18 januari Koh Chang

Snedtramp och söta hundvalpar
Så fort jag vaknade åkte jag iväg och kollade internet. SSK torskade igen … de har inte tagit en enda poäng sen jag for, en stor besvikelse. Efter det så frågade jag en av de som jobbar på internetcafét om de kände till någonstans där man kunde byta eller köpa svenska böcker. Då jag redan avverkat 4 böcker och endast har två olästa kvar kände jag att det var dags att göra sig av med de lästa och byta mot olästa. Visst kände de till ett sånt ställe. De gav mig anvisningarna och på fem minuter var jag där och bytte två av böckerna till två nya. Sen for jag iväg med moppen. Söderut på öns västsida var det som gällde för dagen.

.Efter någon mil så såg jag att jag inte hade mycket soppa kvar så jag stannade och tankade två liter. På den här ön har man nästan inga tankstationer (inte ens såna där små som jag rapporterade om från Koh Lanta), utan här säljer de bara bensinen flaskvis. I gamla whiskeyflaskor främst. Tjejen som sålde bensinen fyllde också på. Vilken service! På samma ställe köpte jag äv en färska ananas som de delade upp åt mig. Underbart med färsk frukt varje dag om man så vill.

Jag stannade först på en liten pyttestrand, men där var jag helt själv så det kändes lite ensamt så jag begav mig ytterligare någon kilometer söderut, till västsidans sydligaste strand. En skraltig spång/bro fick man gå över för att komma fram den sista biten. Just denna stranden har ett par inhemska små restaurangliknande skjul, men annars inte så mycket mer. Jo förresten. På denna strand är det hundarna som regerar. Säkert 20-30 hundar har sin hemvist här. Inte det minsta agressiva och väldigt lata (sover 98% av tiden) och bär alla olika grad av skabbighet. Dock fanns ett par valpar, kanske 10 veckor gamla, som var så jävla söta så att man höll på att dö! Ja, ni ser ju själva här på bilden bredvid. Supersöta och jäkligt nyfikna på allt man tog sig an. På Stranden blev det förutom bokläsning och bad även en underbar lunch som bestod av stekt kyckling med basilika och grön curry. Det var svingott och jag fattar inte hur man kan få till en så god måltid i ett sånt fult skjul :-) Till efterrätt blev det en fruktdrink som bestod av färsk mango och citron/lime. Mycket läskande!

Jag kände att det vid tretiden började räcka så jag satte mig på moppen och körde hem. En knapp halvtimme senare var jag hemma. Laddad för löpning bytte jag om och gav mig ut. Det kändes strålande och jag kunde för första gången springa på lite, vilket jag inte prövat hittills. Efter nio minuter så viker jag av på en grusväg som leder i riktning ner mot stranden. Precis som jag vikt av vägen hör jag ett metaliskt ljud som först är en smäll och sen ett skrapande ljud. Jag hajjar till och vänder mig om och fattar direkt att någon har smält med sin moped/motorcykel. Jag antar att jag blir lite chockad och i samma sekund som jag ser mopeden glida vidare på vägbanan (detta är en bit från mig så ni behöver inte vara oroliga) så trampar jag snett och faller till backen! Inte lite snett heller, utan ordentligt! Jag känner direkt att foten min fått sig en ordentlig smäll men känner samtidigt att jag måste upp på fötter för att se om jag kan hjälpa till vid trafikolyckan. Jag pallrar mig upp och har svinont i hela yttersidan av min vänsterfot, men haltar mig bort mot olycksplatsen. Jag förbereder mig på det värsta och ser först moppen som kanat på vägbanan ca.20 meter och sen ser jag föraren. En kille på kanske 20 år, thailändare som precis rest sig upp och kollar sin kropp efter skador. En kvinna på en annan moppe stannar och frågar hur han mår (antar jag då det var på thai). Han lyfter på sin tröja och verkar ha fått sig ett litet skrappsår på sidan av magen. Thats it! Snacka om änglavakt. Ingen hjälm hade han, men lyckades på något konstigt sätt klara sig, i stort sett, helskinad ur denna olycka. Jag insåg då att jag var den som skadades mest vid denna olycka, fast än jag var kanske 10-15 meter från olycksplatsen. Min stukning var med största sannorlikhet värre än hans skrubbsår. Han satte sig på moppen och körde iväg. Den såg lite skev och ramsne ut. Men han var dock helskinnad. Jag linkade mig hem och känner just nu hur foten min bultar och gör riktigt ont. Trist, nu när det kändes som att jag kommit igång med löpningen. Tänkte även på att jag faktiskt befunnit mig på den plats där han körde omkull ungefär 4-5 sekunder innan … kanske var det även jag som hade änglavakt idag och kanske är en stukning/spricka i foten ett billigt pris att betala i slutändan.