21 januari Koh Kong

Denna gången blir det en dags fördröjning i mitt rapporterande eftersom jag inte hade tillgång till internet under gårdagens vistelse i Koh Kong. Så allt ni läser om nedan är från torsdagen 21 januari. En dag med massor av intryck och tankar. På många sätt en obehaglig dag, men samtidigt intressant. Ni kommer förstå när ni läser nedan.

Medelålders män med mager mandom
Resan inleddes på morgonen vid halv åtta och den gick bra. Fick göra ett stopp på ca. en timme vid en liten busstation för byte av buss. Färden gick med minibuss och under denna tur träffade jag Jack från England och Luigi från Italien. Herrar i dryga fyrtioårsåldern som båda var rätt pratglada. Vi samspråkade om allt mellan himmel och jord och timmarna i minbussen flöt på rätt fort. Väl framme vid gränsen insåg ja rätt fort att Kambodja är fattigare än Thailand, och då menar jag bra mycket fattigare. Barn, små barn som rycker i ens kläder och ber om en slant. Det gjorde riktigt ont i mitt mjuka lilla svenska hjärta, det kan jag lova er. Efter ca. 20 minuter så var gränskontrollen avklarad och vi satte oss i en bil för att ta oss till det ”guesthouse” i Koh Kong där vi skulle bo ett dygn (det ingick i resan). Vad är det då för stad vi ska bo i? Under stoppet vid busstationen träffade jag ett svenskt par som skulle vidare in i norra Kambodja och de hade med sig en reseguide (typ Lonely Planet). Jag lånade den och tänkte kolla upp Koh Kong … ”This is the wild west of Kambodja and the home of smugglers, gambling, drug dealers and prostitution.” Jojo!!! Vad var det för ställe vi hade kommit till?

Efter att ha checkat in i världens kanske skabbigaste boende,satte jag mig i baren med Jack och Mario. Direkt började de prata om att ligga med kvinnor och då prosrtituerade i synnerhet. Jag satt fint på min sida av bordet och lyssnade när de gick på och berättade om deras vanor här i sydostasien. Jack hade varit här 13 år i rad och Luigi åkte hit för första gången för 25 år sedan (han är 49 år nu). Det framgick att de vid varje tillfälle då de varit i Thailand hade haft sex med prostituerade. När de frågade mig om jag skulle med till ”the Chicken house”, som tydligen är ett känt horhus här i trakten, så svarade jag att jag inte besökte prostituerade och tyckte att det var fel att göra det. Båda herrarna höll på att tappa hakan! Va, har du aldrig besökt en prostituerad? Frågade de mig. Jag svarade som det var, att det aldrig hade inträffat och heller aldrig skulle ske. De var minst sagt förvånade och undrade varför man besökte Thailand som ensam man om man inte var här för att ha sex. Då jag fann situationen mycket intressant bestämde jag mig för att inte gå på och fördömma dem fullt ut då jag ville höra mer om deras vanor inom detta område. Jag var nyfiken på att höra hur deras kvinnosyn egentligen var och hur de såg på de kvinnor som de faktiskt utnyttjade. Många skulle säkert tycka att jag ansågs feg, men jag såg mig mer som en journalist, som en fluga på väggen som får veta hur dessa män tänker och agerar.

Jag frågade dem om de använde skydd och hur mycket det kostade. Det visade sig att de båda hävdade att de använde skydd (kanske något de bara sa, då de visste var jag stod i frågan). Jag frågade dem hur många prostituerade de uppskattade att de haft sex med och Jack gissade på dryga hundra medan Luigi trodde mellan 80-100 tjejer under alla sina år i Thailand! Jag höll på att ramla av stolen! Det som var mest anmärkningsvärt är att de såg helt naturligt på det och pratade helt öppet om det hela. Inte bara med mig, utan med andra, så som bartenders och Kambodjaner. Jack frågade rakt ut första kambodjan han mötte var han kunde hitta en kvinna för ikväll! Skrämmande men ändå fullt verkligt här nere. Gång på gång undrade Jack om jag inte var lite sugen att prova på ändå och jag svarade honom att det inte lockade mig det minsta och att jag inte kunde se hur man kunde njuta av att betala för sex med en utsatt kvinna som tvingats in i detta. De båda förstod var jag stod i frågan och sa att de respekterade min åsikt men tyckte den var konstig. Vi beslöt oss för att ta en promenad i Koh Kong. Klockan var nu ungefär tre på eftermiddagen,

