9 januari Koh Lanta

I burkan och gristungans land
Vaknade lite senare än vad jag gjort dagarna innan. Sömnen är mycket bättre nu än den var tidigare i veckan. Dock så måste jag tillägga att jag drömmer/yrar en hel del. Jag vaknar upp flera gånger per natt och får för mig att jag blir biten av småkryp och att någon utanför vill in … :-/ efter bara ett tiotal sekunder inser jag att jag vaknar och är i ”twilight zone”, dvs. i tillståndet mellan vaken och sövd. Sen somnar jag dock om direkt, så det påverkar mig inte mer än att det är lite obehagligt där och då mitt ”yrande” inträffar. Ni som känner mig väl (läs: Anna och Manne) har sett detta tillstånd med egna ögon.

På förmiddagen gjorde jag inte något särskilt mer än att jag satte mig i skuggan vid havet och läste i ett par timmar. Läser just nu den omtalade Gomorra, om den Neapelotanska maffian. Mycket läsvärd hittills, även om det blir lite väl många italienska namn att hålla reda på.

Efter lunchen lånade jag en cykel av de som driver detta lilla boende. De, Mr Malay & Mrs Lek är helt underbara och varma människor som verkligen är givmilda på alla sätt. Jag cyklade sedan iväg ett par kilometer och köpte färsk mango som jag sen åt upp med ett stort leende på mina läppar. Precis då jag sitter och snaskar i mig mina mangos, med mangotrådar hängande från tänderna, kommer Mrs Lek förbi och frågar om jag vill äta middag med dem och deras personal (3 personer) ikväll. Jag svarar ”ja”, eftersom jag vill ta seden dit man kommer och inte vara oartig och avböja en sådan invit. Jag frågar henne vilken tid, varpå hon vänder sig mot sin kokerska/städerska och säger något på thailändska, varpå hon får en frågande blick tillbaka. Jag föreslår klockan sju och Mrs Lek svarar, på knagglig engelska, att det blir bra. Efter det går jag in och tar min dagliga siesta som idag blev 30 minuter, i ett allt för varmt rum.

Efter vila kommer ansträngning, eller?! Jovisst skulle det bli löpning idag också. Snörde på mig skorna och valde att skippa t-shirt/linne idag. Jag fyllde min kropp med vätska och begav mig bort i en tidigare oprövad riktning. Jävlar vad varmt det var. Och till råga på allt var det rätt kuperad väg. Men med Håkan Hellström i lurarna går allt! Jag kämpade mig på och bestämde mig för att idag försöka springa en 30-minutersrunda. Det innebär att jag springer i en kvart för att sedan vända och springa tillbaka samma väg. Efter cirka ett par kilometers löpning (ca. 10 min) kommer jag in i en by som är VÄLDIGT muslimsk, där alla kvinnorna bär väl skylande slöja alt. Burka. Ni skulle sett deras min när jag sprang förbi helt genomsvettig a´la Broman & Anders Larsson. Här kommer en nästan helnaken rätt fet rödflammig och svettig man inspringande i vår by … jag gjorde mitt bästa och gav dem mitt bästa leende (det bästa jag kunde uppbringa där och då, i det tillståndet vill säga). Det fungerade sådär. Efter 29:45 var jag åter ”hemma”. Genomsvettig men mycket nöjd! Det går inte fort, men det känns rätt bra, vilket ju är det viktigaste.

Efter avklarad dusch och foto av den nedgående solen som lekte över havet var det då dags för middag med Mr Malay och hans hustru Mrs. Lek. Trodde jag! Klockan blev halv åtta och sen åtta. Jag började nu förstå varför kokerskan/städerskan hade sett så frågande ut vid frågan om tid för lunchen. De har helt sonika inga tider att hålla. Därav stressar de heller inte lika mycket som vi svenskar. Där har vi kanske ett och annat att lära? Väntandes på maten tog jag ett parti spel med Mr Malay. Ni vet det där spelet när man bygger ett torn och sen ska plocka bitar och lägga på tornet utan att det faller. Ett trevligt tidsfördriv med en man som har väldigt dålig engelska kan jag tillägga. Men det funkar alltid med kroppsspråk om orden inte räcker till.

