15 januari Koh Chang

Dubbla pass och full bakbroms
Jag trodde nästan att jag skulle blåsa bort inatt. Kanske inte blåsa bort men jag trodde nästan att det lilla huset där jag bor i skulle blåsa sönder. Det var storm som väckte mig säkert tre gånger. Men förutom det sov jag som ett litet barn efter en stadig middag igår kväll.

Runt nio imorse snörde jag på mig löparskorna och gav mig ut på min hittills längsta runda, vilket i detta fallet innebar dryga 40 minuter. En bred väggren på en annars rätt smal väg gjorde att jag kände mig rätt trygg i mitt framlunkande där på sidan av trafiken. Det är ingen större trafik på ön så jag kände mig aldrig orolig heller för den delen. Löppasset kändes bra, även om det kanske gick i långsammaste laget. Nydduschad begav jag mig på min Yamaha-vespa ner till byn för att lämna in tvätt och samtidigt kolla internet. Jag kollade även upp lite seväördeheter på ön och gav mig sen iväg ut i Koh Changs mycket begränsade vägnät.

Någon mil söderut vek jag av inåt ön mot ett vattenfall som jag läst en del om … det var en besvikelse då alla bilder jag sett på vattenfallet var tagna under regnperioden. Visst var den kringliggande naturen väldigt fin, men det kompenserade inte riktigt den besvikelse jag kände efter att ha gått i 20 minuter genom rätt tät djungel. Träffade där ett trevligt par från Spanien som jag pratade lite med om Kambodja, där de varit i ett par veckor. Alltid intressant att samla på sig information av personer som kommer därifrån dit man ska härnäst.

Jag fortsatte söderut och körde på på den väldigt kuperade vägen. Höjdskillnaderna är enorma och man får vara väldigt lätt på gasen i nedförsbackarna (vilka backar!!!), medan man kan gasa fullt i uppförsbackarna. Jag beslutade mig för att svänga av vid en av de stränder som jag hört ska vara fin här på ön. Den var fin. Lite mycket folk kanske, inte på något sätt jämförbart med ex. Railey, men ändå inte sådär halvöde som man kanske vill ha det om man fick välja. Jag la ut min handuk och bytte om till badkläder. Slängde mig sen i det underbara vattnet som här faktiskt är ett par grader svalare än i södra Thailand, där vattnet ju var så varmt så pitten inte ens krympte. Jag stannade kanske en och en halv timme där på stranden och avslutade boken Gomorra. En bra och mycket intressant bok som dock innehåller på tok för många namnreferenser för att man helt ska hänga med. Läs den dock som ett tidsdokument av stort värde.

Väl uppe på sadelryggen fortsatte jag söderut och trafiken avtog om än ännu mer och vägen blev ännu mer kuperad. På några ställen är det så otroligt vackert när man blickar ut över havet så att man nästan måste nypa sig, då det är vackert som i en dröm. Efter att ha stannat ett par gånger och njutit av de vackraste naturbilder fortsatte jag ned till den mest sydliga stranden på öns västra sida. En lite småflummig strand som dock var väldigt vacker och hade en liten restaurang där jag avnjöt en något sen, men välsmakande lunch fem meter från strandkanten. Som sällskap hade jag väl ett tjugotal turister och fem, sex hundar som alla var blandraser av det gulligare slaget.

Efter lunchen tänkte jag fortsätta lite på vägen då den verkade fortsätta ytterligare lite , fast än det på kartan såg ut som om den tog slut. Jag åkte in på den smala, men asfalterade/cementerade vägen och åkte kanske i 2-3 kilometer då vägen helt plötsligt tog slut. Det var på vippen att jag körde ned i den lilla ravin som bildats genom att vattenmassor tagit med sig den väg som en gång löpt där. Snopet, men samtidigt rätt häftigt! På väg hem sen höll jag på att köra på en byracka som precis jagat iväg en annan hund från sitt revir. Jag hann precis låsa bakbromsen och fick till ett litet ställ som fick thailändarna att haja till litegrann. Ingen skada skedd, men det var dock rätt nära ögat. Jag hade nog dock inte gjort mig så illa. Hundjäveln däremot hade nog fått ont och då även jag. I mitt hjärta.

Klockan var runt fem på eftermiddagen då jag parkerade vespan hemma vid mitt lilla hus. Jag kände mig mycket nöjd med dagen, men kände ändå att jag kunde göra något mer med den innan solen hade gått ned. Sagt och gjort så var jag ombytt till löparutstyrsel igen och jag gav mig ut på mitt andra löppass för dagen (det ni!). Det blev ett kortare påss på 27 minuter, där tio av minutrarna löptes längs en lång sandstrand där solen precis höll på att gå ned. Magiskt kan jag lova. Kroppen kändes mycket bra och nöjd som sjutton snörde jag av skorna och började stretcha. En bra dag började löpa mot sitt slut och nu återstår endast att äta middag och att gå ut på nätet och posta detta. Må så gott, så kommer nästa rapport (förhoppningsvis) imorgon.