Tänkvärt, varmt och välspelat

Såg idag Juno som hajpats av filmkritiker världen över. Har inte läst så mycket om filmen innan, men visste att den hade fått ett par oscarnomineringar och att det skulle vara en ”feelgoodfilm” av hög klass. Regissören Jason Reitman har tidigare gjort den tänkvärda Thank you for smoking och trumfar här den filmen genom superb fingertoppskänsla.

Filmen handlar om 16-åriga Juno som ligger med sin bästa vän och blir gravid. Problem uppstår, i den mycket självständiga flickans huvud, hur ska hon göra? Abort eller föda barnet och adoptera bort det. Hon väljer det sistnämnda och detta gör filmen intressant. Filmen lyckas utmärkt med att inte gå dit man som betraktare väntar sig. Manuset är grymt och dialogen likaså. Alla, och då menar jag alla, skådespelare är helt rätt. Visst kan Junos bästa kompis kännas lite som en fyndig sidekick på sina ställen, men detta är inget som stör berättandet, eller det som händer på duken. Ellen Page som spelar Juno är så inihelvete bra så att man inte vet var man ska ta vägen. Många varma skratt men även flera varma tårar lockades fram i denna utmärkta film som är något så ovanligt som en amerikansk feelgoodfilm utan smet och förutsägbarhet. Gammal som ung har garanterat behållning av denna pärla signerad Jason Reitman.