Klockan 20:15 var det så dags för middag på traditionellt thailänskt vis. Vad skulle det innebära tänkte jag. Drycken bestod av enbart vatten och maten … ja, jag har väl ätit godare om man säger så. En soppa med ”kycklingbollar” var väl det mest ätbara, men förutom det serverades fisk som torkat i solen hela dagen (jag såg flugorna svärma kring dessa stackars fiskar tidigare på dagen), fisk (med ben …) i sötsur sås och, lyssna nu. Stekt gristunga!!! Jag höll på att spy när frun i huset berättade vad som serverades. Jag lyckade komma undan tungan, men allt de andra åt jag självklart. Det var en riktigt trevlig middag vill jag lova. Gristungan till trots.

8 januari Koh Lanta

91-oktanig upptäcksfärd
Tidigt i morse, vid sextiden väcktes jag av ett ihållande oljud utan dess like! Ett larm av något slag var utlöst och jag tänkte att det var någons billarm som kanske gått av av misstag eller så. Men efter ett par minuters skränande fortsatte det hela och jag började fundera. Kunde det vara ett tsunamilarm kanske, eller en brand som startat i närheten som orsakat ett brandalarm. Jag uteslöt det förstnämnda då jag inte märkte någon särskilt aktivitet utanför min lilla bod. Nåväl, efter ca. Fem minuter så gav larmet upp och jag kunde somna om och vaknade strax efter åtta, för att då stiga upp.

I receptionen hämtade jag min tvätt som jag lämnat in igår. Den var prydlig ihopvik och doftade gott. Efter det tog jag en kort promenad på stranden. Min egentliga plan hade varit att ta en löptur, men det hade redan hunnit bli allt för varmt, så löpningen fick vänta tills eftermiddagen.

Efter det var det dax att hämta ut min moppe. Det blev en rätt fin, orange Yamaha (125cc, skulle det visa sig …) som var automatväxlad. Jag bad självklart om hjälp och tro det eller ej, de hade faktiskt en hjälm i min vattenskallestorlek! Så, då var jag äntligen klar för avfärd och begav mig söderut, mot obygden. Snabb övergick betongblocksvägen till en lerväg som innebar en ordentligt ”bumpy ride”. Upp och ned för backar´, hela tiden djungeln tätt påträngande. Vid möten fick man i några fall nästan köra ned en bit i diket. Lägg där till att det är vänstertrafik här. Jag ni förstår att det var en intressant resa :-) Trafiken är nästintill obefintlig i den södra delen så jag stannade på världens minsta bensinmack (en tunna 91 oktanig bensin var det de hade) och trodde att jag skulle få hjälp med att tanka, men de tyckte jag kunde tanka själv, vilket jag gjorde. När jag hade fyllt mopeden, med vad jag trodde var tre liter så drog jag ur tankslangen … tankningsgubbarna skrattade högt och hjärtligt när bensinen sprutade åt alla håll över min moped … jag fick hjälp att torka rent den, och tog sen ett foto av gubbarna och åkte vidare.

Att åka på en trång djungelväg och sen helt plötsligt se en liten handgjord obetydlig skylt om att det finns finns en strand till höger kunde innebära jackpott! Vilka stränder, inte en människa, bara du och stranden och sen tyvärr ibland lite skräp som någon/några slängt i från sig i djungeln. Men totalt sett en helt fantastisk upplevlese. Jag stannade inte särskilt länge på dessa stränder, utan upplevelsen låg i att komma genom djungeln och se denna uppenbarelse av ren naturlig skönhet ligga rakt framför dig. Fantastiskt!

Efter ett par timmar på den södra delen begav jag mig norröver. Här var det lite mer liv och rörelse, vilket också självklart innebar mer trafik. Trafiken flöt dock på riktigt fint och inga incidenter inträffade. Jag tog en sväng ned på öns mindre kända östra sida, vilket var en intressant tur, med mangrovenatur och gummiträdsplantage.

