22-23 januari Sihanouk ville

Bland sopor, mutor och nästan gratis öl
Igår morse, klockan 08:00(torsdag) kom en skraltig gammal buss av japanskt snitt och hämtade upp vid det guesthouse i gränsstaden Koh Kong som jag hade spenderat natten i. Färden blev kort då det visade sig att vi skulle byta till en större och finare buss vid något som skulle föreställa en busstation. Väl ombordstigen på den nyare och modernare bussen som skulle ta mig till Sihanouk ville upptäckte jag att luftkonditioneringen var fullt påslagen och att mitt ventillationsfilter var trasigt. Där fanns inte längre något reglage utan den kalla luften sprutade med full kraft rätt ner på mig. Då bussen var full kunde jag inte heller byta plats. Nåväl, ett i-landsproblem kan tyckas så jag la inte mer tid eller kraft på det. Resan till Sihanouk ville tog lite drygt fem timmar på rätt dåliga vägar, även om man i år precis färdigställt hela sträckan (230km) vilket numera innebär att man inte behöver ta små färjor över floderna som rinner från bergen och ut i Thailänska gulfen.

Väl framme i Sihanouk ville lejde jag en kambodjansk kille som presenterade sig som Li och var i min ålder som på sin motorcykel skjutsade mig till ett enkelt hotell som jag hört skulle vara prisvärt och bra. Jag märkte direkt att trafiken här är betydligt lugnare än i Thailand, vilket innebar att jag i alla fall kände mig lite lugnare där bak på Li´s motorcykel. Väl framme på hotellet bytte jag om och tog en promenad och den första person jag stöter på är den tyske jazzmusikern, Alexander, som jag bodde granne med på Koh Chang. Det visade sig att han bodde på hotellet som låg vägg i vägg med mitt hotell. Ett kärt återseende och vi bestämde att vi skulle äta ihop senare på kvällen och kanske ta ett parti biljard. Jag gick vidare men kände snabbt att det inte skulle funka att gå särskilt långt då min fot gör ont vid varje nedtramp. Så efter ett par hundra meter haltade jag mig tillbaka till hotellet. Känns jäkligt surt och tråkigt att inte kunna röra sig fritt så jag gick och satte mig i hotellbaren och beställde en baguette (ni vet Kambodja är ju en fd. Fransk koloni …) och en öl. Snackade lite med ett par australiensare som bodde på samma hotell och de var riktigt nöjda med boendet. De tipsade mig om en strand som de tyckte att jag skulle åka till på fredagen. Jag tackade för tipset och gick upp och tog en siesta.

På kvällen mötte jag upp Alexander (jazzkillen) och på hans motorcykel tog vi oss till en restaurang som hette ”The fat cow” och det visade sig vara en riktigt bra restaurang med god mat. Efter det åkte vi till en bar och spelade 3 omgångar biljard. Jag vann den första men förlorade sen två i rad. Biljard är inte min starkaste sport (om man kan kalla det för det?), men kan vara kul ett litet tag över ett par öl. Efter det gick jag hem och sov. Kände mig lite tung i huvudet. Bara inte jag drog på mig en förkylning av den där förbannadre luftkonditioneringen, var det sista jag tänkte innan jag somnade.

