01 februari 2009

1 februari Saigon


Gamla minnen och massor av skratt
Gårdagskvällen och natten innehöll en stor överraskning! Kvällen inleddes med att jag träffade en tysk kille som är bosatt i Singapore. Vi satt utanför en restaurang och tittade på trafiken och drack öl. Låter kanske inte som världens roligaste aktivitet, men jag kan lova er att det är riktigt underhållande. Vi snackade om utbildningssystem och så lite världspolitik som det lätt blir vid internationella möten som dessa. Efter att ha klämt ett par god Vietnamesiska öl begav vi oss till en av de många ölrestauranger som finns här. Egentligen är det inga restauranger utan helt enkelt ett lite större hål i väggen där man placerat ut en massa billiga plaststolar och bord och här kan mna alltså köpa en sak. Billig öl. Personalen, som också bor på samma plats som ölrestaurangen är belägen trycker ihop sina gäster till ett maximum, vilket nästan alltid innebär intressanta möten med människor, som man annars aldrig skulle ha delat bord med. Vi blev placerade vid samma bord som tre killar från England. Två av dessa var från Spalding och en var från Manchester. Inget märkvärdigt med detta, kan man tycka, men nu är det som så att den förstnämnda orten endast ligger ett par mil utanför Peterborough, som ju är min svåger Nathan och svägerska Karins hemstad. Självfallet så kretsade vårt samtal kring just denna stad.

Vid elvatiden frågar engelsmännen om vi (tysken och jag) vill hänga med till ett ställe som ligger högst upp på hörnet på gatan där jag bor. Visst ville vi det. Det visade sig att stället är en slags konceptnattklubb/restaurang, där själva baren/restaurangen ligger på 5:e våningen, medan själva nattklubben ligger på andra våningen. Inget jätteställe utan ett rätt litet ställe, men det skulle visa sig vara väldigt trevligt. På femte våningen var det 2 for 1 som innebar att vi blev lite mer onyktra ju längre tiden gick och medan vi drack fler och fler öl så blev diskussionerna kring Islam och västs påverkan på tredje världen allt intensivare. Dock hela tiden på en nivå där det är högt i tak och med en intellektuell approach. Engelsmännen, och då framförallt den ena som var lärare, hade flera bra poänger i sitt sätt att debattera och argumentera. Vid halv ett gick vi ner till den lilla nattklubbsdelen. Väl där blev det lite barhäng och lite dans på dansgolvet. Vid tvåtiden känner jag att jag skulle tacka för mig och styra min kos hem till sängen så jag sa hej då till tysken och engelsmännen och vände mig om. Min blick mötte en blick och ett ansikte som jag först inte kunde placera, men som samtidigt tittade rakt in i mitt och jag kunde se att han kände precis samma sak då han såg på mig. Min hjärna gick på högvarv och poletten trillade ner, men ändå inte. Kunde det vara sant!?

Framför mig står Ronny Larsson, en kompis från de övre tonåren i Södertälje och bredvid honom står Henrik Bodlund som också är en god gammal vän. Minerna mellan oss tre i denna situation var helt mållösa. Här har jag inte träffat en enda svensk under mina två dagar i Saigon och de första två som jag träffar är två gamla härliga vänner!!! What are the odds!? Vad fan gjorde dom här, och de tänkte precis likadant! Jag hade ingen aning att dessa herrar var på resa, och de kände heller inte till min resa. Vi kramade om varandra och satte oss vid ett eget bord och var helt överrumplade av situationen. Här har jag varit på resande fot i en månad och inte träffad en enda som jag känner eller är bekant med, och så träffar jag två vänner. Det äer inte mina bästa vänner, eller heller ej vänner som jag umgås särskilt mycket med. Men varje gång vi träffas har vi jäkligt kul och trivs mycket bra med varandra. Vi beställde in drinkar och strax efter tre lämnade Bodlund oss för att gå hem till bingen. Jag och Ronnyg gick vidare och satte oss på en restaurang som forfarande var öppen. Där satt vi i Saigonmorgonen och pratade gamla minnen och om livet i allmänhet. En riktigt härligt stund och vid halv fem gick vi hemåt och bestämde att vi skulle ses vid niotiden och hitta på något alla tre under måndagen. När jag la mig log jag för mig själv över denna mycket roliga och uppskattade överrasnkning som detta möte var. Riktigt roligt att träffa just dessa herrar då jag verkligen tycker mycket om att skratta i deras sällskap.

Klockan ställdes på 08:50 och då jag vaknade kände jag verkligen av gårdagsnattens öl och drinkar. Jag tog mig dock upp och ställde ig i en välbehövlig kall dusch. Efter det gick jag över till Ronny och Bodlund och väckte dessa herar. Det visade sig att de bodde i grannhotellet. Världen är lite ;-) Vi tog en promenad på ett par kilometer till en stor park där det finns tennisbanor, fotbollsplaner och en pool som är öppen för allmänheten. Vi spenderade sen halva dagen vid denna pool pratandes om ditten och datten och bara njöt av sol och skratt. Vid halvtvåtide var de tvungna att gå då de skulle med ett plan till Bangkok som gick vid 4-tiden. Vi kramades och sa farväl och bestämde att vi skulle ta en kväll fram i mars och kolla på bilder från våra respektive resor. Med de orden skildes vi och jag begav mig till en av stans största marknader för att kolla in utbudet av billiga kläder och för att titta på folk (min största hobby).

Marknaden var full av liv och rörelse och jag blev stående framför en fiskförsäljare som bara hade levande varor till salu. Mycket fascinerande att se hur kunderna valde krabbor, räkor och fiskar av alla olika storlekar som hon sedan klubbade ihjäl och sen fileéade eller styckade. Inte fullt lika trevlig var den jätteråtta som jag såg springa runt bland ötterna på fiskförsäljarna!!! Nu är det inget problem då fisken är levande, och helt färsk då den levereras till kunden, men det ger ändå inte det mest aptitiliga intrycket om man säger så. Jag kollade in lite billiga kläder men köpte inget. Var inte särskilt imponerad av kvlatitén av det jag såg, men jag vet att det i downtown Saigon finns ställen där kvalitén är bra, därför väntar jag med inköpen tills jag far dit med Anna på onsdag.

Om två dagar har jag sällskap här nere. Det ska bli riktigt härligt och jag längtar verkligen. Ikväll blir det lugnt. Mycket lugnt.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Bror
Häftigt att du träffade några bekanta där. Jag kan tänka mig att det kändes riktigt bra så här när du farit runt en hel del själv.
Hoppas du och Anna får det riktigt härligt de sista veckorna - viket jag är övertygad om att ni får.
Kram
Syrran:-)

Anonym sa...

oops det där lät inte så bra, jag menade förstås de sista veckorna där../Syrran:-)PS.familjen hälsar

Anonym sa...

Nähä, träffa ni killar från Spalding? Där har jag varit många gånger, har kompisar därifrån! Måste visa Nathan bilderna när jag kommer hem, är juh i Sverige nu å har sovit på din sida av sängen i två nätter nu. Igår var det Johannas möhippa vilket var jättekul! Imorrn flyger Anna ner till dig, jag är superavis! Satt å kolla på kartan idag med Per å Johanna å tipsa om vad som var bra å vad som inte var bra!

Ta hand om er!

Kram.

Anonym sa...

Säger bara: Bodlund, Bodlund, Bodlund!!!

Anonym sa...

Helt otroligt att du träffade Ronny och Bodlund! Fasiken vad kul!

/Mange N