Väl hemma så tog jag en sen lunch (stekta grönsaker i ostronsås, ris och ett par vegetariska vårrullar) som smakade prima. Sen blev det ett dopp i havet, som tyvärr inte svalkar särskilt mycket då temperaturen är närmare 30 grader. Men jämfört med lufttemperaturen så blev det dock en skön känsla att kasta sig i det stora blå., för att sedan gå hem och ta en välbehövlig siesta på en dryg timme. Efter tuppluren så var klockan runt 17 och solen stod inte längre lika högt på himmelen så jag bestämde mig för en löptur. Det blev ännu en 25 minutersrunda som denna gången var oerhört svettig. Kändes dock helt OK. Efter den blev det dusch och nu sitter jag här och skriver detta. Stannar i alla fall minst en dag till här för att sedan lämna denna sköna ö.

7 januari Koh Lanta

Sendrag och vätskebrist
Detta har varit min i särklass mest aktiva dag. Jag gick upp vid 7-snåret och genomförde en 25 minuters löprunda som till en början kändes sådär, men efter ett tag så kändes allt dock prima (så prima det nu kan kännas ...). Löpning är ett härligt sätt att se platser på. Jag tar gärna lite avvikande löprutter om möjligtheten finns och det gjorde det verkligen idag. En svalkande bris gjorde min löptur till en temperaturmässigt dräglig aktivitet. Efter löpningen ansåg jag att jag gjort mig värd av en ordentlig massage. Under en hel timme knådades min kropp av en hårdhänt liten thailänska. Hon frågade om allt kändes OK vid ett par tillfällen ,och det gjorde det … ända fram tills det att jag fick sendrag i baksidan av låret när hon fick för sig att sätta sig att vika upp mitt ben (mot överkroppen) och sen sätta sig med all sin kroppstyngd (vilken iofs inte var mer än 35kg …) på benet. Jag försökte bita ihop, men som ni alla vet så går det inte att ignorera denna ihärdiga smärta så jag meddelade henne ”Kramp, I have kramp!!!” varpå hon bara skrattar och trycker vidare!!! Till slut fattar hon och masserar sen bort min krampknut i låret. Men i övrigt var det en toppenmassage som var perfekt efter löprundan.

Efter massagen checkade jag ut och gick ner till stranden och tänkte att jag kunde promenera söderut och kolla in de olika boendealternativen som fanns. Jag kikade på ett par olika alternativ, men insåg att jag redan blivit ”backpackergirig” härnere, så jag bestämde mig för att promenera vidare. Det var bara ett litet problem... jag hade inte med mig något vatten. All form av boende upphörde och jag intalade mig själv att det inte kunde vara så långt till nästa strand med bebyggelse. Jag hade fel. Ungefär 90 minuter senare, efter att ha promenerat med full packning (vilket inte är så mycket, men ändå), utan vatten, på en strand helt oskyddad mot solen så kommer jag fram till ett klippassage som jag inser är omöjligt att ta sig förbi. Det enda jag kan göra är att gå tillbaka till en avtagsväg som jag passerat ett par hundra meter tidigare. Denna väg tog mig ett par hundra meter inåt landet och upp på en väg. Jag följde vägen och insåg att jag snart behövde inta vätska. Och efter en knapp kilometer så fanns vid vägkanten en liten bar. Jag entrade baren och tog av mig packningen och beställde en kall 7up. Aldrig har väl en frostad läskedryck gjort mer nytta, eller smakat så bra! Jag köpte tre halvlitersflaskor med vatten, varpå jag direkt svepte den första, och packade ned de andra två. Sen gick jag vidare söderut.

