7 februari Mui Ne

Upptäcksfärd bland kor och svastickor
Nattens sömn var riktigt dålig. Tyvärr var inte skälet vild älskog utan myggor som bet sönder Anna. Mig gillade de inte, men de förstörde däremot min nattsömn. Jag vaknade kvart i fyra imorse av att Anna var förbannad på myggen och fällde ner det myggnät som finns ovanför sängen. Hon somnade direkt, jag däremot kunde inte somna. Jag slog på teven och kollade in gamla boxningsmatcher och ett program på Discovery Channel om infödingar på Indonesien. Intressant, men jag ville helst sova. När inte detta gick så tog jag med mig kameran och gick ned till stranden och såg solen vakna över fiskebyn som ligger norr om där vi bor. Mycket vackert och stilla. Det rådde dock mycket mer aktivitet än jag kunde anat här på morgonkvisten i Mui Ne. På stranden sprang hundar och busade med varandra och några få mycket morgonpigga turister tog en morgonpromenad i strandkanten. Ute till havs var fiskebåtarna, främst små räktrålare, på väg in till hamn efter nattens fångst. Varje gång som jag vaknar tidigt, oavsett var jag befinner mig, känner jag en vällust i hela kroppen. Efter detta möte med morgonsolen strax innan sexsnåret gick jag in och somnade som en stock. Vi vaknade sen båda två av väckarklockan då klockan var 9:30.

Idag var dagen då vi hade bokat en moppe som vi skulle ta oss runt och utforska omgivningen med och klockan kvart över tio, efter en god och lätt frukost, hämtatde vi ut vår röda Yamaha 125cc. Vi begav oss norrut då vi fått information om att allt som var sevärt låg i det väderstrecket och det visade sig vara helt rätt. Efter tio minuter kom vi fram till själva byn med namnet Mui Ne som är en by helt uppbyggd på fiske. Synen som möter en då man kör in i byn är magnifik och sagolikt vacker. Hundratals fiskebåtar i alla storlekar (utom de största) ligger huller om buller i bukten där byn är belägen. Vi stannade ett slag och njöt av utsikten innan satte oss på moppen/motorcykeln och tog en tur i byn.

Precis utanför byn möts vi av väldiga röda sanddyner och vi stannar givetvis vår färd och går upp i denna lilla öken. Det är varmt som fan i sanden och vi har hela tiden följe av en liten flicka på kanske sju år som erbjuder oss en liten stjärtlapp som vi kan åka med ner för dynorna. Till slut får hon ta ett kort av oss och för besväret får hon 2000 dong (1 kr). Hon verkade nöjd och gick sedan sin väg. Törstiga köpte vi oss sen varsin vattenflaska i en butikerna som byggts upp i anslutning till dessa mäktiga dynor.

Vi fortsätter norrut och slås av hur lite trafik det är. Det är i och för sig skönt, men något förvånade, då detta är en plats som borde vara full av turister, men som tur är har den stora massan ännu inte hittat hit. Vi kör förbi långa vackra stränder utan en enda människa, vi kör igenom ett landskap som inte liknar något vi tidigare sett. Ökenlandskap varvas med djungel som i sin tur varvas med ett landskap som bäst kan beskrivas som savann. Lägg där till boskap som vandrar lite varstans och som jag nämnde tidigare, väldigt lite trafik. Vägarna är överlag mycket bra och jag misstänker att detta område är förberett på en stor exploatering inom en snar framtid. Totalt kör vi över fyra mil innan vi kommer fram till helt kritvita sanddyner som ligger i anslutning till en liten insjö, ett par kilometer från havet. En märklig, men vacker syn.

På hemvägen stannar vi vid en begravningsplats och håller på att tappa hakan. Varje gravplats är prydd med ett hakkors (!), som i detta fall självfallet är ett solkors som på något sätt ska hedra de döda som ligger i sina små tempelliknande sarkofagkistor. För en västerlänning var detta en riktigt makaber synd. För buddistiska vietnameser är det förmodligen den naturligaste syn som finns. Tänk så olika vi är ;-)

Vi kommer hem på eftermiddagen och lägger oss på varsin solstol vid stranden och somnar direkt. Inte bara sjön suger musten ur dig. Det gör även solen. Efter vår siesta tog vi en liten tur med moppen/motorcykeln innan vi nyss lämnade tillbaka den till uthyraren. En mycket bra dag löper mot sitt slut och både jag och Anna såg idag miljöer som slog oss med häpnad. Det är inte var dag som det händer!