8 januari Koh Lanta

91-oktanig upptäcksfärd
Tidigt i morse, vid sextiden väcktes jag av ett ihållande oljud utan dess like! Ett larm av något slag var utlöst och jag tänkte att det var någons billarm som kanske gått av av misstag eller så. Men efter ett par minuters skränande fortsatte det hela och jag började fundera. Kunde det vara ett tsunamilarm kanske, eller en brand som startat i närheten som orsakat ett brandalarm. Jag uteslöt det förstnämnda då jag inte märkte någon särskilt aktivitet utanför min lilla bod. Nåväl, efter ca. Fem minuter så gav larmet upp och jag kunde somna om och vaknade strax efter åtta, för att då stiga upp.

I receptionen hämtade jag min tvätt som jag lämnat in igår. Den var prydlig ihopvik och doftade gott. Efter det tog jag en kort promenad på stranden. Min egentliga plan hade varit att ta en löptur, men det hade redan hunnit bli allt för varmt, så löpningen fick vänta tills eftermiddagen.

Efter det var det dax att hämta ut min moppe. Det blev en rätt fin, orange Yamaha (125cc, skulle det visa sig …) som var automatväxlad. Jag bad självklart om hjälp och tro det eller ej, de hade faktiskt en hjälm i min vattenskallestorlek! Så, då var jag äntligen klar för avfärd och begav mig söderut, mot obygden. Snabb övergick betongblocksvägen till en lerväg som innebar en ordentligt ”bumpy ride”. Upp och ned för backar´, hela tiden djungeln tätt påträngande. Vid möten fick man i några fall nästan köra ned en bit i diket. Lägg där till att det är vänstertrafik här. Jag ni förstår att det var en intressant resa :-) Trafiken är nästintill obefintlig i den södra delen så jag stannade på världens minsta bensinmack (en tunna 91 oktanig bensin var det de hade) och trodde att jag skulle få hjälp med att tanka, men de tyckte jag kunde tanka själv, vilket jag gjorde. När jag hade fyllt mopeden, med vad jag trodde var tre liter så drog jag ur tankslangen … tankningsgubbarna skrattade högt och hjärtligt när bensinen sprutade åt alla håll över min moped … jag fick hjälp att torka rent den, och tog sen ett foto av gubbarna och åkte vidare.

Att åka på en trång djungelväg och sen helt plötsligt se en liten handgjord obetydlig skylt om att det finns finns en strand till höger kunde innebära jackpott! Vilka stränder, inte en människa, bara du och stranden och sen tyvärr ibland lite skräp som någon/några slängt i från sig i djungeln. Men totalt sett en helt fantastisk upplevlese. Jag stannade inte särskilt länge på dessa stränder, utan upplevelsen låg i att komma genom djungeln och se denna uppenbarelse av ren naturlig skönhet ligga rakt framför dig. Fantastiskt!

Efter ett par timmar på den södra delen begav jag mig norröver. Här var det lite mer liv och rörelse, vilket också självklart innebar mer trafik. Trafiken flöt dock på riktigt fint och inga incidenter inträffade. Jag tog en sväng ned på öns mindre kända östra sida, vilket var en intressant tur, med mangrovenatur och gummiträdsplantage.

Väl hemma så tog jag en sen lunch (stekta grönsaker i ostronsås, ris och ett par vegetariska vårrullar) som smakade prima. Sen blev det ett dopp i havet, som tyvärr inte svalkar särskilt mycket då temperaturen är närmare 30 grader. Men jämfört med lufttemperaturen så blev det dock en skön känsla att kasta sig i det stora blå., för att sedan gå hem och ta en välbehövlig siesta på en dryg timme. Efter tuppluren så var klockan runt 17 och solen stod inte längre lika högt på himmelen så jag bestämde mig för en löptur. Det blev ännu en 25 minutersrunda som denna gången var oerhört svettig. Kändes dock helt OK. Efter den blev det dusch och nu sitter jag här och skriver detta. Stannar i alla fall minst en dag till här för att sedan lämna denna sköna ö.