Klockan åtta vaknade jag av att en hund stod och skällde utanför hotellet. Jag kände direkt att jag hade dragit på mig den där förkylningen som jag var rädd för dagen innan. Typiskt! Det ska inte få sätta köppar i mina hjul tänkte jag och gick ner till receptionen och betalade för ytterligare en natt (5$ natten, dvs.40:-) och hyrde en lätt motorcykel (125cc) som såg ut som en moped. Sen bar det av mot strandne. I Sihanouk ville finns det 3-4 olika rätt stora stränder, men de ligger rätt utspritt. Jag bestämde mig för att åka till den som låg längst bort. Efter 15-20 minuter var jag framme. Stranden var helt tom, med undantag för några kambodjaner som höll sig i skuggan under palmträden medan deras barn lekte i vattnet. Vackert som bara den om det inte vore för all nedskräpning!!! Jag har aldrig sett en nedskräpning av denna kaliber någonstans tidigare. Man slänger allt efter att man användt det. Rätt på marken, gatan eller i vattnet. Nu hade jag tur då vattnet här var relativt skräpfritt och likaså strandne, medan området bredvid stranden bokstavligt talat såg ut som en soptipp! I denna ”soptipp” gick ett trettiotal vita kor och betade och rotade bland skräpet. Jag slog mig ned på stranden och började läsa. Mitt huvud kändes nu ännu tyngre och min näsa hade börjat rinna. Helvetes skit. Först gör jag illa foten ordentligt så att jag inte kan springa eller gå längre sträckor och nu denna förkylning. All tur jag känt tidigare verkar vara som bortblåst. Snart kommer väl en ordentlig magsjuka på allt det här … Efter en och en halv timme gav jag upp. Det gick inte att sitta i solen och kanske förvärra förkylningen med eventuell feber också. Jag tog motorcyklen och åkte iväg. Nu skulle jag utforska landsbygden tänkte jag. Efter tio minuters körning tog vägen slut. Så var det med det utforskandet :-)

Lunchen intogs på en strandrestaurang på en strand ett par kilometer från den stranden jag nämnde ovan. En cheeseburgare med pommes fick det bli. Såg på nyheterna igår att fågelinfluensan tydligen kommit till Kambodja igen och kände inte således särskilt starkt för kyckling. Det smakade helt OK och jag parkerade mig under ett parasol på denna stranden. Nu började jag känna mig bättre vilket fick mig på bättre humör. Jag köpte en härlig fruktpåse av en försäljare på stranden som bestod av ananas, dragon fruit, mango, vattenmelon och banan. Allt färskt från de lokala odlarna. Slurp! Efter denna deilkatess mådde jag ännu bättre. Dagen hade vänt från halvdålig till bra. Härligt! Jag spenderade sen resten av eftermiddagen där under parasolet läsandes den mycket intressanta, om än något tunga, Al-Qaida och vägen till 11 september, av journalisten Lawrence Wright. Som förövrigt fick det åtråvärda Pulitzerpriset för just denna bok.

På vägen hem till mitt hotell såg jag en riktigt rolig syn! En polis hade stoppat en man som hade överlastat sin pick-up om man säger så … ni kan döma själva av bilden högst up i detta blogginlägg. Det intressanta var att se hur den här mannen helt öppet försökte muta polismannen genom att gå bakom honom och trycka ner ett par sedlar i dennes bakficka. Polismanne blev irriterad och tog bort mannens hand och sedlarna. Jag tror att han sneglade åt mitt håll och såg att jag stod och fotograferade. Kanske spelade det in i hans val att inte ta emot mutan. Oavsett vilket var det rätt roligt att se, men samtidigt tragiskt att se att korruptionen är så utbredd som den är. Men det hör ett fattigt land som Kambodja till, tyvärr.

Ikväll vet jag inte vad som händer. Kanske tar jag det bara lugnt och går ut på någon av restaurangerna i närheten och äter något och tar en öl eller två. Mina intryck av Kambodja hittills är: Billigt så inihelvete (se nedan) smutsigt så inihelvete (läs ovan) och framförallt fattigt som bara fan! Det är rent obehagligt att se hur illa ställt vissa familjer har det. Detta är en nyttig erfarenhet för en västerlänning att se och man känner sig illa till mods då man inser att livets lotteri för mig innebar Enhörna och en trygg uppväxt, när det lika gärna hade kunna varit en liten by i Kambodja där jag inte ens haft tak över huvudet.

Prisex:
En öl= 3.50:-
Boende= 20:- till 60:-/natten
Mat (ex. Kyckling och ris)= 5:-
Mat (hamburgare + pommes) = 15:-
Mat (hummer som säljes av strandförsäljare)=8:-/st
Hyra moped/motorcykel = 35:-/dag