18 december 2008

Tappa-bort-klockan-fenomenet

Har ni varit med om att tappa bort något ni tycker om, exempelvis en klocka, för att sedan hitta den? Jag kallar det för "tappa-bort-klockan-fenomenet" och detta fenomen är rätt vanligt. I alla fall för mig som är en slarver av rang ... Många känslor hinner komma till en när detta inträffar. Först blir man lite förvirrad över att ha tappat bort något. Sen blir man arg på sig själv. Och sen blir man ledsen över att man förlorat något man tyckte om och som kanske kostar en hel del att införskaffa på nytt. Slutligen blir man lycklig när man hittar tinget. Det känns som att man får något, fast man haft det hela tiden. Utan att man visste om det! En härlig känsla som hände mig idag senast. Nu kanske ni undrar vad det var som var så viktigt och som framkallade lycka hos mig när jag fann det. Det var en mycket viktig nyckelknippa som hade krävt en hel del effort från mig för att återskapa.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det där känner jag igen. Man blir lika glad varje gång!

Anonym sa...

Tänk att det kan kännas likadant med lyckan. Att om man tappar den och sen finner den åter så känns det långt större än den gjorde innan du tappade den... Men förslusten i sig kanske är helt nödvändig för att den ska kunna behålla sitt värde. Jag menar, vad är Gräddnougaten utan sin antikrist Romrussinet!?!

Borv sa...

"Jag menar, vad är Gräddnougaten utan sin antikrist Romrussinet!?!"


HAHAHAHA ... Visst är det så. Mycket bra sagt. Och visst är det så som Nickan säger att man blir lika glad varje gång. Man behöver fanimej tappa bort något som betyder något för en ibland, för att uppskatta det på nytt. En skön känsla.

Per och Lotta sa...

Tänkte bara säga GOD JUL tillbaka! Kul att du tittar in på vår blogg ibland. Själv har jag just läst om "the Broman´s" äventyr i B A. Dom verkar ha det rätt bra...
//Lotta