Omvälvande, men förnuftigt?

I veckan fick min sambo upp ögonen för ett hus (!!!) som hon fattade tycke för. Eller det är för milt uttryckt, hon föll pladask för detta hus kan jag säga utan att ljuga. Ett jättefint hus i ett område vi tycker om. Problemet är att vi inte planerat in något husköp den närmsta tiden, vilket ju då ställer till det rejält.

När jag först fick höra om detta hus var jag negativt inställd och såg bara allt negativt, men beslutade mig för att ändå träffa mäklaren för en visning. Huset var riktigt fint på alla sätt och vis. Visst behövdes en del investeringar göras (badrumsrenovering samt vindsisolering), men i det stora hela så var huset i ett mycket bra skick. Lägg sen till att det är ett vackert hus med en bra och enkel tomt, vilket passar oss utmärkt. Mina känslor efter visningen var den att det kanske inte vore så dumt med ett hus efter allt ändå. Jag satte mig ned med min bäste vän och vände och vred på frågor som rörde ekonomi och huset samt känslor kring hela beslutet. Jag stängde sedan in mig en timme och bara tänkte och kände efter och kom fram till att jag/vi just nu inte känner 100%-igt för att flytta till ett hus. Skälen är många och kan summeras så här:

- En tredubbling av våra månadskostnader (som förvisso är väldigt låga i dagsläget)
- En låsning, som innebär förpliktelser som vi inte har idag (allt från underhåll inom- och utomhus såväl som tömning av pelletspanna mm.)
- Ytterligare investeringar på ett par hundratusen inom de närmsta åren då badrummen behövde renoveras och vinden isoleras.
- Båda våra konton skulle tömmas till sista kronan (innan en ev. renovering), dvs. vi skulle inte ha en enda krona om något skulle inträffa.
- Husmarknaden spås gå ned ytterligare 10-20% fram till 2010.
- Vi (eller kanske främst jag) skulle måla in mig i det hörn som jag sett många andra göra, där det mesta går ut på att dra in pengar för att betala sitt boende. Detta rimmar mkt dåligt med mitt nystartade företag och begränsade inkomst från de extrajobb jag har just nu.

Det sista skälet är det starkaste. Och jag ser ändå detta som en mycket nyttig erfarenhet som vi kommer ha nytta av den dag då ett husköp blir aktuellt och då allt känns 100%-igt inför detta steg. Jag är självfallet mycket smickrad och glad över att min kära sambo vill satsa på framtiden med mig genom att ta så stora steg som ett husköp är (i mina ögon större än förlovning och äktenskap) och det har jag också berättat för henne. Nu kan vi ha ögonen öppna och följa prisraset som förhoppningsvis (sett från våra ögon) sker och slå till när vi är helt redo för det.

Om det sker om ett eller två år, det återstår att se. Men att det inte är rätt tid nu är jag övertygad om, och jag tror även att min fina sambo känner likadant när känslorna för detta fina hus har släppt. Puss fina Anna. Älskar dig och är glad att du vill dela framtiden med mig!