17 januari Koh Chang

Med en slush i min hand
Dagens planer var mycket enkla. Ta mig till närmsta strand och läsa färdigt min bok. Innan jag gick ner till stranden gick jag in på internet och kollade mejl och vad som hänt hemma, inte mycket hade hänt.

Sen blev det som sagt stranden. Rätt mycket folk på just den här stranden men det kändes helt OK och jag hyrde mig en ordentlig solstol av trä där jag bekvämt kunde sitta/ligga och läsa min bok. Jag valde en plats som gav mig delvis skugga, under ett stort träd som sprider ut sina grenar över stranden och ner över vattenbrynet. En skön plats att vara på. Boken, En desertörs bekännelser fortsatte att gripa tag om mig medan jag satt där i solen bland semestrande fransmän, svenskar och holländare. Efter en timmes läsande hade jag riktigt ont i ögonen av att sitta i solen oh ansträga ögonen. Jag beslöt mig för att ta en paus. Jag tog en promenad längs stranden och tittade på människor. Tänk vad olika vi ser ut! En del vackra, en del otroligt fula, en del magra medan andra försöker döja sin analkande fettma genom alltför tajta baddräkter och badbyxor. Jag brukar ha en liten gissningslek för mig själv när jag iaktar andra människor på ex. En strand. Jag tittar ut en person eller en liten grupp med människor och betraktar dem på avstånd. Sen gissar jag var de kommer ifrån baserat på utseende, kroppspråk och kläder. Efter det närmar jag mig dem och ser till att komma så pass nära att jag kan höra språket de pratar. Förvånansvärt ofta är min analys/gissning rätt. Lest rätt har jag när jag pekar ut ryssar och finnar. Man(jag) kan mycket snabbt se om en man (framförallt män) eller en kvinna är ryss eller finne. De ser speciella ut så att säga (hahaha … usch vad det där lät dömande, me det är varken fult eller fint inlagt i min värdering kan tilläggas).

Efter strandflanerandet tog jag en lunch som väl var sisådär må jag säga. Men mätt blev jag i alla fall. Till efterrätt införskaffade jag mig en slush (isdryck som jag älskar för er som inte vet). Jag valde ananassmak med lite coca cola på toppen. Den smakade delikat. Sen bar det åter av ned till solstolen och den väntande boken som nu led mot sitt slut. Och efter ytterligare någon timme la jag i från mig boken och tänkte på det jag just läst. En bok som känns viktig och aktuell, allra helst kanske för den/de som inte insett vad som hänt i Irak de senaste sju åren. Tänk om denna boken kunde delas ut till unga amerikander och gamla med för den delen. Då skulle den amerikanska armén få svårt att rekrytera nya unga soldater att använda sina korståg världen över. Efter ett svalkande dopp i havet bar det av hemåt, klokan var nu runt halv fyra och jag kände för att vila upp mig lite och eventuellt ge mig ut på en liten löprunda. Kände mig dock inte motiverad för fem öre (kan ha att göra med att solen suger musten ur en fastän man inte gör någon fysisk aktivitet).

Men … jag tog tag i min omotivation och gav mig ut. Det visade sig att temperaturen fortfarande var rätt hög (ca. 25-27 grader), men det gick faktiskt riktigt bra. Dryga 40 minuter blev resultatet vilket jag är mer än nöjd med! Tempot är fortfarande mycket lågt (5.20-5.30 per km) men det gäller ju just nu att vänja kroppen vid löpning och värme, vilket går som planerat. Väl hemma blev det lite stretchande och en kall dusch. Nu blir det moppefärd ner till byn och internetuppkoppling. Vet ej vad som händer imorgon. En rätt skön känsla faktiskt.