Efter ytterligare ca. 30 minuters promenad (totalt sett nästan tre timmars vandring i solen) kom jag fram till bebyggelse och såg att en liten väg vek av ned mot strandhållet. Jag vek av där och fick efter ett par hundra meter se den kanske maffigaste strand jag någonsin skådat! Klong Nin (så heter den). En tre kilometer lång strand med perfekt vit sand och klarblått vatten. Vid strandkaanten finns en del bebygglese, men inte så att det stör. På stranden, däremot fanns nästan inga solbadare, vilket kändes surrealistiskt! Varför är inte turisterna här på den sydvästra sidan av Koh Lanta i samma utsträckning som i den norra delen?! Detta är ju något som jag dock upplever som positivt, så jag ska inte på något sätt beklaga mig. Men konstigt är det i mina ögon! Den enda nackdelen med denna strand, som jag kan komma på. Är den att en väg (en liten, men dock likväl en väg) löper ca.70 meter ovanför stranden. Efter halva stranden viker jag av upp mot vägen och började leta efter boende. Efter ett par minuter finner jag ett ställe som förvisso ligger på fel sida vägen (dvs. inte på strandsidan), men som ändå inbjöd till mer inspektion. Stället heter Fevier Resort och bestod av 4 små lägenheter med luftkonditionering och en liten sjöbod med fläkt. Jag bestämde mig direkt för den sistnämnda som endast kostade mig 400 baht (ca. 90:-)/dygnet. I priset ingår wifi, dvs. mobilt bredbandsnätverk. Det ni, det är lyxigt för en internetbrukare som jag. Nu ligger jag i min säng och skriver detta, efter att för ca. 30 minuter sedan bevittnat en av de vackraste solnedgångarna i hela mitt liv, efter att ha gått de 70 meter som skiljer min sjöbod från den mäktiga stranden. Jag har redan betalt för två dygn och kommer imorgon att hyra moppe och se mig omkring ännu mer på ön. Kameran medbringes självklart och något resultat från min moppetripp torde väl kunnas exponeras för er här på sidan någon dag framöver ;-)

Nu måste jag sluta eftersom jag ska ned till stranden och ta en kall Chang-öl och äta lite god thaimat. På återhörande!

6 januari Koh Lanta

Små sparkande ben och stingande sol
39 grader i skuggan är inte skönt … det är i mina ögon 12 grader för varmt, men det är bara till att göra det bästa av situationen. Så vad gjorde jag? Jo idag har jag suttit i skuggan och påbörjat bok nummer tre sen jag började min resa. Mycket vatten har det blivit och även en promenad på stranden, annars ingenting egentligen. Jag tog en välbehövlig siesta vid tretiden då jag igår natt hade mkt svårt att somna då jag i min bungalow såg den största spindel jag någonsin sett! Då kände jag mig riktigt ensam kan jag lova. Hade varit härligt att dela den skräcken med någon. Det hela innebar att jag inte sov mer än fyra timmar.

Efter den lilla tuppluren kände jag mig som en ny människa så jag gick ned till stranden och satte mig i skuggan och läste vidare. Boken jag läser nu heter Välkommen till övervakningssamhället och är skriven av Kristoffer Gunnartz. Mkt intressant och läsvärd. Mitt läsande blev dock avbrutet av ett upprepande ljud som gjorde mig nyfiken. Det lät som om någon slog mot något dovt så jag gick upp och kikade. Väl där var det fyra små thailändska pojkar mellan 5-8 år som tränande Thaiboxning. En bisarr syn att se så små barn puckla på varandra, men ingen av dem klagade utan skrattade ocvh tjoade medan de slog och sparkade på varandra. Efter ca. Tio minuter kom deras tränare och de blev lite mer disciplinerade. Alla utom en av pojkarna vill säga. Den minsta, på fem år ville inte lyssna på instruktionerna utan sprang hela tiden runt och retade de äldre barnen. Mycket intressant att se kulturskillnader som denna.

Imorgon så är min plan att ta mig mer söderut på denna ö. Lite färre turister och lite lugnare ska det vara (även om det varit rätt lugnt här).

4-5 januari Krabi/Koh Lanta

Hinkar med sprit och sand mellan tårna
Båtfärden mellan Krabi och Koh Lanta tog ungefär två timmar och var inte särskilt roande då man inte kunde sitta ute på däck, utan inne i värmen. Väl framme på Koh Lantha valde jag att följa med en liten spenslig thailändare på ungefär 25 år. Han intygade att han och hans familj hade en liten trevlig bungalowby på sydvästra sidan av ön. Det kändes rätt. Väl framme betalade jag 500 baht (ca. 120:-) för en bungalow nära stranden. Det kändes skönt att vara på plats och att börja njuta av strandlivet. Första dagen var dock lite mulen, vilket inte gjorde mig det minsta, då min lekamen inte behövde särskilt mycket sol. Åt en ljuvlig köttgryta som bestod av biff och grönsaker i ostronsås. Thailändrana var imponerade av min ätteknik med pinnarna ;-)

