OS är över för denna gången ... jag känner saknad. Att få pallra sig upp i ottan för att se något svenskt medaljhopp göra sitt bästa i en idrott man aldrig annars visar intresse för är OS för mig. Jag minns, mycket vagt, OS i Moskva 1980. Jag fängslades av att andra fängslades av att det var idrott, en jävla massa idrott, på teve i ett par veckors tid. Det var annorlunda då. Det fanns bara två kanaler, där den ena nästan aldrig visade sport. Men då, liksom nu, så stod tiden stilla när något medaljhopp gjorde entre på sina respektive arenor. OS är och förblir speciellt för mig. Om fyra år är spelen åter i Europa (första gången under min livstid som ett sommar-OS är i "närområdet") och då mina vänner, ska jag uppleva delar av det live.
London calling, here I come!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Delar din saknad av OS och delar gärna även liveidrott med Dig om lite mindre än fyra år i London.
/Lilian
Word!
Då ska jag med, alla gånger! Saknar oxå OS.
om fyra år kan nog även jag finna plats i agendan för ett par dagar i London med goda vänner
/Jompa E
Skicka en kommentar