7 januari Koh Lanta

Sendrag och vätskebrist
Detta har varit min i särklass mest aktiva dag. Jag gick upp vid 7-snåret och genomförde en 25 minuters löprunda som till en början kändes sådär, men efter ett tag så kändes allt dock prima (så prima det nu kan kännas ...). Löpning är ett härligt sätt att se platser på. Jag tar gärna lite avvikande löprutter om möjligtheten finns och det gjorde det verkligen idag. En svalkande bris gjorde min löptur till en temperaturmässigt dräglig aktivitet. Efter löpningen ansåg jag att jag gjort mig värd av en ordentlig massage. Under en hel timme knådades min kropp av en hårdhänt liten thailänska. Hon frågade om allt kändes OK vid ett par tillfällen ,och det gjorde det … ända fram tills det att jag fick sendrag i baksidan av låret när hon fick för sig att sätta sig att vika upp mitt ben (mot överkroppen) och sen sätta sig med all sin kroppstyngd (vilken iofs inte var mer än 35kg …) på benet. Jag försökte bita ihop, men som ni alla vet så går det inte att ignorera denna ihärdiga smärta så jag meddelade henne ”Kramp, I have kramp!!!” varpå hon bara skrattar och trycker vidare!!! Till slut fattar hon och masserar sen bort min krampknut i låret. Men i övrigt var det en toppenmassage som var perfekt efter löprundan.

Efter massagen checkade jag ut och gick ner till stranden och tänkte att jag kunde promenera söderut och kolla in de olika boendealternativen som fanns. Jag kikade på ett par olika alternativ, men insåg att jag redan blivit ”backpackergirig” härnere, så jag bestämde mig för att promenera vidare. Det var bara ett litet problem... jag hade inte med mig något vatten. All form av boende upphörde och jag intalade mig själv att det inte kunde vara så långt till nästa strand med bebyggelse. Jag hade fel. Ungefär 90 minuter senare, efter att ha promenerat med full packning (vilket inte är så mycket, men ändå), utan vatten, på en strand helt oskyddad mot solen så kommer jag fram till ett klippassage som jag inser är omöjligt att ta sig förbi. Det enda jag kan göra är att gå tillbaka till en avtagsväg som jag passerat ett par hundra meter tidigare. Denna väg tog mig ett par hundra meter inåt landet och upp på en väg. Jag följde vägen och insåg att jag snart behövde inta vätska. Och efter en knapp kilometer så fanns vid vägkanten en liten bar. Jag entrade baren och tog av mig packningen och beställde en kall 7up. Aldrig har väl en frostad läskedryck gjort mer nytta, eller smakat så bra! Jag köpte tre halvlitersflaskor med vatten, varpå jag direkt svepte den första, och packade ned de andra två. Sen gick jag vidare söderut.

Efter ytterligare ca. 30 minuters promenad (totalt sett nästan tre timmars vandring i solen) kom jag fram till bebyggelse och såg att en liten väg vek av ned mot strandhållet. Jag vek av där och fick efter ett par hundra meter se den kanske maffigaste strand jag någonsin skådat! Klong Nin (så heter den). En tre kilometer lång strand med perfekt vit sand och klarblått vatten. Vid strandkaanten finns en del bebygglese, men inte så att det stör. På stranden, däremot fanns nästan inga solbadare, vilket kändes surrealistiskt! Varför är inte turisterna här på den sydvästra sidan av Koh Lanta i samma utsträckning som i den norra delen?! Detta är ju något som jag dock upplever som positivt, så jag ska inte på något sätt beklaga mig. Men konstigt är det i mina ögon! Den enda nackdelen med denna strand, som jag kan komma på. Är den att en väg (en liten, men dock likväl en väg) löper ca.70 meter ovanför stranden. Efter halva stranden viker jag av upp mot vägen och började leta efter boende. Efter ett par minuter finner jag ett ställe som förvisso ligger på fel sida vägen (dvs. inte på strandsidan), men som ändå inbjöd till mer inspektion. Stället heter Fevier Resort och bestod av 4 små lägenheter med luftkonditionering och en liten sjöbod med fläkt. Jag bestämde mig direkt för den sistnämnda som endast kostade mig 400 baht (ca. 90:-)/dygnet. I priset ingår wifi, dvs. mobilt bredbandsnätverk. Det ni, det är lyxigt för en internetbrukare som jag. Nu ligger jag i min säng och skriver detta, efter att för ca. 30 minuter sedan bevittnat en av de vackraste solnedgångarna i hela mitt liv, efter att ha gått de 70 meter som skiljer min sjöbod från den mäktiga stranden. Jag har redan betalt för två dygn och kommer imorgon att hyra moppe och se mig omkring ännu mer på ön. Kameran medbringes självklart och något resultat från min moppetripp torde väl kunnas exponeras för er här på sidan någon dag framöver ;-)

Nu måste jag sluta eftersom jag ska ned till stranden och ta en kall Chang-öl och äta lite god thaimat. På återhörande!