Jag har nu sett Se upp för Dårarna som är Helena Bergströms regidebut. Jag hade väl förväntat mig en feel good film som var trea ... jag blev besviken, milt beskrivet.
Filmen vill ta upp frågor som rasism, rättvisa, socialt patos, orättvisor, svek, kärlek och familjeproblem ... och den lyckas inte med något av det. Skälet till detta misslyckande är att det pressas in för mycket i berättelsen och många är tillfällena då man inte vet om det gått en dag eller en månad mellan scenerna i filmen. Detta kan bero på att det är ett svagt originalmanus, men jag tror att det delvis även kan bero på Bergströms ovana att regissera. Skådespeleriet är mycket ojämnt och här blandas det hejvilt mellan amatörmässiga framträdanden, till några mycket bra medan andra lider av överspel å det grövsta. Det sistnämnda gäller framförallt Rakel Wärmländer och Dan Ekborg som inte är det minsta trovärdiga.
Filmens största problem är dock de sista 20 minuterna som är så kassa att man vill titta bort. Sockersliskigt och pretentiöst ...
2 kommentarer:
Jag tyckte om den här filmen. Tyckte den var mysig och att skdespelarna var riktigt bra.
Smaken är som baken ... ;-)
Skicka en kommentar