11-12 februari Madrid & Buenos Aires

Efter en tre och en halv timmes flygning från Arlandas till Madrid spenderade vi nästan sex timmar på Madrids gigantiska flygplats i väntan på att Iberias flyg skulle ta oss mot Buenos Aires. Vi tog hjälp av öl, vin och mat samt den nya Sherlock Holmes-filmen för att få tiden att passera lite snabbare. Rätt trötta klev vi 00:30 ombord på planet dom lyfte 01:15, en halvtimme efter utsatt tid.

Det här är första gången vi flyger med Iberia och jag måste säga att vi inte är särskilt imponerade av detta spanska flygbolag. En tillsynes oengagerad kabinpersonal och medioker mat var två punkter som kan nämnas. Nu var det en lång nattflygning, men nog borde de ändå kunna servera dryck med jämna mellanrum. Resan innebar mycket sömn även om en herre i sextiofemårsåldern som satt på raden snett framför mig hade en konstant torrhosta som kom med mellanrum på några minuter. Öronpluggar i, funkade dock perfekt. Efter över fem timmars sömn tittade jag sen på Tarantinos senaste, Inglourious Basterds som faktiskt var bättre än jag förväntat mig. Mycket bra skådespeleri och som vanligt när det handlar om Tarantino, ett överlag lysande filmhantverk.

Inflygningen över 13 miljonersstaden Buenos Aires var magnifik. Staden bredde ut sig och ville liksom aldrig ta slut. Lite sena landade vi sen på stadens internationella flygplats. Vi möttes av långa köer och lång väntan på bagaget. Efter någon timme satt vi ändå i en taxi på väg mot Palermo Hollywood (jo området där vi bor heter faktiskt så).

Framme vid lägenhetshotellet Atenea möttes vi av Broman och Jo och det var underbart att se dem för första gången på nästan åtta månader! Vi lämnade in vårt bagage, i väntan på incheckning och gick till ett mysigt litet café och avnjöt en lättare lunch och ett par kalla argentinska öl. Härligt att träffa kära vänner som man inte sett på länge och vi hade verkligen mycket att ta igen. Efter en runda på en lokal loppmarknad bestämde vi oss för att ta en liten siesta och sen gå och handla inför kvällens middag hemma hos familjen Broman på deras balkong.

Kvällen bjöd på många skratt och mycket god mat och dryck. Förutom läckra grönsaker åt vi ungsgrillad forell med vitlök och persilja med dryckestillbehör i form av rött-och vitt vin samt iskall öl. Vid halv ett tiden gick vi de fem kvarteren hem till oss och somnade som stockar. Vår första dag i Argentinas huvudstad Buenos Aires var till ända. En mycket bra dag.

Visste ni ...

... att jag även ritar lite figurer som bollar en del funderingar jag har?

Ni hittar dem här: www.uttryck.blogspot.com

Nu tror jag att ni som går in här ibland även kände till min "bildsida". Om inte så gör ni det nu :-)

Lyckad jakt ... inte det nej

Vargjakten är ännu ett fiasko för sittande regering och det kan inte vara särskilt roligt att heta Anders Carlgren i dessa dagar. Carlgren har gått ut och försvarat avskjutingen av varg och hans starkaste och främsta argument har varit att motverka den inavel som finns inom den svenska vargstammen. Över 12 000 jägare skickades därför ut för att skjuta av vargstammen. Ett dygn efter att jakten påbörjats hade man lyckats med konststycket att skjuta av runt tio procent(!) av vår totala vargstam. Nu har har samtliga 28 vargar analyserats av statens veterinärer och gissa hur många som var sjuka, eller som bar på spår av inavel? Noll stycken ... Inte en enda varg uppvisade tecken på genetiska sjukdomar eller missbildningar utan hade istället gott hull och bra muskulatur. Frågan på vilken grund licensjakten klubbades igenom är med andra ord befogad.

Regeringen och i detta fallet även Riksdagen (MP och V exkluderade, då de ej röstade för vargjakt) måste stå upp mot jägarlobbyn och tamdjursbönderna i denna fråga på ett mycket mer nyanserat sätt. Och om, jag skriver om, det skulle vara så att en del av vargstammen måste skjutas av så ska det självfallet ske av länstyrelsen utsedda viltvårdare som punktmarkerar sjuka eller skadade djur. Inte av tusentals skjutglada jägaramatörer vars enda mål verkar vara att ha ett vargskinn på väggen.

Gott nytt decennium

Så är nollnolltalet snart slut. Ett decennium som inleddes med studier och studentlägenhet i Jämtland och avslutas med eget företagande och radhus i Södertälje.

Mycket har hänt. Två kärlekar, där en tog slut och en består. Att jag träffat min fina och kära Anna är sjävlklart det passerade årtiondets höjdpunkt. Andra höjdpunkter är alla nyfunna vänner, alla möten, resorna som tagit mig till Oceanien, Afrika, Asien och Europa, förmånen att få utvecklas mentalt och tryggheten som kommer med livserfarenhet.

Men milleniets första årtionde har även inneburit sorger, där den största sorgen inträffade 21 juli 2003 då min älskade far, Bernt hastigt gick bort i en hjärtinfarkt. Denna händelse har självfallet påverkat mig, min familj och på sätt och vis hela min omgivning. Att tappa en förälder för tidigt gör väldigt ont och många är gångerna då saknaden värkt riktigt djupt i själen. Det gör ont att leva vidare, men minnet finns kvar och det är värt massor. Har även förlorat två nära och fina vänner som jag lärt känna genom jobbet. Eva och Inge, ni finns med mig hela tiden. Tack för att jag fick lära känna er och för att ni lärt mig massor om livet.