Träffade en lite småflummig kille från Tensta som reser runt med en albino(!)kille från Chile. Rätt trevlig prickar som dock har som största (och enda?) hobby att sitta i den lilla strandbaren och röka på (vilket de flesta verkar göra helt öppet här). Middag åt jag tillsammans med 4 personer (2 killar och 2 tjejer) som var från Leeds. Mycket trevligt gäng och på engelsk manér så blev det självfallet en hel del att dricka. Det hela slutade med att vi kom hem till vårt boende kl. 04:00 på morgonen efter att ha besökt ett par strandbarer och sedan åkt mopedtaxi (vilka resor!!!) till ytterligare ett ställe och på samtliga ställen skulle det drickas ”Thai buckets”, dvs stora starka spritdrinkar som består av Thailänsk Redbull, Coca Cola och Thailänsk sprit. En mycket rolig festnatt med massor av skratt. Tyvärr har huvudet varit lite tungt idag och jag vaknade inte för än vid tolvtiden och intog då en rejäl frukost som smakade superbt!

Vädret har varit mycket bra och jag har smort in mig med solskyddsfaktor 25, men ändå bränt mig en del på axlar och rygg. Vattnet i havet är löjligt varmt och svalkar inte det minsta. Men visst är det rätt skönt att bara ligga och guppa och tänka på alla som är hemma och jobbar i slasket ;-)

3-4 januari Krabi

Grönt och friskt
Väl framme i Krabi blir skillnaden mellan småstad och storstad tydlig. Tät jungelvegetation sträcker sig ända in på stadsgränsen och tillför välbehövligt friskt syre. Denna kontrast från Bangkoks smogluft är som dag och natt. I krabiregionen finns en stor andel muslimer (närmare 50%) vilket är något man snabbt märker. Till det positiva hör att jag ännu inte sett några prostituerade och inte heller blivit jagad av påstridiga säljare och till det mindre positiva hör ett visst avståndstagande och lite färre leenden. Men det kan man leva med. Jag misstänker att den muslimska befolkningen är relativt sekulariserad då jag bland annat sett muslimska kvinnor i burka (vilket i sig inte är ett tecken på seukularisering) fara runt i full fart på snabba och rangliga mopeder (vilket är ett tecken på sekulariseringen … )..

Gick till en liten musikbar och tog en stor iskall öl (av märket Chang) på en liten bar nära det ”guesthouse” där jag bor. Det blev en halvtimme av ren njutning, på sitt speciella sätt. I baren satt två thailändare och spelade och sjöng countrylåtar. Musikaliskt var de mycket duktiga (gitarr, munspel och trumma), men på asiatiskt manér kunde de inte uttala texten så som sångerna är skrivna. Som sagt. I kombination med en god öl så var det hela mycket underhållande och njutbart!

Idag inledde jag dagen med att kl. 7 (!) ge mig ut på resans första löppass. Det blev en runda på 25 minuter, vilket kändes precis lagom. Skönt att springa tidigt då trafiken är lugn och temeperaturen dräglig (om man nu kan kalla 31 grader kl.7 för drägligt?). Klockan 11 ger jag mig ut till Koh Lanta för att där ta in på ett boende som jag ämnar stanna på i ett par, tre dagar och äntligen komma igång ordentligt med löpträningen. I Bangkok var det omöjligt att löpträna pga trafiken men framförallt pga. alla hundarna, som jag tror skulle satt fart efter en så fort man sprang i deras närhet/revir. På Koh Lanta ser löpmöjjlgheterna som sagt bättre ut, så då finns ingen som helst ursäkt för att inte snöra på sig löpskorna och ge sig ut. Första passet i Krabi gav faktiskt mersmak, vilket bådar gott, med undantag för lite ont i ena hålfoten.

Sömnen
Den har väl inte varit den allra bästa, dock ej heller helt kass. Jag somnar runt 22-tiden och vaknar vid halv fyra på morgonen (vargtimmen ni vet …), sen är jag vaken. Tröttheten kommer tillbaka någongång mitt på dagen och jag har hittills löst det hela genom att ta en siesta på en dryg tmme. Troligtvis är det någon form av jetlag som sitter i. Känner mig dock inte så där släpande matt som man kan göra då man fått för lite sömn över en längre tid.

