30 januari Saigon

Högljudd indie och gott intryck
*Pga mkt langsamt internet publiceras idag inga bilder*
I och med att jag lämnar Kambodja bakom mig och far till Vietnam så innebär det att min resa går in i sin tredje fas. Jag är överlag nöjd med Kambodja, och hade säkerligen varit ännu mer nöjd om min fot hade varit hel. Jag har tyckt om att möta människor med integritet och att få se platser som jag tidigare bara läst om och där verkligheten nästan överträffar dikten. Till det negativa hör maten och all nedskräpning, som måste vara bland det värsta man nog kan se och uppleva på vårt klot. Huvudstaden Phnom Penh växte för varje dag och blev en liten personlig favorit. Det kändes dock rätt att i morse sätta mig bussen och åka de ca. sex timmar som bussresan mellan Kambodjas och Vietnams huvudstad tar.

Resan gick bra förutom att jag hade en indie som satt på/i sätet bakom mig och pratade i telefonen 75% av resan. Att han pratade i telefonen gjorde väl inte så mycket, utan det var sättet han pratade på som var extremt störande. Han pratade uppskattningsvis dubbelt så högt som jag hört någon annan prata i en mobiltelefon. Så någon sömn blev det inte tal om. Ett halvtimmesstopp vid gränsen och ett kort stopp vid en färja över Mekhongfloden var de enda stopp som gjordes under resan.

Väl framme i Saigon (ingen här kallar den för Ho Chi Minh City fick jag mig snabbt berättat för mig...) fick jag en bra känsla, ni vet en sån man kan få ibland då man kommer till en ny plats. Efter att ha kollat på ett par enkla hotellrum bestämde jag mig för ett som låg på första våningen, så att jag skulle slippa gå i trappor med mongofoten min. Jag slängde av mig grejerna och gav mig direkt ut för att äta och fann ett mysigt vietnamesiskt hak fem minuter från mitt hotell. Jag valde räkor med grön curry med ris. Slurp! Det var riktigt gott och vettetusan om denna gröncurryrätt inte slog de motsvarigheter jag provade i Thailand? Bredvid mig satt ett par från USA som jag inledde en konversation med. Det visade sig att han var engelsklärare på en privatskola här och vi blev sittande i 45 minuter pratandes om USA´s utrikespolitik och generell ekonomisk politik. Mycket intressant att träffa intellektuella liberala amerikaner.

Efter maten gav jag mig ut på upptäcksfärd och höll inte på att hitta hem. Tanken var att jag skulle promenera ett par kilometer i lugn takt. Nu blev det kanske 5-6 kilometer istället. Jag upptäckte att den där positiva känslan som jag fick när jag klev av bussen i Saigon satt kvar. Jag får bra vibbar av staden och dess invånare. Barnen är nyfikna, precis som på övriga platser jag besökt, och de vuxna möter ett leende med ett leende. Inte alls så kalla och avståndstagande som vissa jag möt under min resa påtalat för mig att just vietnameser ska vara. Jag stannade vid ett supermarket och köpte en riktigt god isglass. Ni som känner mig vet att jag är något av en isglassjunkie och denna var riktigt smarrig! På vägen hem irrade jag bort mig för en stund, men mitt lokalsinne ;-), räddade mig än en gång. Jag gick in i en av de många butiker som säljer DVD-filmer, mm och inhandlade en bunt teveserier. Bland annat köpte jag Dexter säsong 1-3 och Sopranos säsong 1-6. För dessa boxar gav jag runt en hundring, vilket kändes som en helt OK deal. Efter det gick jag hem och nu ligger jag här på sängen och vilar fötterna i ett litet fotbad. Ikväll tänkte jag gå ut och äta lite och ta ett par öl. Om 4 dagar kommer min käresta ned vilket ska bli riktigt härligt då Vietnam känns som ett bra land och då är det ju extra härligt om man får dela den glädjen med en man älskar. Återkommer med fler intryck under morgondagen och lovar er då en mer omfattande rapport.