12 september 2007
Trött med blandade känslor
Åter från ännu en tjänsteresa ovch känner mig rätt trött. Gårdagen var kreativ och "fri" i sitt upplägg, vilket innebar att det kändes som om jag hade världens bästa jobb. Idag var det annat ljud i skällan ... "effektivt" och megastrukturerat grupparbete är inte det roligaste jag vet. Kändes som om jag vill göra något annat med mina vardagar. Vi får se vad som händer i framtiden?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår dig till 100! Det spelar ingen roll vilken blogg jag går in i, det spelar ingen roll vem jag pratar med, budskapet är densamma: ”Jag vill göra annat i livet, alltså missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb, det är det bästa jobb jag kan ha, toppkollegor, ansvarsfulla arbetsuppgifter och hela kittet, men ändå… jag känner mig lite tom, jag vill annat, jag har lite idéer, ett projekt jag skulle vilja föreverkliga…”.
Eller så är det jag som söker upp folk, som precis som mig själv, ifrågasätter dagen yrkesidentitet. Alla är vi detektiver, med uppdrag att undersöka oss själva och arbetsmarkanden för att komma på hur vi bäst kan kombinera jaget med arbetsmarknaden. Då vi på vår HR-avdelning arbetar med ett EU-projekt, kompetensförsörjning av morgondagens ledare, så får vi ofta ta del av forskning kring ledarskap, attityder inom arbetsliv mm. Det är tydligt, att vi (sena 70-talister och 80-talister) håller på att gå ifrån det lutheranska förhållningssättet till arbete. För första gången i historien har vi en generation som inte suktar efter att bli chefer! Visst vill vi göra karriär, visst vill vi klättra, och tjäna storkovan tar vi för givet, men chefer vill vi inte bli. Vi ställer andra krav på arbetsgivaren, höga krav, vårt arbete måste vara stimulerande och roligt för att vi ska stanna kvar i företaget. 40-talisterna kan inte ens stava till en mening som innehåller orden ”rolig” och ”jobb” samtidigt.
40- och 80-talisternas skilda attityder till arbetslivet är en orsak till att vi är lite vilsna och kluvna tror jag. Vi förstår inte varför vi inte är 100 procent tillfredställda med vår tillvaro när våra föräldrar aldrig ifrågasatte jobbet och dessutom var lyckliga med situationen.
Själv kräks jag på mitt jobb för tillfället. För att leva upp till de politiska direktiven håller vi på att omvandla en HR-avdelning till en Omställningsavdelning. All utvecklingsarbete ligger ner, glöm policys inom Jämställdhet och Mångfald, här är det avsked av personalen som gäller.
Så själv funderar jag också på att göra något annat av mina vardagar… någonting helt annat... /Parisa
Detta var tamejfan det mest välskrivna och genomtänkta inlägg jag läst på min blogg. Tack Parisa!
Tack själv raring för en underbar blogg!!! /Parisa
Skicka en kommentar