På arbetsfronten har jag hunnit med en hel del där resan började på Learning & Development på AstraZeneca. Där hann jag med att arbeta med bl a inköp, projektledning, implementering- och introduktionsfrågor samt mycket med utbildningfrågor. Sen blev det ett år inom elitidrotten med SSK och arbete med marknadsföring och sälj. Spännande med en helt ny miljö med många nya möten och massor med nya arbetsuppgifter. Detta kunde dock inte hålla mig kvar då jag lockades tillbaka till läkemedelsjätten för att där arbeta med studenter och unga forskare. Väl där, blev jag kvar i ett par år innan jag kände att jag var tvungen att utveckla mig själv och inte bli fast i det berömda "ekorrhjulet". Tjänstledigt för att starta eget blev konsekvensen och jag ångrar det inte en enda sekund. De senaste åren har jag kombinerat eget företagande med socialt arbete med individer med Aspergers Syndrom. Att kombinera och alternera arbetsuppgifter är det bästa jag gjort (arbetsmässigt) och något jag rekommenderar varmt. Nya projekt och utmaningar är på gång och mina förväntningar är stora. Många av er kommer bli överraskade, andra kommer skaka på huvudet. Jag är dock övertygad om att tiotalet blir spännande och en sann utmaning på många plan och mitt enda riktiga mål är att forsätta träffa och arbeta med med människor och lägga dessa möten i min största skatt - säcken jag kallar livsempiri.

Gott nytt decennium alla fina vänner!

När det blev OK att slå ett barn ...

Just nu pågår något intressant i mörkaste Småland. Det jag tänker på är efterspelet till den misshandel som 70-åriga Ronald begick i somras då han gav en 13 årig pojke en örfil. Det hela hade föregåtts av att pojken hade kallat Ronald för "gubbjävel" och inte heller lyssnat då han blivit tillsagd att han inte fick cykla bland picknickborden vid Värnamo Folkets Park, där Ronald arbetar ideelt.

Just nu vallfärdar pensionörer till Jönköping för att demonstrera mot åtalet som väckts mot Ronald och samtidigt följa rättegången. På Aftonbladets nätsajt har en omröstning engagerat rekordmånga och just i skrivande stund har 195708 personer(!!!) röstat på frågan som forumlerades så här "Vad tycker du om Ronalds agerande?". Och resultatet har fått mig att bokstavligt talat nästan ramla baklänges! Hela 83% (motsvarar drygt 160 000 personer av de som röstat) tycker att det är "Helt rätt!". Detta gör mig upprörd då vi helt plötsligt tycker att det är OK att använda våld mot barn då de inte gör som de blir tillsagda. Även tidningars och annan medias rapportering gällande händelsen vinklas, i mina ögon, en del till fördel för den "gamle" Ronald.

- Det är aldrig OK att slå ett barn oavsett om man är 70 + eller ej
- Det är aldrig OK att slå ett barn oavsett om han är en ligist eller ej
- Det är aldrig OK att legitimera våld som maktmedel för annat än i nödvärn

Hoppas hoppas hoppas

Ute är det helt vitt och den där härliga vinterkänslan börjar sakterliga infinna sig. Hoppas det håller i sig över jul så att jag för första gången på jävligt länge får pulsa genom snö när jag ska tomta hos mina vänner.

Tänk om ...

Jag lekte lite med tanken idag. Tanken jag pratar om är tanken på hur det hade varit om S+V+MP hade varit i regeringsställning idag istället för borgarna. Jag tror att flera saker deifintivt inte hade varit bättre, men något som definitivt hade varit det är trovärdigheten i frågor som rör klimatet, och just den frågan är i mina ögon av allra störta vikt just nu.

Jag tänker självfallet på Sveriges ordförandeskap men även på det globala klimatmöte som just nu äger rum i Köpenhamn. Att en svensk ledare från Moderaterna är den som är ytterst ansvarig* för Sveriges klimatfrågor är lite av en fars då denna fråga aldrig varit, vare sig aktuell eller prioriterad för än man kom i regeringsställning för tre år sedan. Att på så kort tid få en så viktig ställning i denna fråga på det europeiska planet är inte bra för Sveriges trovärdighet i frågan på det globala planet. Sen att Moderaterna numera ställer sig bakom flera viktiga klimatfrågor som klubbades under förra regeringen(som man då självklart var emot), säger en hel del om de frågor som Moderaterna nu gjort till sina, utan att egentligen ha gjort ett dyft tidigare. Tänk om Maria Wetterstrand & co. fått vara Sveriges och Europas officiella kandidater under köpenhamnsmötet som nu kört igång. Då hade vi i Sverige kunnat ta en ledande roll i klimatfrågorna. Nu kommer vi med största sannolikhet drunkna i sorlet av de stora aktörerna medan Fredrik från Täby statsmannamässigt myser av att stå bredvid de stora elefanterna.

* Anders Carlgren har i mina ögon ingen direkt makt eller pondus utan det är Herr Reinfeldt som bestämmer Sveriges miljöpolitik