10 april 2010

Mikael Wiehe - Ta det tillbaka


Herr Wiehe är arg. Riktigt jävla förbannad efter snart fyra år av spirande nyliberal politik. Det låter han oss veta redan på plattans tidiga spår. Till skillnad från de senaste skivorna från Wiehe är politiken i fokus och kärleken kommer i andra hand, även om den även finns med här.

Han hinner hyvla av i stort sett alla ministrar i sittande regering. Han tar upp homohat, utförsäljningar av statlig egendom, gudsförakt, jämställdhet och chefsbonusar. Listan kan göras ännu längre, för så mycket energi Wiehe ägnar åt att från vänster angripa makten och i synnerhet nyliberalismen har vi inte sett sedan Hoola Bandoolas dagar för 35 år sedan.

Musikaliskt är det avskalat och akustiskt. Ofta rätt omelodiöst för att komma från denne mycket musikaliska herre. Jag undrar om det inte kan vara ett halvt medvetet val då fokus istället helt ligger på den politiska käftsmällen som utdelas. Denna käftsmäll är kärnan detta valår och titeln och titelspåret - Ta det tillbaka, syftar på det maktskifte som Wiehe hoppas ska ske i september.

Det känns befriande att se en politisk och arg Mikael Wiehe och det räcker rätt långt, även om det är långt i från hans bästa platta. Skivan räddas musikaliskt av den livespelning som utgör skivans ena halva, där vi bland annat för höra fina versioner av några av Mikaels finaste melodier. Mellansnacket som finns med mellan skivans livespår är riktigt underhållande och många gånger väldigt träffande.

Kort summering: Wiehe i politisk högform, där i alla fall jag gärna sett mer musikaliskt genomarbetade sånger.

Bästa låt: Ta det tillbaka och liveversionen av Den jag kunde va

1 kommentar:

Jocket T sa...

Gillar Mikael Wie och ska nog köpa den här plattan.Tack för tips.