9 januari Koh Lanta

I burkan och gristungans land
Vaknade lite senare än vad jag gjort dagarna innan. Sömnen är mycket bättre nu än den var tidigare i veckan. Dock så måste jag tillägga att jag drömmer/yrar en hel del. Jag vaknar upp flera gånger per natt och får för mig att jag blir biten av småkryp och att någon utanför vill in … :-/ efter bara ett tiotal sekunder inser jag att jag vaknar och är i ”twilight zone”, dvs. i tillståndet mellan vaken och sövd. Sen somnar jag dock om direkt, så det påverkar mig inte mer än att det är lite obehagligt där och då mitt ”yrande” inträffar. Ni som känner mig väl (läs: Anna och Manne) har sett detta tillstånd med egna ögon.

På förmiddagen gjorde jag inte något särskilt mer än att jag satte mig i skuggan vid havet och läste i ett par timmar. Läser just nu den omtalade Gomorra, om den Neapelotanska maffian. Mycket läsvärd hittills, även om det blir lite väl många italienska namn att hålla reda på.

Efter lunchen lånade jag en cykel av de som driver detta lilla boende. De, Mr Malay & Mrs Lek är helt underbara och varma människor som verkligen är givmilda på alla sätt. Jag cyklade sedan iväg ett par kilometer och köpte färsk mango som jag sen åt upp med ett stort leende på mina läppar. Precis då jag sitter och snaskar i mig mina mangos, med mangotrådar hängande från tänderna, kommer Mrs Lek förbi och frågar om jag vill äta middag med dem och deras personal (3 personer) ikväll. Jag svarar ”ja”, eftersom jag vill ta seden dit man kommer och inte vara oartig och avböja en sådan invit. Jag frågar henne vilken tid, varpå hon vänder sig mot sin kokerska/städerska och säger något på thailändska, varpå hon får en frågande blick tillbaka. Jag föreslår klockan sju och Mrs Lek svarar, på knagglig engelska, att det blir bra. Efter det går jag in och tar min dagliga siesta som idag blev 30 minuter, i ett allt för varmt rum.

Efter vila kommer ansträngning, eller?! Jovisst skulle det bli löpning idag också. Snörde på mig skorna och valde att skippa t-shirt/linne idag. Jag fyllde min kropp med vätska och begav mig bort i en tidigare oprövad riktning. Jävlar vad varmt det var. Och till råga på allt var det rätt kuperad väg. Men med Håkan Hellström i lurarna går allt! Jag kämpade mig på och bestämde mig för att idag försöka springa en 30-minutersrunda. Det innebär att jag springer i en kvart för att sedan vända och springa tillbaka samma väg. Efter cirka ett par kilometers löpning (ca. 10 min) kommer jag in i en by som är VÄLDIGT muslimsk, där alla kvinnorna bär väl skylande slöja alt. Burka. Ni skulle sett deras min när jag sprang förbi helt genomsvettig a´la Broman & Anders Larsson. Här kommer en nästan helnaken rätt fet rödflammig och svettig man inspringande i vår by … jag gjorde mitt bästa och gav dem mitt bästa leende (det bästa jag kunde uppbringa där och då, i det tillståndet vill säga). Det fungerade sådär. Efter 29:45 var jag åter ”hemma”. Genomsvettig men mycket nöjd! Det går inte fort, men det känns rätt bra, vilket ju är det viktigaste.

Efter avklarad dusch och foto av den nedgående solen som lekte över havet var det då dags för middag med Mr Malay och hans hustru Mrs. Lek. Trodde jag! Klockan blev halv åtta och sen åtta. Jag började nu förstå varför kokerskan/städerskan hade sett så frågande ut vid frågan om tid för lunchen. De har helt sonika inga tider att hålla. Därav stressar de heller inte lika mycket som vi svenskar. Där har vi kanske ett och annat att lära? Väntandes på maten tog jag ett parti spel med Mr Malay. Ni vet det där spelet när man bygger ett torn och sen ska plocka bitar och lägga på tornet utan att det faller. Ett trevligt tidsfördriv med en man som har väldigt dålig engelska kan jag tillägga. Men det funkar alltid med kroppsspråk om orden inte räcker till.

Klockan 20:15 var det så dags för middag på traditionellt thailänskt vis. Vad skulle det innebära tänkte jag. Drycken bestod av enbart vatten och maten … ja, jag har väl ätit godare om man säger så. En soppa med ”kycklingbollar” var väl det mest ätbara, men förutom det serverades fisk som torkat i solen hela dagen (jag såg flugorna svärma kring dessa stackars fiskar tidigare på dagen), fisk (med ben …) i sötsur sås och, lyssna nu. Stekt gristunga!!! Jag höll på att spy när frun i huset berättade vad som serverades. Jag lyckade komma undan tungan, men allt de andra åt jag självklart. Det var en riktigt trevlig middag vill jag lova. Gristungan till trots.