Jag släppte ämnet för en stund och vi begav oss till staden/byns mitt där en marknad var i full gång. Det var många intryck och riktigt trevligt. Tänk att här gick jag med två män som minst sagt frekvent besöker prostituerade och sög i mig intryck av en helt ny stad. Konstigt kan tyckas, men jag ville veta mer om dessa män och hur de såg på sina handlingar men jag släppte som sagt ämnet för stunden och vi hamnade till slut på en av Koh Kongs få barer där vi tog oss var sin öl. Efter en kvart kom en äldre spenslig herre förbi vårt bord och började växla några ord. Det visade sig att han var från Belgien (var med i Belgiens 8-manna roddlag från Munchen OS 1972) och att han sedan 17 år tillbaka bodde i Thailand. Jack frågade då helt öppet vad hororna kostade i Kambodja och vad man kunde vänta sig! Jag höll för andra gången idag på att tappa hakan och tänkte att den här äldre mannen kunde väl inte vara likadan som dom men ... Helt öppet, rakt på, bara sådär. Belgaren fann frågan som helt naturlig och började prata och sa: ”Jag skulle aldrig betala mer än 20-25 dollar (155-200:-) för en fin 18-åring som då ännu inte fått barn. Så priserna är väl som de var i Thailand för sisådär tio år sedan.” Jag trodde fan inte det var sant … Allt detta utspelar sig framför mina ögon. Sånt man bara hört talas om eller sett på Uppdrag ganskning på SVT där männen har blurrade ansikten och förvränga röster. Jack skämtar sen med belgaren och frågar om han ska med på ”The chicken house” ikväll? Han sa att Luigi skulle med, men att svensken (dvs. jag) var den enda med moral, som skulle avstå och stanna hemma. Sen skrattade han och klappade om mig hjärtligt (!). Belgaren svarade att han självfallet skulle till The chicken house på kvällen.

Efter ytterligare kanske tio minuter kom ägaren till baren. En mycket korpulent Walesare i fyrtioårsåldern ut och gjorde oss sällskap vid bordet. Efter bara någon minut så kretsade samtalet kring var man kunde få tag i bra tjejer och vad det skulle kosta, mm. Helt jävla sjukt. En riktigt skum och utomkroppslig känsla. Det kändes som om jag inte var där, men ändå var jag där. Svårt att förklara. Jag tänkte hela tiden, att det måste jag föra vidare. Berätta för alla er hemma. Det är så här det uppenbarligen fungerar. Helt öppet inför alla! Detta är ”defaultläget” bland dessa herrar, hur konstigt det än må låta.

Kvällen kom och jag tog en club sandwich i baren där vi bor och snackade med ett par Kambodjaner som vuxit upp i fångläger i Thailand, då de var födda 1980, precis efter att Pol Pot störtades. De berättade ingående om de hemskheter deras föräldrar gått igenom. Mycket intressant och skrämmande att få höra från genrationen under den som utsattes för ett av historiens största och grymmaste folkmord, mellan 1975-1979 då mellan 500 000 till 2 000000 människor miste sina liv under Röda Khmerernas våldsterror. Jag kunde inte låta bli att må extra dåligt då jag tänkte på att barnen till dessa som utsattes för dessa grymheter nu var de som prostituerade sig varje kväll för män som Mario, Jack, Belgaren och den fete Walesaren. Efter ett tag kom Jack ner i baren och satte sig vid vårt bord. Diskussionen tog då en helt annan vändning då Jack frågade dessa killar om de kunde ta honom till ”The chicken house” ikväll. Killarna sken upp och stämde in i Jacks jargong och lovade honom att de minsann skulle fixa minst en kvinna till honom ikväll. Här ser ni hur dessa nyss så sansade och djupa unga män helt växlar om och ställer upp på kunden, dvs. den med pengar, i detta fall Jack. Detta är verkligheten. Den verklighet som möter män och kvinnor i sydostasien varje dag. Som möter alla solsemestrande välbärgade europeiska barnfamiljer som årligen vallfärdar hit. Detta är verkligheten för de hundratusentals män som årligen beger sig till regionen för att utnyttja ett helt folk, en hel generation av utsatta män, men framförallt kvinnor.

Jack frågade mig en sista gång om jag ändå inte skulle med till ”The chicken house”. Jag behövde ju inte göra något, jag kunde ju bara hänga med och som han uttryckte det ”have a good time”. Jag svarade honom att jag inte ville det och tyckte att han skulle tänka både en och två gånger på de flickor som han ev. skulle träffa där. Jag frågade honom om han gjorde samma sak hemma i England som han gör här nere. Han svarade då efter en stunds betänketid att det gjorde han inte. Han tillade dock: ”Men det är inte riktigt samma sak där ...”. Jag önskade honom en trevlig kväll och gick upp till mitt rum och la mig. Många tankar flög genom mitt huvud när jag låg där. En mycket omvälvande och omskakande dag, på fler än ett sätt. Tyvärr kan jag inte ge er några direkta intryck av vare sig Kambodja eller kambodjanerna, då det som jag skrivit om ovan tagit upp hela min hjärna, som ni säkert förstår.