Pulpahornet från helvete

Var hos tandläkaren idag och fixade ett litet hål. Jag tog bedövning som vanligt, då det värsta jag vet är smärta som orsakas av nervsignaler i tanden. Det är verkligen det absolut värsta jag vet! Kände mig ganska lugn inför borrandet och så satte det igång ... fy fan, säger jag! Topp tio smärtor i mitt liv inträffade kanske tio sekunder in i borrandet. Min tandläkare tyckte det var mycket konstigt eftersom hon inte kommit djupt i tanden alls (jag misstänker att hon misstäntke att jag simulerade smärtan). Hon beslutade sig för att ta en extrabedövningsspruta med extra stark bedövning varpå jag får ligga och låta den nya, extra bedövningen verka. Efter cirka tio minuter sätter hon igång igen och det gör precis lika ont varpå jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag försöker tänka på allt annat än det som just nu sker. Det blir en sommaräng, en fårhage(!) och till slut så försökte jag tänka på en lugn sjö där jag simmade runt ... inget funkade och jag led så inihelvete kan jag lova.

Under borrandet så fipplar tandläkaren och sjuksköterskan med en massa intstrument och jag märkte att något inte var helt rätt, eller i alla fall avvikande. De pratade om pulpan, och något om pulpahorn som var onormalt. Jag blev lite orolig, men var halvt däckad av bedövningen och stressen och jag slappnade av och lyckades genomlida det hela. När allt är klart berättar tandläkaren om att jag har ett genetiskt "fel" på min tand som kallas "pulpahorn". Detta fick jag mig förklarat för mig innebär att nerven(pulpan) i tanden ligger allt för yttligt vilket innebär att tandläkaren hade borrat rätt in i nerven, och fortsatt borra ... detta fenomen är mkt ovanligt och "drabbar" färre än en procent fick jag veta. Men det värsta är att tanden kan vara förlorad tack vare detta. Det vet jag dock först om 7 - 150 dagar då det ter sig olika på olika patienter. Med "förlorad" tand menar jag att den måste rotfyllas, vilket ju inte är kul. Allra helst om man har tandläkarskräck som jag :-(