Jag har typ blivit beroende av godiset Mentos sour mix (sitter och trycker i mig ett par rullar medans jag skriver detta). Sur/syrlig mentosgodis med smak av vindruva, ananas och äpple. Artificiell smak, javisst! Men det är Henkan i ett nötskal. Fråga tvillingarna Hallander om vem som alltid köpt det mest artificiella godiset … mycket ”E” ska det tydligen vara i mina favvogodisar. Hemmsa såväl som här. Nästa rapport blir en örapportering.

2-3 januari Latkrabang/Bangkok

Äntligen är resan inledd och jag ska försöka ge mig på att beskriva mina första intryck.




Bangkok
Det luktar och känns Asien. Då jag tidigare varit i Beijing så är jämförelsen med den jättestaden naturlig och rättvisande på många sätt. Båda dessa städer är fulla av lukter, eller dofter, beroende på vad man väljer att kalla dem. Det är full fart och liv i varje korsning och gathörn. Trafiken lever sitt egna liv och vänstertrafiken har varit nära att ställa till det för mig, både en och två gånger redan … Noterbart var att det förutom skyskraporna är en rätt nedsläckt stad då mörkret föll på kvällen. Solnedgången mellan jättehusen var röd och mäktig, precis som det sig bör här i österlandet.

Latkrabang
Ungefär 3 mil utanför Bangkok ligger förstaden Latkrabang där hotellet där jag bor just nu ligger. Området är lugnt och västerlänningarna är få. Under min 90 minuter långa dagspromenad såg jag ingen annan västerlänning. Då inser man att man är långt, långt hemifrån. En skön känsla samtidigt som man känner sig lite vagt isolerad och uttittad.

Maten
De flesta som varit i detta land har lovordat frukten och då i synnerhet mangon och den söta ananasen. Detta skulle självfallet jag utvärdera snabbast möjligt och passade på att under min promenad i Latkrabang, köpa sex mangos (eller snarare frukter som jag trodde var mango …) för 30 baht (ca. 8 kronor). Väl hemma på hotellet tvättade jag frukten och skar upp den och det visade sig att det inte alls var någon mango, utan en stenhård äppelfrukt som var fullkomligt oätlig och är förmodligen används i matlagning eller på sin höjd som djurfoder. Den gamle mannen som sålde frukterna såg i alla fall nöjd ut, vilket i alla fall är blev en tröst för mig. Jag är övertygad om att det kommer ges tillfälle till att prova mangon framöver. Ananas har jag däremot provat och den var fullkomligt ljuvlig, slurp! Förutom frukt har jag ätit enkla kycklingrätter som smakar gott och blir ännu godare med lite extra curry tillsatt.

Taxifärderna
Hittills har jag avverkat en hel del tid i taxi och det som slagit mig är följande:

- Vid två av tre tillfällen har inte chauffören haft en aning om hur han ska hitta till angiven destination utan har varit vungen att efter långa omvägar stannat och frågat om vägen.
- Noll av tre chaufförer har kunnat engelska, däremot har tre av tre ansett att de kunnat engelska, vilket inneburit en hel del småleenden (inombords) från min sida.
- På motorvägen är den tillåtna hastigheten 80 km/h … snitthastigheten för mina färder ligger någonstans mellan 120-135km/h. Självfallet med bältena undanstoppade, dvs nedtryckta så att man som baksätespassagerare inte kommer åt dem.
- Det är billigt.

Djuren
Jag har aldrig i hela mtt liv sett så många kringstrykande hundar och ordet gatukorsning är en grov underdrift då vissa byrackor jag sett idag har varit så otroligt fula att man knappt kunnat lista ut att det varit en hund. De är dock (hittills) lugna och fredliga. Förutom dessa, människans bästa vänner har jag sett en del katter och en del små små ödlor som klättrar på väggarna. Antar att jag kommer rapportera om fler och mer exotiska djur här ju mer resan fortskrider.

Hororna
Jovisst, precis utanför mitt hotell finns en ”bar” som går under namnet ROCK BAR… söta unga flickor som ler och vinkar åt en att komma in, i dubbel bemärkelse … svårt att ta till sig men samtidigt vemodigt att se.

Idag (lördag) lämnar jag Latkrabang och Bangkok och beger mig ner till Krabi för att ge mig ut på öarna där. Nästa rapport blir således därifrån. Må så gott allesamman!

* Har inget stavningsprogram, bara så ni vet ... :-)