Döda Fallet (recension)

Så har då äntligen Vapnets nya platta Döda Fallet anlänt på hallmattan. Som ni läst tidigare här vet ni att jag är ett stort fan av detta popband med sina rötter i Östersund. På förra plattan gjorde man upp med sin hemstad Östersund och det var så på många sätt jävligt bra, men jag tror fanimej att detta till och med är bättre.

Vad är det då som gör denna platta så lyckad i mina öron?

1. De vågar vara (ännu mer)politisk, vilket är jävligt ovanligt i dagens musiksverige.
2. De låter sig produceras i studion av Mattias Glavå (som bl a producerat lysande Anna Järvinen).
3. Martin Abrahamssons fina fingertoppskänsla i texterna där han balanserar mellan det banala och det jävligt sanna i sina texter.
4. Martin Hanbergs sång har alltid tilltallat mig och låter här bättre än någonsin. Att sjunga molltexter i durarrangemang är en konst som han behärskar mycket väl.

Favvotextrad får bli:
Tjugo år, entreprenör, ryggen dunkas tills den nästan går av, någon annans rygg gick till slut av, sedan fanns ingenting kvar.

Seså, spring iväg till skivbutiken.

Den är värd varenda öre(prisex. 119:- på CDON)!