2-3 januari Latkrabang/Bangkok

Äntligen är resan inledd och jag ska försöka ge mig på att beskriva mina första intryck.




Bangkok
Det luktar och känns Asien. Då jag tidigare varit i Beijing så är jämförelsen med den jättestaden naturlig och rättvisande på många sätt. Båda dessa städer är fulla av lukter, eller dofter, beroende på vad man väljer att kalla dem. Det är full fart och liv i varje korsning och gathörn. Trafiken lever sitt egna liv och vänstertrafiken har varit nära att ställa till det för mig, både en och två gånger redan … Noterbart var att det förutom skyskraporna är en rätt nedsläckt stad då mörkret föll på kvällen. Solnedgången mellan jättehusen var röd och mäktig, precis som det sig bör här i österlandet.

Latkrabang
Ungefär 3 mil utanför Bangkok ligger förstaden Latkrabang där hotellet där jag bor just nu ligger. Området är lugnt och västerlänningarna är få. Under min 90 minuter långa dagspromenad såg jag ingen annan västerlänning. Då inser man att man är långt, långt hemifrån. En skön känsla samtidigt som man känner sig lite vagt isolerad och uttittad.

Maten
De flesta som varit i detta land har lovordat frukten och då i synnerhet mangon och den söta ananasen. Detta skulle självfallet jag utvärdera snabbast möjligt och passade på att under min promenad i Latkrabang, köpa sex mangos (eller snarare frukter som jag trodde var mango …) för 30 baht (ca. 8 kronor). Väl hemma på hotellet tvättade jag frukten och skar upp den och det visade sig att det inte alls var någon mango, utan en stenhård äppelfrukt som var fullkomligt oätlig och är förmodligen används i matlagning eller på sin höjd som djurfoder. Den gamle mannen som sålde frukterna såg i alla fall nöjd ut, vilket i alla fall är blev en tröst för mig. Jag är övertygad om att det kommer ges tillfälle till att prova mangon framöver. Ananas har jag däremot provat och den var fullkomligt ljuvlig, slurp! Förutom frukt har jag ätit enkla kycklingrätter som smakar gott och blir ännu godare med lite extra curry tillsatt.

Taxifärderna
Hittills har jag avverkat en hel del tid i taxi och det som slagit mig är följande:

- Vid två av tre tillfällen har inte chauffören haft en aning om hur han ska hitta till angiven destination utan har varit vungen att efter långa omvägar stannat och frågat om vägen.
- Noll av tre chaufförer har kunnat engelska, däremot har tre av tre ansett att de kunnat engelska, vilket inneburit en hel del småleenden (inombords) från min sida.
- På motorvägen är den tillåtna hastigheten 80 km/h … snitthastigheten för mina färder ligger någonstans mellan 120-135km/h. Självfallet med bältena undanstoppade, dvs nedtryckta så att man som baksätespassagerare inte kommer åt dem.
- Det är billigt.

Djuren
Jag har aldrig i hela mtt liv sett så många kringstrykande hundar och ordet gatukorsning är en grov underdrift då vissa byrackor jag sett idag har varit så otroligt fula att man knappt kunnat lista ut att det varit en hund. De är dock (hittills) lugna och fredliga. Förutom dessa, människans bästa vänner har jag sett en del katter och en del små små ödlor som klättrar på väggarna. Antar att jag kommer rapportera om fler och mer exotiska djur här ju mer resan fortskrider.

Hororna
Jovisst, precis utanför mitt hotell finns en ”bar” som går under namnet ROCK BAR… söta unga flickor som ler och vinkar åt en att komma in, i dubbel bemärkelse … svårt att ta till sig men samtidigt vemodigt att se.

Idag (lördag) lämnar jag Latkrabang och Bangkok och beger mig ner till Krabi för att ge mig ut på öarna där. Nästa rapport blir således därifrån. Må så gott allesamman!

* Har inget stavningsprogram, bara så ni vet ... :-)