9-11 februari Mui Ne/ Hoi An

På räls norrut motskräddarstad
Vi avslutade vår vistelse i Mui Ne med solbadande för att klockan tre ta oss med jeep de tre milen som skiljer Mui Ne från tågstationen i Muong Man. En riktigt långsam och bumpig väg som höll på att sluta med att vi inte kom fram i tid till tåget som avgick 16.26. Vid tågstationen träffade vi ett danskt kvinnligt par med två barn som var alldeles kolsvarta, då de var adopterade från något afrikanskt land. De vietnamesiska barnen hade aldrig förr skådat svarta barn vilket resulterade i att de stod i en klunga runt de två danska pojkarna och pekade för att även sen gå fram och känna på dem! En makaber syn som var talande för hur isolerat detta land på vissa sätt fortfarande är.

Väl ombordstigna går vi till vår sovkupé där det förutom oss är två vietnamesiska män i medelåldern. Shit, tänkte vi. Ska vi dela denna lilla yta med två rökande chip choppar … ;-) Som tur var, steg de av på första stoppet vilket innebar att vi hade hela kupén för oss själva. Att åka tåg i Vietnam var riktigt intressant och en kul upplevelse som vi båda kan rekommendera. Det går inte särskilt fort, men det känns tryggt och standarden är helt OK. Jag skulle jämföra den med svenska tåg på, låt säga, åttiotalet. Maten ombord, var väl sådär, men vi köpte på oss en massa snacks som vi tryckte i oss samtidigt som vi spelade Yatzy. Förutom det blev det bokläsande och ljudbokslyssnande. Den efterföljande sömnen var bra och vi sov väl mellan 5-6 timmar vilket måste ses som rätt bra under dessa omständigheter. Efter drygt 13 timmar var vi framme Da Nang och blev rätt häpna då vi steg ut i regnet. Mitt första regn på sex veckor.

Tillsammans med nio andra turister satte vi oss i en skabbig minibuss och åkte de tre milen som skiljer Da Nang och Hoi An åt. Lanskapet är lite annorlunda och det känns att vi åkt en bra bit norrut. Chauffören släppte av oss på vårt hotell, Green Field, klockan halv åtta och en kvart senare var vi incheckade. Eftersom det var Annas födelse dag så grattade jag henne med presenter (konsertbiljetter, två DVD-boxar och brakmiddag). Tyvärr var vädergudarna inte på vår sida denna bemärkelsedag, vilket gjorde oss lite ledsna. Vi gav oss ut på byn (som i själva verket är en stad med 75 000 invånare) och trängdes med ortsbefolkning och en massa turister. Mitt första intryck var inte det bästa. Allt bra jag hört om denna plats sågs inte att finna någonstans! Regningt, trångt och en jävla massa butiker som alla såg exakt likadana. Inte min kopp te. Anna däremot verkade gilla det hela, så medan jag gick hem och tog en tupplur, sonderade hon affärsläget. När hon kom hem vid lunhtid hade hon redan hunnit vara hos flera skräddare och bl a beställt en jacka/kappa och tre klänningar samt låtit tillvekra ett par skräddarsydda sandaler!!! Helt galet. Jag överraskade Anna med ”champagne” och födelsedagstårta, vilket uppskattades varmt.

Sen eftermiddag begav vi oss in i staden igen och åt en helt underbar middag som bestod av vitlöksmarinerade grillade snäckor (smakar som musslor fast godare), vårrullar gjorda på skaldjur, vitlöksbröd, vitlöksgratinerade räkor med nudlar och grönsaker samt grillad krabba (Anna valde ut en söt krabba som de tog kål på, endast för hennes skull …). Mycket vitlök som ni ser. Men jävlar vad vi var nöjda med denna brakmåltid. Till maten avnjöts en flaska rött och mineralvatten. Lite runda om fötterna gav vi oss sen hem och sov sött efter denna långa dag. Från att först varit negativt inställd till Hoi An (främst pga. trötthet och vädret skulle jag tro) har min uppfattning nu gått mot att bli ännu mer positiv.

Idag (11 februari) ställde vi klockan på halv nio och gick upp och åt en riktigt god och fräsch frukostbuffé här på hotellet. Vid tiotiden hyrde vi cyklar (1$/dag) och åkte in för att hämta Annas klänningar. De var riktigt fina, men finast var nog ändå hennes kappa/jacka. Vi cyklade sen hem till hotellet och hämtade våra badkläder. För idag var vädret betydligt bättre, vilket för vår del skulle innebära stranden. Lite drygt två kilometer till stranden var ingen match på våra sega damcyklar av lite omodernare modell. Stranden var riktigt stor (12 mil strand!!!, en av Asiens längsta sandstränder) och vi fann ett par sköna solstolar som vi degade i mest hela dagen. Till en av nackdelarna med strandliv i Vietnam hör alla säljare, som kommer i parti och minut … men om man exkluderar dessa var stranden perfekt! Ikväll blir det middag på någon av alla de mysiga restauranger som serverar fisk och skaldjur.