att jag inte hade något barn med mig så sa han att jag inte fick gå in i poolerna. Jag log för mig själv och såg hela situationen framför mig. Alla där var nog helt övertygade att jag var en västerlänsk pedofil som var där för att spana in småpojkar i tajta små badbyxor. Jag sa då till vakten (som inte förstod mkt engelska) att jag ville sitta någonstans och läsa. Gärna i solen så att man kan få lite solbränna. Han pekade mot ett litet område till höger mellan ett par poler och jag begav mig dit. Jag hittade en liten plastpall och satte mig och läste. Det kändes inte helt bekvämt och inte blev det bättre när nyfikna små vietnamesiska barn ko mfram och ville utbyta enkla fraser på engelska och nyfiket kolla vad jag läste. Efter att ha varit omsvärmad av ett gäng 8-åringar i några minuter bestämde jag mig för att gå därifrån. Jag skrattade högt då jag lämnade detta ställe och lyckades få namnet på en större vattenpark där man faktiskt skulle kunna hitta en solstol och kunna sitta och läsa en bok, parken hette Dam Sen. Jag gick ut på gatan och viftade till mig en taxi och tjugo minuter senare klev jag av utanför en gigantisk entre.

Jag löste biljett och gick in … jävlar vad mycket människor!!! Jag insåg efter ungefär två sekunder att det inte skulle bli något bokläsande i lugn och ro i en skön solstol. Man kunde tamejfan kanppt ta sig fram. Vatenlandet i sig var säkert jättebra. Alla pooler och vattenrutschkanor såg skitroliga ut, problemet var att det fortfarande är helgdag efter nyåret här i Vietnam så alla var ledig och verkade ha begett sig till Dam Sen parken. Jag tog en promenad i parken och slogs av hur stor den var och ändå överfull. Efter tjugo minuter så gick jag ur parken, men gick då automatiskt in i Dam Sen park. Låter det konstigt? Det visade sig att Dam Sen park är en jättepark där vattenparken endast är en liten del. Detta är den i särklass största nöjespark jag någonsin besökt och min gissning är att det är en av världens största!

Bokläsande blev det. Jag köpte en stor läsk och en kycklingwrap och satte mig vid en konstgjord sjö, som var ungefär lika stor som en tredjedel av Malmsjön, i Enhörna. Under min timme läsandes den sista delen i Stieg Larssons Millenium trilogi kom säkert 10-15 personer fram och ville ta kort på mig eller ta kort på sig själva med mig på kortet. Ytterligare 20 personer kom fram och ville utbyta några fraser på engelska. Mycket underhållande. Jag tror många av er hade skrattat halvt ihjäl er om ni hade fått betrakta detta på avstånd. Jag promenerade vidare och kunde knappt fatta hur stor denna parken i själva verkat var. När jag hade promenerat i kanske en kilometer så vek jag av åt höger, mot vad jag trodde var en av utgångarna. Det visade sig vara nästa del av parken … Denna del var en djurpark där man på mycket när håll kunde beskåda de största krokodiler jag någonsin sett. Man kunde stå en meter från en jäkla massa olika ormarter och även blicka in i ögonen på svartbjörnar som hade några få kvadratmeter att röra sig på. Tragiskt att se hur vissa av djuren behandlas och extra anmärkningsvärt är att alla är fria att mata djuren vilket innebär att en jäkla massa sopor och matförpackningar ligger inne i djurhägnen och i burarna. Jäkligt bizzart, men det kanske mest konstiga jag sett var att man hos krokodilerna kunde köpa bete, i form av fisk, och sen fick man mata/fiska krokodiler. En mycket rolig syn! Efter att ha spenderat rätt lång tid i djurparken gick jag vidare in i en ny del av parken som vafr mer som ett rekreationsområde. Jag slog mig ner på en trappa och fortsatte med mitt läsande. En skön och avslappnande plats skulle det visa sig. Även här kom det fram barn och vuxna som ville prata engelska med mig. Här slapp jag dock fotostunden. Efter denna lässtund gick jag sen rätt snabbt igenom själva nöjesparksdelen av parken, vilken var i storlek med Liseberg, ja ni fattar hur stor denna parken var! Totalt spenderade jag nästan fyra timmar här och är mycket nöjd med dagen, som förvisso kanske inte blev som jag tänkt mig, men det blir ju sällan så. Och på många sätt blev den bättre än jag väntat mig. Jag uppskattarverkligen alla möten med människor. På tal om möten så blir det ikväll lite öldrickande med en amerikan som jag träffade på internetkafeet i morse. Ska bli spännande att prata om Kambodja med honom då han ska dit och arbeta som voluntär på ett barnhem. Återkommer med rapport imorgon.