10 januari 2009

10 januari Koh Lanta



Sand mellan tårna och pedaler under fötterna
Dagen inleddes med en cykeltur på ett par kilometer till den lokala marknaden, där jag som enda ickeasiat, inhandlade ett par kilo frukt (mango, pyttesmå citrusar och sen en massa exotiska thaifrukter som jag inte vet namnet på). På vägen hem inhandlade jag raklödder och ett par engångshyvlar då jag kände att det var dags att raka mig för första gången det här året. Rakningen får ske innan läggdags ikväll. Väl hemma gav jag mig på frukten som smakade mycket bra. En nyttig frukost, eller hur!? Det kan behövas vill jag lova. För trots en del löpning och mycket frukt så har mitt midjemått ännu inte visat ett enda tecken på att minska … ”Jo bigg boy!”, säger thailändarna när man tittar på kläder i deras butik :-)

Sen blev det stranden och bokläsning i en timme. Idag blåste det friskt, vilket är ovanligt. Dock skönt och välbehövligt. Lunchen bestod i wokade grönsaker ostronsås och ris. En favorit som jag äter nästan varenda dag (kommer säkert tröttna rätt snart dock …).

Efter lunch lånade jag en mountainbike och gav mig ut på lite småvägar och stigar. Jag stannade vid två tillfällen för att dricka, men blev lika rädd båda gångerna då jag hörde ljud i buskarna alldeles bredvid mig. Den ena gången var det något som var riktigt stort som for iväg … då gjorde jag nästan i byxan kan jag lova. For upp på cykeln och snabbt iväg med e puls på 200 säkert! Otroligt att ha en så intensiv natur alldeles inpå knuten. Djungeln är tät och varvas med gummiträdsplantageodlingar och små byar där alla tittar lite konstigt och frågande på en. Mycket mäktigt att se apor som hoppade mellan träden. Det kändes som om man var mitt i en naturfilm.

Väl hemma igen satte jag mig i receptionen till de lilla anläggningen jag bor i (4 bungalows + det utus jag bor i) och tog en välbehövlig iskall Chang-öl. Ägarinnan frågar mig vart jag cyklade och jag beskrev var jag cyklat och vad jag sett. Hon svarade då att om jag gillade djur och natur så skulle hon oc hennes man ta med mig till den innersta delen av öns nationalpark så skulle jag få se på djur och natur. Sagt och gjort, tackade jag självfallet ja till detta erbjudande och färden startade klockan fyra i familjens fyrhjulsdrivna Toyotajeep.

Turen till nationalparken var en mycket speciell upplevelese. Att på armlängds avstånd få stå bredvid apor är en mycket konstig känsla som är svår att beskriva. Allt var mycket lyckat och vi åkte hem med ett stort leende på våra läppar.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Erkänn att du sket på dig. ;)

/Mange N

Borv sa...

Nästan ... jag märkte att jag hade apskräck!

Anonym sa...

Hade någon lyckats få det du skriver inspelat hade vi tametusan haft lördagsunderhållning med tittarsiffror högre än körslaget.

/Johan

Henke B sa...

Låter som inget annat än 99:a! Berätta gärna om slutgiltigt omdöme om de böcker du läst!

Unknown sa...

Haha, ser hela händelsen framför mig: en rödfejad henka, skräckslagen och nedsketen styrandes iväg på cykeln.

För övrigt roligt att läsa om din sem och små äventyr där borta. Fortsätt njut!