16 januari Koh Chang

Offroad fast ändå inte
Ännu en dag på scootern. Idag utforskades Changs östra sida och då främst den nedre delen. Vilken resa det blev! Upp och ner på vägar som en gång i tiden varit färddugliga, men som man numera knappt kommer fram på. På vissa vägavsnitt finns ingen ansfalt/betong kvar och på andra har floder av nederbörd under regnperioden slitit loss hela delar av vägen. På dessa vägar skulle jag idag ta mig fram med min lilla scooter. Ett par gånger höll jag på att vända då jag var allt för orolig för punktering, men jag valde att forsätta på min färd söderut. Jag gjorde rätt!

Efter att ha åkt ca. 40km på vägar av varierad kvalité kommer jag till slut fram till en strand som kallas ”Long beach” (varför vet jag ej då den inte är särskilt lång). Ett litet paradis där det endast finns en liten bungalowby som även har en liten restaurang. Jag kände inte till stället men efter att ha pratat med ett par tyskar där så visade det sig att denna plats är omtalad i Lonely Planet som den kanske bästa platsen på Koh Chang. Boendet och maten är svinbilligt och stranden är vacker och mycket personlig och huserar inte allt för många personer. Skälet till att inte så många hittar hit beror självfallet på att det är mycket omständligt att ta sig hit, som jag nämnde ovan. Men det var som sagt mödan värt. Jag inledde med att äta en kycklingsallad som smakade gott, och var desutom billig, endast 70 baht (ca. 16:-).

Sen blev det en egen liten del av stranden där jag läste nästan hundra sidor på min nya bok, En dessertörs bekännelse, av Joshua Key. En självlbiografi från en amerikansk soldat som desserterade från irakkriget. Mycket gripande och välberättat. Jag kom på mig själv med tårar strömmande ned för mina kinder och var då tvungen att ta en paus och tänka över det jag just läst. Har ännu inte läst färdigt boken, men hittills är den mycket läsvärd och gripande.

Vattnet här är otroligt blått, kanske det mest blåa vatten jag skådat. I detta vatten slängde jag min fryntliga lekamen ett par gånger. Skönt var det. Dock lite varmare än på västsidan, men ändå lite svalkande. Innan jag for från denna pärla lät jag en pad thai slinka ned tillsammans med en Chang-öl (90 baht/20:-) totalt. Slurp! Båda smakade underbart.

Moppeturen hem var mycket skön då östsidan ligger i skugga bakom öns berg som ligger i öns mitt och solen som sig bör ligger på västsidan på eftermiddagen. Svala vindar sköljde över min kropp som blivit varm av all sol på stranden. Mycket välbehövligt. Då min bensintank närmade sig ”E” som stär för empty, var jag tvungen att stanna på ett av de små ställen som säljer bensin (per flaska …). Jag fyllde på med två flaskor bensin (3 liter) och köpte en Coca Cola. Det hela kostade 70 baht (ca.16:-). Jag hade endast en 1000baht sedel och det visade sig att de inte hade växel på en så stor peng så ett litet problem hade precis uppstått … en av männen, en smal thaigubbe på 50 år, frågade om han kunde ta min scooter och åka och växla min tusing. Vad skulle jag säga?! Visst fick han det. Jag hade lika gärna kunnat bli av med moppen och tusingen där och då, men Thailand är inte Sverige ;-), och den smale mannen återkom efter fem minuter med växel. Han fick 20 baht för besväret, vilket fick honom att skina upp med hela det magra ansiktet.

Kvart i fem var jag så hemma igen. Kände mig inte alls motiverad till löpning idag (kan bero på dubbelpasset igår kanske), men tvingade mig själv till att byta om till träningskläder. Det blev ett halvtimmespass som inte alls var särskilt skönt. Dock skönt mentalt nu, såhär efteråt. Ikväll blir det nog en liten moppetur till den södra grannbyn för en liten thaibuffé där. Innan det dusch och rakning.