Första december - det var annorlunda förr

Idag är det så den första dagen i en av de bästa månaderna. Som barn var det den absolut bästa av månader då man visste att julen väntade där på den andra halvan. Vägen dit var underbar och fylld med uppspelthet och förväntan. Julkalendern på teve, lucia och adventsfirande i skolan och sen även ett jullov som pricken över i:et. December var verkligen en ren njutning då man var barn.

Dagen innan julafton var en av favoritdagarna. Jag minns hur jag fick gå ut från köket medan mamma slog in paket. Jag minns hur jag smög utanför huset (stängde ytterdörren mycket försiktigt) och kikade in genom köksfönstret för att kanske få en liten glimt av det som mamma slog in. Det var en tudelad känsla eftersom man ville se vad man skulle få, samtidigt som man inte ville det. Sen kom julafton som alltid var årets i särklass bästa dag. Den kändes oerhört lång och man väntade och väntade på att Kalle skulle börja och sen väntade man på att julmiddagen skulle ta slut för att sen få sina julklappar. Jag minns att jag verkligen trodde på tomten som barn. Kanske fram till femårsåldern i alla fall. Sen såg jag hur min farbror Bertil slängde tomtemasken och kläderna bakom vår syrénhäck och just i det momentet slutade jag tro på tomten. Men julen förblev magisk ändå.

Numera är julen mer en trevlig tillställning som innebär ett naturligt avbrott i vardagsstressen för de flesta, men även det är ju bra. December kanske inte längre är min favvomånad, men den är i alla fall en av de bättre.


Just det! Vi har ju även nyår i december. Det är i alla fall roligare som vuxen än som barn :-)