En hektisk vecka framför mig

Veckan som nu kommer blir den mest intensiva för mig i år (hittills, kan tilläggas). Ett par event som innebär en hel del förberedelser samt jobb hela helgen. Utan att ljuga skulle jag tro att jag kommer att arbeta närmare 80 timmar denna vecka. och ni som känner mig vet att jag sällan, eller aldrig jobbar övertidstimmar. Men denna vecka skiljer sig från andra veckor då det endast är roliga jobb som står på agendan.

Det ska bli extra kul att få jobba i Lund på onsdag, då Lund är en stad jag trivs mycket bra i. Hoppas att jag får ett par timmar över på dan så att jag kan strosa runt och suga in studentatmosvären lite. Men även stockholmsjobbandet i helgen som kommer ska bli riktigt kul.

Nästa vecka, då ska jag vila en hel del, det är ett som är säkert.

....................En stark liten film...................

SVT´s kortfilmssatsning Folk i Bild är riktigt bra och gårdagens lilla film hittade rakt till mitt hjärta. Filmen handlade om Jonatan som är 15 år och man får kort glimta in i denna killes liv kring Sergelstorg i Stockholm och filmen använder ett möte med en beteendevetare som nav.

En av scenerna som utspelar sig på Sergelstorg slår en riktigt hårt där det gör ont ... ni kommer förstå vilken scen jag pratar om.


Klicka här för att se filmen (jag lovar er att det är värt de femton miunuter som det tar av ert liv).

Samma gamla Robinson Åsa ... eller?

Satt precis och tittade på SVT´s nya hälsoprogram Dr.Åsa med Åsa Vilbäck. Denna Åsa är en 34 årig läkare som är mest känd för att vara med i första uppsättningen av Expedition Robinson 1997. Men hon är nog även lika känd för att ha vikt ut sig i Cafe(eller om det var Slitz, eller kanske båda?) och kroppsmålat sig inför hela svenska folket.

Hur klarar sig då Åsa utan kroppsmålning och tävlingsmoment? Sådär måste jag säga efter att ha sett det första programmet. Åsa ska i första hand leda programmet utifrån sin roll som läkare, men är mer som en ordinär programledare. Hon har en trevlig berättarröst och är rätt så saklig men där tar det sen stopp i mina ögon. Det är fortfarande så att hon sitter och putar med läpparna på filmstjärnevis och mer än gärna framhäver sina helt perfekta bröst (och kropp i övrigt kan tilläggas). Jag har inget emot att människor framhäver sin manlighet eller kvinlighet, men det blir liksom fel i ett hälsoprogram där Åsas roll är läkarens roll. Vet ej heller om det hade varit helt OK om hon "endast" hade varit programledare? Nu kändes det flera gånger som om Åsa var kvar i sin roll på Tengha.

Jag ska ge programmet ännu ett avsnitt nästa vecka och hoppas då att Åsa är mer läkare den gången.

Gubbjävel

Jag har nog blivit en gubbjävel, eller i alla fall en gubbe. Jag uppskattar hösten som aldrig förr, vilket jag endast trodde gamla gubbar och kärringar gjorde.

Har fotat en del som jag lovar att dela med mig av här. Återkommer lite senare i veckan då bilderna är överförda från kameran.

Pulpahornet från helvete

Var hos tandläkaren idag och fixade ett litet hål. Jag tog bedövning som vanligt, då det värsta jag vet är smärta som orsakas av nervsignaler i tanden. Det är verkligen det absolut värsta jag vet! Kände mig ganska lugn inför borrandet och så satte det igång ... fy fan, säger jag! Topp tio smärtor i mitt liv inträffade kanske tio sekunder in i borrandet. Min tandläkare tyckte det var mycket konstigt eftersom hon inte kommit djupt i tanden alls (jag misstänker att hon misstäntke att jag simulerade smärtan). Hon beslutade sig för att ta en extrabedövningsspruta med extra stark bedövning varpå jag får ligga och låta den nya, extra bedövningen verka. Efter cirka tio minuter sätter hon igång igen och det gör precis lika ont varpå jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag försöker tänka på allt annat än det som just nu sker. Det blir en sommaräng, en fårhage(!) och till slut så försökte jag tänka på en lugn sjö där jag simmade runt ... inget funkade och jag led så inihelvete kan jag lova.

Under borrandet så fipplar tandläkaren och sjuksköterskan med en massa intstrument och jag märkte att något inte var helt rätt, eller i alla fall avvikande. De pratade om pulpan, och något om pulpahorn som var onormalt. Jag blev lite orolig, men var halvt däckad av bedövningen och stressen och jag slappnade av och lyckades genomlida det hela. När allt är klart berättar tandläkaren om att jag har ett genetiskt "fel" på min tand som kallas "pulpahorn". Detta fick jag mig förklarat för mig innebär att nerven(pulpan) i tanden ligger allt för yttligt vilket innebär att tandläkaren hade borrat rätt in i nerven, och fortsatt borra ... detta fenomen är mkt ovanligt och "drabbar" färre än en procent fick jag veta. Men det värsta är att tanden kan vara förlorad tack vare detta. Det vet jag dock först om 7 - 150 dagar då det ter sig olika på olika patienter. Med "förlorad" tand menar jag att den måste rotfyllas, vilket ju inte är kul. Allra helst om man har tandläkarskräck som jag :-(

Man känner igen sig ...

SSK började säsongen bra och var obesegrade efter fyra omgångar ... och nu efter åtta omgångar ligger man elva, och är därmed näst sist i serien. Som vanligt kan man säga. Men, och jag menar verkligen MEN, jag tror det vänder inom kort. För med den trupp man har i år ska man tamejfan vara på slutspelsplats. Imorgon är det bottenmöte i templet mot jumbon Luleå. En måstematch. Känns inte skönt att vi redan spelar "måstematcher" ...