24-25 februari - Punta del Este

Rätt tidig uppstigning och taxi till busstationen. Det slår oss hur väl utbyggda bussnäten är i Argentina och nu Uruguay. Bra logistik och överkomliga priser. Busstationerna är stora och känns säkra även om slumområden verkar omge dem som ju är vanligt kring stationer av olika slag i storstäder. Bussresan österut mot atlantkusten tar ca. två timmar och det finns mycket att titta på längs vägen. Vi åker bland annat förbi Montevideos nyinvigda internationella flygplats med en mäktig välvd marmorliknande huvudbyggnad. Vegetationen påminner en del om den jag såg i Kambodja, med mycket grönska som varvas med fält, träskmark, småbyar och sanddyner. När vi väl kommer fram till kusten slås vi av de mäktiga breda stränderna som breder ut sig. I horisonten ser man även de stora hotellkomplexen som blivit signifikanta för detta Sydamerikas Monte Carlo.

Bussen stannade mitt i centrum och vi tog därifrån en taxi till hotellet som vi bokat. Som tur var låg inte vårt hotell i stadens mitt utan kanske 2,5-3km utanför i ett skogsområde fyllt med riktigt fina och mycket charmiga villor. Hotellet i sig visade sig vara en fullträff med fräscha rum och direkt utgång till poolen och bara ett par hundra meter ner till den milslånga stranden. Vi checkade in och tog oss sen ut på en promenad för att utforska området kring hotellet.

Nedanför hotellet ligger ett före detta kasino som förmodligen strök med i krisen som drabbade Argentina, och därmed även Uruguay för tio år sedan. Spöklikt att se taket börja förfalla och samtidigt se att det inte för allt för länge sedan varit full fart och aktivitet på platsen. Min fascination för övergivna platser fick sig en rejäl dos. En viss aktivitet sker dock i det gamla casinot och jag misstänker att man så sakteliga försöker ordna upp det på något sätt. Vi vandrade sen igenom ett av de mäktigaste villaområden vi någonsin sett. Inte mäktigt för att alla villorna skulle vara flådiga, däremot mäktigt för att husen är helt unika. En del hus ser ut som tagna ur smurfarnas värld, medan andra ser ut som hollywoodhus, medan vissa ser ut som borgar och andra som konstnärliga projekt. Riktigt inspirerande och kul att promenera och titta på alla arkitektoniska kreationer. De vilda papegojorna (ev. stora undulater) bidrog till en underbar inramning


Åter vid hotellet åt vi en lättare lunch och lade oss tillrätta vid poolen. Det lite mulna vädret hade övergått i solsken så solsängsläge intogs mellan 15-18:30. Tiden är en timme före argentinsk tid så solen är uppe längre här, vilket verkligen gör skillnad. Jag hann även med ett bra löppass på nästan femtio minuter under eftermiddagen. Höll dock på att skita i byxan då jag inte uppfattade två pitbullliknande hundar som helt plötsligt sprang emot mig för att leka. Som tur var hann jag se dem i tid och stannade och fick dem att intressera sig för varandra istället för mig. På kvällen kollade vi in slutet på den nya Sherlock Holmes-filmen och vi var båda nöjda med filmen som helhet. Middagen åt vi på hotellets restaurang och smakade mycket bra. Till denna måltid avnjöts en utmärkt flaska Uruguayansk vin. Det känns som om portionerna här i Uruguay är något mindre än i grannlandet Argentina. Vilket kanske i och för sig är av godo för oss efter allt flottande de senaste veckorna …

__________

På morgonen var det riktigt mulet och vi kände oss lite besvikna på vädret. Vi bestämde oss ändå för att ta en promenad in till Punta del Este och kika in denna luxuösa casinostad. Även om solen inte skiner är det ändå rätt varmt och troligen en bit över 20-gradersstrecket. Vi tog en brunch och gick sen ner till stadens berömda hamn för att där kolla in lite människor och för att kika på lite fina båtar. Visst fanns där en massa båtar, men inget imponerade så mycket på oss som de vilda sjölejonen som simmade in i hamnen och fram till kajen och oss nyfikna åskådare. Att stå på armlängds avstånd med dessa imponerande varelser var en mäktig känsla och verkligen en av vår resas absoluta höjdpunkter.Vi dröjde oss kvar vid dessa djur ett bra tag innan promenerade ut på udden som utgör Uruguays östligaste punkt. Mycket blåst innebar många saltstänkta droppar över oss från havet som slog in över piren där vi gick. Samtidigt som vi vek av hemåt hotellet började solen tränga fram genom molnen och väl hemma var det strålande sol. Den långa promenaden på uppemot en mil kändes en del i fötterna då både jag och Anna bar tofflor. Nu fick vi i alla fall vila vår ömma fötter vid hotellets pool där vi hängde resten av dagen. På kvällen blev det liksom kvällen innan middag på hotellets restaurang.